Ingår i temat
Räkna med alla sinnen
Läs senare

Bild och musik öppnar dörren till matten

Bra eller dålig? Matematisk eller inte matematisk? Anna Palmers forskning visar att studenter som arbetar med matematik, genusteori och estetiska läroprocesser får en ny syn på ämnet och sig själva.

20 Okt 2010

Svårt. Ointressant. Trist. Ångest. Matematikämnet väcker ofta negativa känslor och till och med fysiska reaktioner som mag­ont och huvudvärk, upptäckte Anna Palmer när hon frågade de blivande lärarna vad de tänkte på när de hörde ordet matematik.

– Jag blev förvånad över de enormt negativa känslor som ämnet rörde upp och var inte beredd på att det var så laddat. När det kom till barndomsminnen blev det riktigt obehagligt.

De flesta studenterna hade bara varit med om traditionell matematikundervisning med en lärare som står och pratar, svarta tavlan, bok, prov och rätt och fel. Ingen hade minnen av kreativt arbete.

Anna Palmer är förskollärare, grundskollärare och lärarutbildare på Stockholms universitet. I juni disputerade hon på avhandlingen Matematisk subjektivitet och genus i lärarutbildningen för de yngre åldrarna.

– När jag började jobba på lärarutbildningen slogs jag av vilket starkt motstånd studenterna på inriktningen mot yngre åldrar hade. Då började jag fundera på vad det berodde på och vad man kan göra för att förändra de egna relationerna till ämnet.

Det finns en utbredd uppfattning att man antingen är eller inte är matematisk. Duktig eller dålig. Begåvad eller obegåvad. I sin forskning undersöker Anna Palmer studenternas relationer till matematik och hur de förändras när de arbetar med estetiska läroprocesser och genusteori.

Själv valde hon att bli förskollärare för att slippa matematiken. Hon var ganska bra på matte fram till högstadiet, då lusten försvann.

– Det stämmer med vad forskning har visat. Tonårsflickor förlorar intresse för matematik under de åren de gör sig till kvinnor. Det är mer legitimt för pojkar att bli matematiska. Men även media påverkar. I tv-serier som Numbers och CSI framställs kvinnor sällan som matematiska och kvinnliga. De är antingen eller.

Den ettåriga inriktningen Utforskandets pedagogik – dialog Reggio Emilia på lärarutbildningen, riktade sig till lärare för åldrarna 1 – 12 år. Under matematikkursen, som var på tio veckor, fick studenterna dels traditionell undervisning med föreläsningar och seminarier, dels genusteori, identitetsteori och verkstäder där de arbetade med matematik och estetiska läroprocesser.

– Traditionellt har man först matematik och sedan dans, musik eller bild som avkoppling eller komplement. Den stora utmaningen är att göra det samtidigt. Det gör att matematik kan bli något annat. Inte matte och estetik, utan ett ämne.

Det finns en generell syn på matematisk­het som något som är centrerat kring tänkande, objektivitet, rationalitet och logik. Anna Palmers studie vänder på begreppet genom att studenterna aktiveras och involverar kroppen.

– Matematiska begrepp samlas i kroppen genom det vi upplever. Man aktiverar sig själv som en lärande individ på en mängd olika sätt och inte bara genom det traditionella tänkandet med hjärnan, logik, rätt eller fel, kan eller kan inte, bra eller dåligt.

Barn som mäter omkretsen på ett träd genom att omfamna det förnimmer matematiken. När de känner den skrovliga barken, doften, ljuden och varandras händer förkroppsligas begreppen. Upplevelsen gör dem matematiska, förklarar Anna Palmer.

– Självklart måste eleverna få hjälp med begreppen av en lärare som pratar om att det är omkrets, sträcka, avstånd, längd och höjd.

På kursen fick studenterna skapa nya relationer till matematik och prova att arbeta med bild, dans, musik och matematik i verkstäder och i egna projekt på den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU). Det är viktigt att ha egna upplevelser, poängterar Anna Palmer.

– Om man aldrig varit med om något liknande, hur ska man då själv kunna iscensätta sådana situationer med elever? Det är en enormt svår uppgift, speciellt om man får ont i magen bara man tänker på det.

I verkstaden Att spela ett rum involverades de blivande lärarna i alternativa estetiska läro­praktiker. De delades in i grupper och fick olika rum att studera arkitekturen, fundera över hur olika arkitektoniska detaljer skulle låta om man använde ett instrument och om de gick att rita på papper.

– Pelarna i korridoren fick en trumma som slog med jämna mellanrum. Vattnet som rann i handfatet på toaletten blev en liten flöjt.

Fram växte partiturer med symboler för detaljerna och ljuden. Partituren gjorde det möjligt för utomstående att förstå sambanden mellan de olika symbolspråken. Det gick att höra vilket rum det var, berättar hon.

– Studenterna fick upp ögonen för att arkitekturen är väldigt matematisk. Det finns geometriska former, regelbundenhet, oregelbundenhet, avstånd och vinklar.

Studenterna valde olika matema­tiska områden att fördjupa sig i under VFU:n. Resultatet blev många spännande projekt som till exempel det om breakdance och matematik som utmynnade i ett slags algebra där barnen gjorde ett symbolspråk av sin koreografi.

– Vi arbetade med ganska avancerad matematik. Det gör barn också, bara vi lär oss att se det och utmanar dem. Men det krävs kunskap för att göra det.

En annan student valde att arbeta med indianpärlor tillsammans med en grupp flickor. Halsbanden hade ett eget språk. Två svarta pärlor betydde rast, en grön slöjd och så vidare. Halsbanden växte till skoldagar, tid och frekvenser. Alla som kunde det matematiska symbolspråket kunde se hur dagarna var uppbyggda. De kunde också se hur lång tid allt tagit, eftersom varje pärla hade en viss tidsmässig innebörd. Projektet spred sig och även flera pojkar blev engagerade.

– Det här är intressant med tanke på genus. Flickor anses av många lärare som mindre utforskande än pojkar.

De undervisningsstrategier som prövades på kursen förändrade både praktiken och synen på sig själv som lärande individ, kons­taterar Anna Palmer.

– Sedan kan man aldrig veta om förändring är varaktig. Men studenterna har egna erfarenheter och kan tänka i de här banorna när de arrangerar matte.

Kunskap om identitets- och genusteori och tidigare forskning är viktigt. Det gör att man inser man att man inte är ensam om att ha jobbiga känslor inför matematik, anser Anna Palmer.

– Matematiken har en lång historia som orubblig maskulin domän. Det här sättet att tänka löser upp de konstruktionerna. Släpper man in kropp, spontanitet och känsla, begrepp som traditionellt setts som feminina, blir det något annat. Tankesättet skakar om ämnet.

Anna Palmer är lärarutbildare på Stockholms universitet. Hon har tidigare arbetat som förskollärare och grundskollärare.

Hennes avhandling Att bli matematisk. Matematisk subjektivitet och genus i lärarutbildningen för de yngre åldrarna (Stockholms universitet) finns att ladda ner:

www.diva-portal.org

Alla artiklar i temat Räkna med alla sinnen (6)

ur Lärarförbundets Magasin