Läs senare

Det ska vara lika lätt att säga proton som Pokemon

11 Maj 2015

Varför måste naturvetenskap bestå av så många konstiga ord och begrepp? Den frågan ställer sig säkert många skolungdomar. Samtidigt kämpar landets tappra lärarkår med att hitta meningsfulla sammanhang för det naturvetenskapliga innehållet.

Visst hade det varit bra om frågan hade varit enkel att besvara. Inte minst med tanke på att forskning visar att en av de viktigaste förutsättningarna för att lära sig naturvetenskap – men också det största hindret – är att lära sig dess språk.

De vetenskapliga begreppen är ett resultat av människors kunskapssökande för att teoretiskt förstå samband och sammanhang, som inte alltid förklaras utifrån vardagliga erfarenheter. Men om vetenskapliga begrepp som till exempel protoner ska få en betydelse, måste de knytas till existerande begrepp på ett meningsfullt sätt. Ta till exempel Newtons andra lag: ”Till varje kraft finns en motsvarande kraft som är lika stor och motriktad”, så är den en hjälp på vägen att förklara hur krafter beter sig när de verkar på föremål. Men den säger ingenting om man inte förstår innebörden av ordet kraft.

Det naturvetenskapliga språket innehåller en mängd begrepp där många ord har en betydelse i naturvetenskapliga sammanhang och en annan i vardagssammanhang. Flera exempel i den ämnesdidaktiska forskningen visar att lärares goda vilja att hitta förenklingar och förklaringar på begrepp också kan leda till missförstånd. Arbete, kraft och skal är alla ord som redan finns i andra sammanhang, vilket kan leda till förvirring. På samma sätt kan det vara förvirrande att lära sig att ett svart hål faktiskt varken är svart eller ett hål.

Trots risken för missförstånd, finns det mycket att vinna på att använda vardagliga uttryck när man ska förklara komplexa naturvetenskapliga begrepp. Dock krävs att läraren är medveten om hur eleverna kan uppfatta dem. Det vardagliga språket och det naturvetenskapliga språket är anpassade till olika situationer och kan ha lite olika syften. Lärare måste skapa förutsättningar för elever att lära sig att kommunicera i olika situationer där ord kan ha helt olika innebörd beroende på vilken situationen är.

Den naturvetenskapliga undervisningen ska i viss mån syfta till att ge välbekanta ord en ny innebörd, i ett nytt sammanhang. Elever behöver tid att diskutera ord och begrepp, samt resonera om deras innebörd. För detta finns ett tydligt stöd i läroplanens kursplaner.

Eleven ska kunna föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang om olika begrepp och fenomen. Det är alltså inte bara själva samtalen och resonemangen som är i fokus, utan även det sätt på vilka begreppen används och förstås. Detta ställer krav på elevernas naturvetenskapliga språkbruk och i nästa steg på hur lärare bidrar till att elevernas språkbruk stimuleras och utvecklas.

För att underlätta lärandet av naturvetenskapliga begrepp bör undervisningen konkretiseras så att begreppen får en innebörd. Det är också viktigt att inte glömma att språk och innehåll är två sidor av samma mynt. Språket är en del av ämnet och ämnet kommuniceras med hjälp av språket, både det muntliga, skriftliga och estetiska.

För att lyckas med en naturvetenskaplig undervisning, där vi når alla elever, måste vi bygga broar mellan deras vardagliga begreppsvärld och den naturvetenskapliga begreppsvärlden. Det ska vara lika naturligt att säga ordet elektron, molekyl, jon och enzym, som att säga bratz, pokemon, yolo och lol! Här har den svenska skolan en spännande utmaning.

Namn Pernilla Nilsson
Titel Professor i naturveten­skapernas didaktik
Åsikt Att få elever att tala det naturvetenskapliga språket är viktigt för att stimulera deras intresse för naturvetenskap.

ur Lärarförbundets Magasin