Ingår i temat
Läsa och skriva i NO
Läs senare

Det är aldrig för sent

Studiejournal, repetition och diskussion. På vuxenutbildningen i Jönköping får elever med matematiksvårigheter möjlighet att bygga upp självförtroendet och lyckas.

15 Okt 2009

Terminen är ny och så även gruppen. Några elever har gått flera terminer, andra precis börjat. Susanne Gunnerling, som ansvarar för kursen för elever med matematiksvårigheter på den kommunala vuxenutbildningen i Jönköping, börjar med en presentation av arbetssättet.  

– Vi försöker ringa in vad som är jobbigt med att vara vuxen och ha matematiksvårigheter. I vilka situationer känner man sig osäker? Ofta handlar det om att uppskatta tid, läsa tabeller, förstå personnummer, klockan, pengar och procent. Det är viktigt att prata om enheter. Längd, vikt, volym och tid har fått fler än en att backa ur.  

Trots att många har bra betyg i andra ämnen, har matematikproblemen tärt på självförtroendet. Det är viktigt att eleverna får tillbaka det, har klar struktur för vad de ska göra och vart det ska leda. Gruppen är betydelsefull. Här ska eleverna känna trygghet och inse att de inte är ensamma. Matematiken är speciell, påpekar Susanne Gunnerling.  

– Jämför man med engelska så är det ingen som skäms om man inte kan två glosor. Men har du svårt för matte kan många situationer bli pinsamma.  

– Att börja här var jätteroligt. Man får göra fel och fråga 30 gånger. Det är naturligt. Ingen skrattar. Att klara matten var jätteviktigt, nu vet jag att jag kan läsa vidare om jag vill, säger Lotta Ambjörnsson, som i våras blev klar med gymnasiets matematik A. 

Dagens temalektion handlar om längd och börjar med en mindmap. Tillsammans räknar de upp situationer då man använder längd och diskuterar allt från personlig längd till idrottsresultat och distanser samt går igenom enheterna.  

Gruppen delar upp sig. Speciallärare Birgitta Buer slår sig ner med två killar som ska arbeta med skalor och har Sverigekarta, linjal och måttband framför sig. De ska välja ut två städer och komma fram till hur långt det är mellan dem. När de är klara ska de mäta upp Christian Ohlssons trestegsrekord i korridoren.  

Att på vissa lektioner vara två lärare är en stor fördel. Det är otroligt viktigt att ha tid att sitta ner och fokusera på en elev i taget. Våra olika utbildningar kompletterar varandra, tycker Susanne Gunnerling.  

Måndagspassen är konkreta, laborativa och dokumenterande och handlar om vardagsmatematik. Temaområden som till exempel vikt, längd och procent pågår i tre veckor och återkommer nästa termin. Det innebär att de som redan gjort det får tillfälle att repetera och upptäcka om de missat något.  

– Det är viktigt få i gång diskussionerna. Då upplever de gamla att de lärt sig massor.  

Utöver det långa måndagspasset har eleverna två lektioner i veckan då de arbetar parallellt med baskunskaper och den nivå de befinner sig på. Det kan vara allt från låg grundskolematematik till A-kursen på gymnasiet. Alla siktar på att klara 9:ans betyg och eventuell fortsättning. Dessutom undervisas eleverna en och en. Det kan handla om talområdet 1-10, ett muntligt prov, studieteknik eller hur man läser inför ett prov.  

– De enskilda mötena är jätteviktiga. Det är nödvändigt att hitta ett system för dem. 

Eleverna börjar bli klara med längdarbetet och fortsätter med sina studiejournaler. En elev håller på med subtraktion. Susanne Gunnerling uppmanar honom, efter en genomgång av uppställning och decimaltecken, att skriva fakta om subtraktion, göra egna exempel och klistra in ett kassakvitto. En annan, som övar inför ett prov, behöver repetera prioriteringsregler och får hjälp att använda "läskortet", ett verktyg för att kunna läsa en rad i taget och bena ut vad som är ren matematik i lästalen.  

– Det är viktigt att eleverna får olika verktyg. Mycket går ut på att avlasta arbetsminnet. Då kan man lägga kraften på det talet handlar om. Det sänker frustrationen. 

Susanne Gunnerling är matematiklärare och specialiserad på matematiksvårigheter. Tankarna på att det behövdes en speciell verksamhet började ta form när hon, på komvux, träffade en fritidspedagog som var duktig i alla ämnen utom matematik.  

– Matten satte stopp för mycket. När hon berättade hur hon tänkte började jag förstå. Det blev mycket prat och tårar.  

Tillsammans började de från början med lågstadiematematik, förde anteckningar och formulerade områden som man som vuxen behöver kunna. Nu är den före detta eleven färdig bibliotekarie.  

För många elever har problemen börjat tidigt, ofta redan i tio-elvaårsåldern, då räknandet brukar automatiseras. När kamraterna växlar tempo går det för fort och de kommer efter. De fortsätter att räkna på fingrarna, förklarar hon.  

– Många skulle säga att de hade behövt mer enskild tid med läraren. Om de, i stället för att göra 100 likadana uppgifter, får koncentrera sig på några få och får stöd av läraren slipper de stressen och tidspressen. Här finns inget tävlingsmoment.  

– Lärare i dag har en jättetuff arbetssituation. Men vuxna runt eleven måste våga ta beslutet att elever som tappat tråden ska få arbeta där de befinner sig. Även om någon går i 8:an måste man hugga tag i det som inte fungerade i 4:an. Det går att arbeta parallellt, få dem på fötter igen och få dem att börja tro på sig själva. 

Arbetssättet på kursen för elever med matematiksvårigheter har utvecklats under årens gång. Elever har berättat varför det är svårt, vilka situationer de hamnar i och vad det är som gör att de förstår. Susanne Gunnerling börjar, tillsammans med en specialpedagog och en speciallärare, med en pedagogisk utredning av elevens läs-, skriv- och matematiksvårigheter. De flesta elever nöjer sig med den pedagogiska utredningen. Några går vidare och gör en dyskalkyliutredning, berättar hon.  

Alla elever får ett åtgärdsprogram som är kopplat till studiejournalen. I den skriver och illustrerar eleverna de olika områdena de arbetar med. Tanken är att de ska kunna slå upp och se hur de gjorde sist.  

Det är viktigt att använda böcker för vuxna. Som tur är finns numera matematikböcker för vuxna på mellanstadienivå. De är roligare att jobba med än barnböcker, påpekar Susanne Gunnerling.  

När eleverna är färdiga med "baspaketet" börjar de med betygsstudier motsvarande högstadiet. Det gäller att arbeta med små avsnitt och bli säker på grunderna. Eleverna checkar själva av momenten och får signatur av läraren. Inför proven, som kan vara muntliga och skriftliga, samlas delmomenten ihop. Lärare och elev gör en mindmap som repetition före provet.  

– Det gäller att lyssna och vara närvarande. Min roll är att pusha och uppmana eleven att prova en gång till. Det gäller att aldrig ge upp.

Alla artiklar i temat Läsa och skriva i NO (12)

ur Lärarförbundets Magasin