Ingår i temat
Alla ska med!
Läs senare

”Alla kan göra allt på olika nivåer”

Hur får man med sig hela klassen? Ett sätt är att lämna matteboken och låta alla elever jobba med samma område, men på olika nivåer.

13 Okt 2014
”Alla kan göra allt på olika nivåer”
Illustration: Kajsa Eldsten

Ulrika Broman är lärare på Rebbelberga skola i Ängelholm, för elever i årskurs 1 till 3. Dessutom är hon matematik­utvecklare och föreläser om hur man kan undervisa utan mattebok, för yngre åldrar.

– Det handlar om hur man utan lärobok kan få fler med på tåget, genom att eleverna gör samma saker, fast på olika nivåer, säger hon.

I stället för mattebok använder hon och kollegorna många olika lärarhandledningar, kopieringsunderlag, smartboard, appar och eleverna gör till stor del sina läromedel i matematik själva. Sammantaget gör det att de kan arbeta med samma saker, men inom olika talområden, till exempel.

– Grundtanken och begreppen vi jobbar med är desamma för alla elever. Och det förenklar, för utan lärobok behöver jag inte rätta böcker, utan får mer tid och möjlighet att planera en undervisning som ger eleverna mer riktade insatser.

Uppgifterna anpassas efter elevernas olika utvecklingsnivå, vilket går hand i hand med det nya Matematiklyftet, menar Ulrika Broman. Hon är även handledare i det och märker att många lärare nu vågar ta steget och lämna matteboken, för att de litar på att de faktiskt har kunskaperna själva.

Hon anpassar på olika sätt, genom gruppkonstellationer, olika övningar eller genom att skriva på ett väldigt enkelt sätt vad som ska göras.

– Det gäller att veta vad det är som den svagare eleven inte förstår, om det är tal- eller begreppsförståelsen, till exempel. Vi har elever med utländsk härkomst, som ännu inte kan alla begrepp på svenska, men kanske har den matematiska förståelsen på sitt modersmål.

Vad tycker eleverna, märker de att det är flera nivåer?

– De allra flesta tror jag inte märker så mycket av det, och i ettan knappt någon alls, säger Ulrika Broman.

De brukar inleda årskurs ett med två nivåer, som sedan går över till tre och därefter fyra i årskurs två. Halvvägs genom tvåan börjar eleverna märka att uppgifterna ser lite olika ut, men ingen verkar tycka illa vara. De svagare eleverna är snarare nöjda med att se att alla jobbar med samma saker, menar Ulrika Broman, och alla slipper stressen att ”hinna vidare i boken”.

– De vi har haft bekymmer med är de starkare eleverna, för de vill göra allt. Ser de att det finns två papper som är lite olika, ska de tvunget göra båda!

Då får man hjälpa de eleverna att inse att det är onödigt, att ”du kan det här papperet, du har redan passerat det”. Lärarna arbetar mycket med att synliggöra lärandet.

– Det gäller att hela tiden ha blicken på vad som står i läroplanen – för det är den vi ska jobba efter, inte läromedlet

Ulrika Broman är förstelärare, 17, på Rebbelberga skola i Ängelholm, matematik­utvecklare i kommunen och handledare i Matematiklyftet.

ur Lärarförbundets Magasin