Läs senare

Därför har mina elever inga läxor

26 Nov 2013

Foto: Per TranéJag har bytt jobb. Och det är ingen liten grej när man är lärare. Jag har dessutom bytt från högstadiet till mellanstadiet. Så där står jag igen på föräldramötet, taggad för att prata om läxor igen. Jag har stått på många föräldramöten och försvarat matteläxorna som inte finns. ”Lär sig barnen verkligen det de ska?” ”Hinner de med allt?” ”Hur blir det sen på gymnasiet? Då får de ju massor med läxor?” Samma sak nu, med nytt jobb och nya föräldrar. ”Har de verkligen inga läxor?”

Nej, det har de inte, och de kommer inte att få det heller. Handen på hjärtat alla föräldrar där ute: hur många har suttit hemma med en sur unge som tycker att liggande stolen är knäpp eller att du ställer upp på fel sätt? Ja, nu är väl ni som läser det här med största sannolikhet lärare eller inblandade i skolan på annat sätt, men fråga era grannar då eller tänk tillbaka på hur det var när ni gick i skolan eller hade barn i skolåldern.

Jag anser och förklarar för föräldrarna att jag förmodligen är bättre på att lära barnen matte än vad de är, jag har ju i alla fall tillbringat några år av mitt liv på universitet för att lära mig lära ut.

Men framför allt tänker jag på barnen. De tillbringar största delen av sin vakna tid i skolan och sen kanske på fritids. När de kommer hem så ska de hinna till träningar, spela teater, träna på gitarrläxan, träffa kompisar och umgås med familjen. Är det då rimligt att de ska lägga tiden på läxor?

Vuxna tillbringar största delen av sin vakna tid på jobbet. Hur många vuxna tar med sig jobbet hem? De allra flesta är nog lediga när de stämplar ut. Varför ska vi då lägga på barnen att de ska arbeta hemma?

Sedan är det faktiskt också så att många barn saknar möjlighet att göra läxor hemma. Långt ifrån alla har en egen lugn vrå där de kan koncentrera sig på bråkräkning.

Mina elever lär sig det de ska i skolan. Helt säkert. Och har de inte förstått negativa tal på lektionen så tror jag inte att de gör det hemma för sig själva på kvällen heller. Antingen så åker miniräknaren fram och då var läxan helt meningslös eller så blir det bara fel och så får de göra om det i skolan.

Sen får man inte glömma tiden. Min tid är dyrbar. Jag försöker lägga den på att individanpassa undervisningen och bedöma varje elevprestation. Det känns som bättre investerad tid än kopierande och rättande av läxor som jag inte ens vet att eleverna gjort själva.

Vi hade föräldramöte för två veckor sedan och för första gången så fick jag applåder under mötet. Det var när vi pratade om och förklarade varför eleverna inte har läxor!

ur Lärarförbundets Magasin