Ingår i temat
Läsa och skriva i NO
Läs senare

Elevernas NO-texter glöms ofta bort

Mycket av skrivandet i NO-undervisningen är osynligt, visar Åsa af Geijerstams forskning. 
- Ta vara på texterna! Det finns många metoder att arbeta med faktatexter.

25 Nov 2009

Skrivandet i NO verkar vara perifert och åsidosatt. Ändå skriver eleverna något nästan varje lektion. Det är viktigt att lyfta fram den potential som finns i texterna; skrivandet har stor betydelse för förståelsen, anser Åsa af Geijerstam.  

– Det gäller att lyfta blicken och se vad som sker i klassrummet och fylla det med lite mer innehåll.  

Åsa af Geijerstam är språkvetare. 2006 kom hennes avhandling Att skriva i naturorienterande ämnen i skolan. Undersökningen var en del i ett större forskningsprojekt som handlade om hur textarbete i svenska, SO och NO ser ut i årskurs 5 och 8 samt årskurs 2 på gymnasiet.  

– Mitt perspektiv kompletterar ämnesperspektivet. Jag kan se vilka möjligheter det finns i texter. Språkperspektivet har varit lite frånvarande i Sverige. I till exempel Australien och USA har man arbetat mer med bland annat genrepedagogik och haft fokus på naturvetenskapliga texter.  

Det är stor skillnad på hur elever förstår sina texter i svenska, SO och NO. De flesta barn förstod mest i svenska, sämre i SO och allra sämst i NO. Samtidigt var det mindre medvetet textarbete i NO. Texterna var mer upphackade, skrivna i punktform och saknade verb, berättar hon.  

– Naturvetenskap är av tradition mer muntligt baserat. Risken är att lärare missar en del av den potential som finns i skrivandet och läsandet. Det finns också en risk att lärare missar elever som inte är så verbala.  

Elever behöver många olika sätt att lära sig NO på. Förutom det muntliga behöver de arbeta praktiskt, använda bild och läsa och skriva texter. Det naturvetenskapliga språket skiljer sig från andra ämnesspråk bland annat vad gäller textstruktur och informationstäthet. Språket är objektivt och det personliga tas bort. Det finns grammatiska knep för att få den effekten. Att bli en kompetent NO-elev innebär även att behärska det naturvetenskapliga språket.  

– Lärare måste veta vad nästa steg i NOspråket är, kunna utmana elever som är på den nivån och visa hur de kan skriva texter mer ämnesspråkligt. Inte bara med mer fakta utan även rent grammatiskt och strukturellt. Det arbetet kan inte lämnas till språkläraren, utan hör till ämnet. 

De flesta lärare i Åsa af Geijerstams undersökning tyckte inte att eleverna skrev i NO-undervisningen. Många texter betraktades inte riktigt som text. Men eleverna satt med pennan i hand varje lektion.  

Hon fann fem typer av texter: laborationsrapporter, eget arbete, anteckningar, svar på instuderingsfrågor och skriva berättelser. Det medvetna arbetet som fanns handlade om hur man skriver en laborationsrapport. I årskurs 5 var de väldigt enkla.  

Ofta fick eleverna mycket introduktion till faktainnehållet. De var aktiva genom att berätta vad de kände till om ett visst ämne eller gjorde laborationer.  

– Men det fanns väldigt lite stöd i hur man ska skriva. Vilken struktur ska texten ha? Vem ska läsa den? Åsa af Geijerstam undersökte också hur eleverna förstod sina egna texter. Läsförståelsen är central även när det gäller vad eleverna skrivit själva, betonar hon.  

– Textrörlighet handlar både om hur man kan förstå och prata om en text och hur man kopplar skoltexten till vardagsvärlden. Det ger större förståelse.  

I uppgifter där eleverna skulle arbeta själva var läsförståelsen mycket mindre. Ofta förstod de inte vad de själva skrivit. Uppgifter som laborationsrapporter och egna anteckningar stärker lärandet och förståelsen eftersom man samtalar om dem. Det var ingen större skillnad mellan svaga och starka elevers texter. Däremot var det skillnad på hur de kunde prata om dem.  

– Den "fria forskningen" är speciellt svår för de svaga eleverna.  

En sak som förvånade Åsa af Geijerstam var att texterna i årskurs 5 och 8 skiljde sig ganska lite åt. De äldre elevernas texter var visserligen betydligt mer innehållspackade med fler begrepp och svåra ord. Men de hade inte fler sammanbindande ord som "men" och "och" som gör att texten sitter ihop. Det de skrev om blev mer avancerat, men strukturerna i texten utvecklades inte.  

– Spretigast var texterna som kom till under eget arbete, till exempel när elever skrev fakta om ett djur, eftersom de inte fick så mycket instruktioner. När de ska hämta fakta själva blir det mycket avskrifter. 

Texterna hade kort livslängd. Efter arbetet sattes de för det mesta in i en pärm. Ingen läste dem. Men det går att motivera eleverna att lägga mer arbete på texterna. Kanske räcker det att läraren samlar in dem en gång i veckan och läser igenom dem. Lyft upp dem och använd dem som lärande resurser, låt eleverna läsa för varandra, tipsar hon.  

– Vet man att ingen läser texten är det lätt att tänka sig att motivationen blir mindre. Man kan också fundera över progressionen i uppgifterna. Det gäller även läsningen, även den måste också få ökad svårighetsgrad. 

Det finns olika metoder, från svenskämnet och svenska som andraspråk, som är bra för arbete med lärobokstexter. Men det går att komma långt bara genom att läraren sätter sig in i den aktuella texten, påpekar Åsa af Geijerstam.  

– Läs den högt för att se vilka ord som kan bli bekymmersamma. Det gäller även grammatiska konstruktioner.  

Ett sätt är att avsätta lektioner och verkligen arbeta med själva läsningen. En enkel övning är att låta eleverna sitta två och två med en bok. Den första eleven läser en mening. Den andra frågar "Vad betyder det?". Den första stänger boken och förklarar meningen med egna ord. Eleverna kan också anteckna svåra ord som blir till en gemensam ordlista.  

Ett annat sätt att skapa aktiv läsning av faktatexter är att låta elever läsa ett stycke och berätta vad som är viktigast, ställa frågor till texten eller fundera över vad de tror författaren menar.  

– Det är en utmaning som kan leda till att man ser att det finns en avsändare bakom texten och blir en kritisk läsare.  

Åsa af Geijerstam sitter med i referensgruppen för de nya kursplanerna i NO. Att ämnesspråket är viktigt syns tydligt i förslaget, konstaterar hon.  

– Det blir spännande om det kommer in i kursplanerna. Det påverkar lärarutbildningen. Skolan förbereder mycket för det skönlitterära läsandet, men arbetar förhållandevis lite med lässtrategier i faktatexter. Skönlitteratur är viktigt, men vi får inte tappa faktatexterna. I yrkeslivet är det faktatexter vi läser och skriver.

Alla artiklar i temat Läsa och skriva i NO (12)

ur Lärarförbundets Magasin