Läs senare

Biologin finns med i musiken

José González bytte doktorandstudierna om herpesvirusets enzymer mot en karriär som sångare och gitarrist. Nu har vetenskapen blivit en hobby i stället.

03 Maj 2010

– Solen skickar ut fotoner. I ögat fångas fotonerna upp och leder till nervimpulser. Hur funkar det när signalerna leder till upplevelsen av färger?
        Det frågar sig José González i filmdokumentären The extraordinary ordinary life of José González. Och det är ingen slump att just den här musikern funderar i sådana banor.
        Filmarna Fredrik Egerstrand och Mikael Cee Karlsson har följt Josés turnerande över världen. På flygplan, i frukostmatsalar, på ensamma hotellrum, under konserter och under uppladdningen bakom scenen. José har även gjort en egen videodagbok och filmats med övervakningskamera i sin studio i Göteborg. Det närgångna filmporträttet av honom invigde Göteborgs filmfestival i februari i år.
   –  Först kändes det lite skämmigt att se resultatet. Man blir så självmedveten. Jag grubblade en hel del i filmen och verkade ganska trög och långsam. Men den bilden stämmer. Sådan är jag när jag är ensam, säger José.
        Trots sina snabba framgångar som musiker, inte minst internationellt, har han tidigare varit en doldis privat. Fram till nu.
   –  Jag litade på att filmarna skulle presentera en rättvisande bild av mig. Filmen är gjord med stor värme. För mig var tanken med dokumentären att det var skönt att dokumentera mitt arbete tidigt i karriären, istället för att vänta tills man är 50.
        Spårvagnarna skramlar förbi alldeles utanför fönstren vid Josés musikstudio nära centralstationen i Göteborg.
   –  Lyssnar man riktigt, riktigt noga på inspelningarna kan man ana ett svagt brus från spårvagnarna när man hör elbasen, säger José och ler.
        Han plockar upp en strumpa som ligger på golvet i replokalen och sköljer av några odiskade tallrikar som blivit stående på diskbänken. Dagen före vi träffas slutfördes ett års inspelningsarbete och låtskrivande med bandet Junip. På eftermiddagen drar repetitionerna igång inför bandets kommande turné. José berättar att arbetet som musiker är omväxlande. Under flera år har han turnerat utomlands under långa perioder. Hemma i Göteborg blir det mer vardag med regelbundna tider. Han trivs med att kunna promenera till musikstudion och skriva, repa och spela in låtar.
   –  Jag brukar jobba mellan 11 och 17. Det är ganska korta arbetsdagar, men det funkar bäst om man ska orka vara kreativ hela tiden.

José som är 31 år, har arbetat med musik på heltid sedan han slog igenom med albumet Veneer för sju år sedan. Dessförinnan var hans arbetsplats ett forskningslabb på institutionen för biomedicin vid Sahlgrenska universitetssjukhuset.
   –  Jag var med i ett forskningsprojekt där vi undersökte enzymers funktioner i herpesvirus. Det var fascinerande att
studera hur enzymer öppnar dna, så att andra proteiner kan komma åt att kopiera virusets arvsmassa. Men musiken började inkräkta allt­mer på forskarlivet och efter ett och ett halvt år gjorde han ett uppehåll från doktorandutbildningen.
   –  Musiken hade hela tiden funnits vid sidan om. Jag försökte kombinera spelningar och forskning men det krockade för mycket.
        Han tänkte ge musikkarriären ett halv­år och se hur det funkade. När debutalbumet släpptes i samma veva, kom hans stora genombrott.
   –  Nu är det musiken som gäller. Jag kommer inte att gå tillbaka och disputera, berättar José och lutar sig tillbaka i fåtöljen. Bredvid honom står en färgsprakande gitarr.

Musiken kom in i Josés liv under tonåren. Han tillbringade helst rasterna på högstadiet bland instrumenten i skolans musikrum.
   –  Hemma sjöng jag bossanova med pappa och lyssnade på Beatles. När jag var fjorton började jag spela bas i ett punkband. Samtidigt tog jag lektioner i klassisk gitarr.
        Musiken var hans stora fritidssysselsättning. I skolan satsade han på de naturvetenskapliga ämnena.
   –  Jag var en riktig pluggis. Hade lätt för matte och kemi, men fick läsa mig till betygen i svenska och samhällskunskap. Studierna tog mycket tid eftersom jag redan då var långsam av mig.
        Med 4,8 i snittbetyg från högstadiet, kom José in på den gymnasielinje som han ville – naturvetenskaplig linje med matteinriktning.
   –  Jag blev så småningom helt inriktad på ett framtida yrke inom biokemi eller bio­teknik. Jag sommarjobbade till och med på ”Virologen” på Medicinarberget. Men det blev tvärtom mot vad jag hade tänkt. Musiken blev mitt jobb och naturvetenskapen min hobby!
        På lediga stunder läser han gärna tidskriften Scientific American eller ser på förläsningar om kvantfysik på dvd.
   –  Mitt förhållande till naturvetenskapen är enbart lustfyllt, när jag slipper prestera. Jag drivs av nyfikenhet och brukar söka mycket information på nätet.
Det händer ibland att han pratar om dna-kedjor och molekylernas arbete med sina musikerkollegor under lunchpauserna.
   –  De tror att jag kan mer än jag gör, säger José och skrattar. Diskussionerna blir ofta livliga och naturvetenskapliga frågor engagerar de flesta.
        Till viss del kan Josés intresse för biologi även spåras i hans texter. På den senaste soloskivan In Our Nature, handlar texterna om existentiella frågor som han brukar fundera på. I låten Abram skriver José om evolutionsbiologi och religion: Abram, either wake up or go to bed. You’re sleepwalking with a delirious head. You were programmed a long, long, long time ago. (…) You’ve aided delusions and created bias in our mind.
   –  För mig har de flesta religioner förlegade skapelseberättelser. Jag är ateist. När man har jobbat i labb blir det så uppenbart hur arternas biologi utvecklas. Bevisen finns där varje dag när man tittar på dna-sekvenser.

När han gör sina låtar kommer musiken alltid först. Texterna kämpar han med in i det sista.
   –  Problemet är ofta att jag inte vet vad jag vill få sagt. Jag vill helst lämna texterna så öppna som möjligt så att andra får tolka in sin egen mening.
        Låtskrivarprocessen kan bli lång och stundtals nästan plågsam. Han har en sträng inre kritiker.
   –  Jag ger mig inte förrän det är perfekt. Jag vill hitta det exakt rätta uttrycket och de mest passande orden. När jag väl får till en låt, då är det härligt. Det väger upp allt slit.

Låten Abram syftar på patriarken Abraham i religionerna kristendom, judendom och islam.
 

José González
Ålder 31 år
Bor Haga i Göteborg
Familj Sambo med sångerskan Yukimi Nagano
Yrke Musiker och låtskrivare. Är förutom soloartist även med i gruppen Junip.
Bakgrund Har läst molekylärbiologi och varit doktorand i biokemi vid Göteborgs universitet. Debuterade 2003 med ep:n Crosses och därefter kom genombrottsalbumet Veneer som sålt i drygt 700 000 exemplar. 2007 gav han ut sitt andra album In Our Nature.
Aktuell I filmdokumentären The Extraordinary Ordinary Life of José González. Släpper skiva med Junip i september och turnerar med bandet under sommaren och hösten.
Intressen Biokemi, laga vegetarisk mat, träffa kompisar och jogga
Läser just nu The Blind Watchmaker av evolutions­biologen Richard Dawkins
Lyssnar gärna på Chet Baker och Nina Simone. Eller afrobeat-musik med Fela Kuti och Ali Farka Touré.

José González om…
… likheter mellan forskning och låtskrivande:
”Att jobba kreativt och vara metodisk. Man är petig, envis och prövar sig fram.”
… fördomar om forskare:
”Att de är värsta tråkmånsarna.”
… att uttrycka sig med musik:
”Allt handlar om att hitta riffen och melodierna som får en att känna något. Jag vill att den som lyssnar på min musik ska få egna bilder i sitt huvud.”

Vill du lyssna på José González?
www.jose-gonzalez.com

ur Lärarförbundets Magasin