Läs senare

Bra på matematik – då behövs extra stöd!

Elever som är särskilt begåvade i matematik får ofta för lite stimulans. Så borde det inte vara, anser forskaren Eva Pettersson.
– Uppmärksamma eleverna! Ta hjälp om du är osäker på hur du ska möta dem.

09 Okt 2011
Bra på matematik – då behövs extra stöd!
Eva Persson Foto: Karl Nilsson

Axel, som efter en termin var klar med de böcker förskoleklassen hade att erbjuda, fick vara med klass 2 på matematiklektionerna. Några veckor senare ställde han frågor om kvadratrötter. Han är nyfiken, outtröttlig och frågvis.

När Erica gick i andra klass hade hon gjort klart veckans matematikuppgifter på första lektionen. Resten av tiden läste hon Harry Potter. Erica är lugn, noggrann och målmedveten och bra på att förklara hur hon tänker.

Axel och Erica är två av de elva elever som Eva Pettersson följt i sin avhandling Studiesituationen för elever med särskilda matematiska förmågor. I sin forskning undersöker hon vilket bemötande de får i skolan och vad det innebär för deras matematiska utveckling.

Det finns en schablonbild av hur elever med särskild fallenhet för matematik är, tycker hon.

– Jag vill vidga bilden av dem. Eleverna är väldigt olika – både socialt och hur de uttrycker sina matematiska förmågor.

Eleverna i studien hade, som de flesta andra sexåringar, förväntningar på skolstarten. Men när de fick arbeta med saker de redan behärskade tröttnade de, blev ledsna och trivdes inte i skolan.

Ofta saknas kunskap om vilket stöd elever som är duktiga i matematik behöver. I en undervisning som till stor del bygger på enskilt arbete i läromedel får dessa elever ofta för lite stimulans, konstaterar Eva Pettersson.

– Det gör att de kan framträda som klassens buse eller som en blyg person som inte märks. Många gånger får elever som är snabbt färdiga bara fler uppgifter av samma typ eller får ägna tiden åt annat.

– Det finns fortfarande en myt om att duktiga elever klarar sig själva. Men de behöver uppmärksamhet, stöd och stimulans för att utvecklas. Var intresserad av deras frågor! Låt dem få veta att de har en förmåga!

Att hitta elever med förmågor som framträder vid problemlösning var till att börja med inte så lätt. I de klassrum där Eva Pettersson deltog förekom väldigt lite problemlösning och diskussioner.

Till slut ”hittade” hon Johan och började följa honom. I samma klass fanns också en flicka som läraren ansåg vara ambitiös, men inte särskilt begåvad i matematik.

– Men det var hon! Det visade sig genom Kängurutävlingen där hon placerade sig högt. Plötsligt hade jag två elever som var väldigt olika och behövde helt olika stimulans.

Att vara begåvad i akademiska ämnen och att prata om det är laddat i Sverige. Det finns en tradition av att man inte ska sticka ut. I andra länder är det som att vara duktig i musik eller idrott, menar Eva Pettersson.

En del lärare, speciellt till yngre elever, tror att de hjälper elever som är bra i matematik genom att inte låta dem berätta om sina lösningar. Det finns en oro för att de ska sticka ut och bli retade.

– Det är tråkigt eftersom dessa elever behöver lika mycket stimulans som de som är bra i andra ämnen.

I studien undersöker hon de sociala och de ”sociomatematiska” normerna i klassrummet. Det första handlar om kulturen i klassrummet, till exempel att man räcker upp handen när man ska svara. Det andra handlar om hur man kan förklara sina matematiska lösningar.

Den sociala normen att det ska vara tyst i klassrummet under matematiklektionen kommer lätt i konflikt med den sociomatematiska normen att låta eleverna förklara och argumentera för egna och andras lösningar.

– Klassrummets sociala normer styr även under matematiklektionen.

När eleverna försökte komma med sina annorlunda lösningar blev de antingen nedtystade eller så tog läraren över och förklarade så att alla skulle förstå.

– Det kan bero på att läraren vill hjälpa eleven att uppträda så normalt som möjligt eller så saknar han eller hon matematisk kompetens för att förstå eleven.

Men även om man inte kan svara på frågan på en gång är det nödvändigt att ta eleven på allvar.

– Det är viktigt att säga att man ska ta reda på det eller låta någon annan lärare gå in. Ta hjälp!

Det kan vara svårt för lärare att identifiera elever med särskild fallenhet och intresse för matematik. Ofta fokuserar lärare på om elever är snabba, ligger långt fram i boken, är självständiga och har bra resultat på prov och diagnoser. De som är långsammare syns inte på samma vis.

– Det går att relatera till att undervisningen är läromedelstyrd. Men elever är olika. En del vill sitta länge och lösa ett problem på flera sätt innan de är nöjda.

Omkring hälften av eleverna i studien fick någon form av extra stöd. Någon fick en mentor, en annan arbetade med en grupp elever med samma intresse. Stödet skiftade mellan skolor och lärare och ändrades under studiens gång.

Lärarens agerande i klassrummet har stor betydelse för elevernas utveckling i ämnet och syn på sig själva. Hur elever med särskild fallenhet för matematik bemöts i skolan handlar både om resurser och om kompetens, påpekar Eva Pettersson.

– Lärare behöver kompetensutveckling och konkret kunskap om hur de kan använda olika aktiviteter i klassrummet. Man kan ha samma aktivitet men på olika nivåer.

Eva Pettersson är matematiker, forskare och sektionschef på Blekinge tekniska högskola. Hennes avhandling heter Studiesituationen för elever med särskilda matematiska förmågor (Linnéuniversitetet).

Sök på avhandlingens namn på www.diva-portal.org.

ur Lärarförbundets Magasin