Ingår i temat
Läsa och skriva i NO
Läs senare

Envishet ger alla godkänt

Ulrika Roos af Hjelmsäter ger sig inte förrän hennes elever förstår. Målet är att kunna förklara på minst sju olika sätt. Genom att utgå från elevernas vardag får hon med alla.

15 Okt 2009

– Vad jobbig du är! Jesper Regeheim suckar högljutt, men han skiner som en sol. Tjugofemöringen har just trillat ner efter att Ulrika Roos af Hjelmsäter har utsatt honom för sin specialtaktik – att besvara varje fråga med en ny. På så sätt leder hon eleverna en efter en in i förståelsens värld.  

Det klass 9:1 vid arbetsenhet 4 på Vinstagårdsskolan i Vällingby just i dag försöker förstå är Pythagoras sats. Under gårdagens lektion introducerades de för satsen a2 + b2 = c2 och räknade på den. Det gick lätt. Uppgiften i dag – att bevisa satsen – visar sig snabbt vara svårare. Först gör klassen det matematiskt tillsammans. Ulrika Roos af Hjelmsäter ritar på smartboarden och ställer frågor till eleverna som de besvarar i kör.  

– Jag tycker inte om handuppräckning. När eleverna får svara i kör märks det inte om någon svarar fel och de lär sig av varandra, kommenterar hon arbetssättet efteråt.  

När alla i klassrummet är överens om att såväl 5 x 5 (kvadraten av hypotenusan) är detsamma som 3 x 3 + 4 x 4 (de båda kateternas kvadrater) får klassen i uppgift att i grupper bevisa satsen på fler sätt. Till sin hjälp får de en sax och en stencil med rätvinkliga trianglar och kvadrater som ska klippas ut och pusslas ihop. Medan eleverna klipper, pusslar och funderar går Ulrika Roos af Hjelmsäter runt i klassrummet och hjälper till. Hon undervisar gärna enskilt i den stora gruppen, tar sig tid med varje elev, ställer mer eller mindre ledande frågor och står kvar tills eleven själv kommer fram till svaret. 

Fördelen med arbetssättet är att alla elever blir sedda och får hjälp på sin egen nivå. Svårighetsgraden och klurigheten i frågorna varierar. Som åskådare är det roligt att se hur glada och stolta eleverna blir när de inser att de faktiskt förstår. Den för matteinlärning så viktiga självkänslan växer för varje gång.  

Men en baksida finns. Trots att klassen bara består av sexton elever blir det mycket väntan när alla ska få hjälp enskilt. Och elever som tvingas vänta gör det sällan tyst och stilla. Efter lektionen medger Ulrika Roos af Hjelmsäter att det stundtals blev lite rörigt.  

– Jag missbedömde uppgiftens svårighetsgrad. De behövde mer hjälp än jag trodde, konstaterar hon.  

Ingen ideallektion i dag alltså. Ändå föredrar Ulrika Roos af Hjelmsäter ett rörigt klassrum med elever som en efter en förstår framför ett med knäpptysta elever som lyssnar på en genomgång framme vid tavlan. Risken finns att det i det senare fallet inte märks om någon inte förstår. Och förståelse är viktigt för Ulrika Roos af Hjelmsäter. Hon sätter en ära i att kunna förklara samma sak på flera olika sätt.  

– Jag blev så irriterad på min mattelärare när jag gick i skolan. Förstod man inte när han förklarade tog han exakt samma förklaring en gång till. Och förstod man då fortfarande inte höjde han rösten och tog den ytterligare en gång! 

Ända sedan Ulrika Roos af Hjelmsäter började som lärare har hennes mål varit att göra matematiken rolig och greppbar för eleverna. När hon får nya elever börjar hon med att inventera deras kunskaper och inställning till matematik. Det sker dels genom ett frågeformulär, dels genom ett diagnostiskt prov. Kunskapsnivån visar sig ofta vara blandad och inställningen sällan särskilt positiv. Kommentarer som "jag fattar inte matte, det är det svåraste ämnet" är inte ovanliga. Så, vad göra?  

– Jag brukar börja med att stärka elevernas självkänsla och självförtroende. Särskilt gäller det de elever som tycker att de har svårt för matte. I stället för att direkt börja med något nytt börjar vi med att de får visa vad de faktiskt kan, berättar Ulrika Roos af Hjelmsäter. 

Hon känner själv väl igen den mentala blockeringen som många elever får när de ska lära sig något nytt inom matematiken.  

– Jag kommer ihåg hur min pappa satt och jobbade med mig på kvällarna med procenträkning. Jag satt som ett fån och fattade ingenting. Jag hade bestämt mig för att jag inte förstod och öppnade aldrig upp mig för möjligheten att jag kunde.  

På komvux efter gymnasiet var Ulrika Roos af Hjelmsäter motiverad nog att tvinga sig att lära sig räkna. Men det var inte förrän under universitetsstudierna som hon förstod vad hon gjorde. Det var de gamla grekerna som hjälpte henne.  

När jag läste om matematikens historia förstod jag det som jag tidigare bara hade lärt mig utantill. Då fick jag äntligen svaret på frågan varför.  

För att hennes egna elever inte ska behöva vänta med att förstå tills de är 24 år arbetar Ulrika Roos af Hjelmsäter med en metod som hon kallar elevbaserat lärande.  

När jag gick på lärarhögskolan var det väldigt inne med problembaserat lärande. Men problemen som användes var så tråkiga. Jag utgår i stället från det som eleverna pratar om på rasterna. 

Så började en gång ett projekt om privatekonomi. Ulrika Roos af Hjelmsäter hörde en elev klaga i korridoren på att han fick så lite i månadspeng trots att hans föräldrar hade så höga löner. Genom att börja nästa lektion med att skriva: "Jag vill ha högre månadspeng!" på tavlan och ge eleverna i uppgift att räkna på om det fanns ekonomiskt utrymme för det i familjeekonomin fick hon garanterat alla elevers uppmärksamhet.  

– När läroböckerna introducerar nya områden gör de det ofta med för svåra ord. En av de första meningarna i kapitlet om Pythagoras sats är till exempel: "Summan av kvadraterna på kateterna är lika med kvadraten på hypotenusan." Redan där har man ju tappat halva klassen, konstaterar Ulrika Roos af Hjelmsäter.  

Själv brukar hon exempelvis inte nämna y- och x-axeln direkt när hon introducerar koordinatsystem. I början kallar hon dem för upp- och neraxel, eller hit- och ditaxel, innan hon långsamt går över till de rätta begreppen. Vid det laget förstår eleverna dem.  

Ulrika Roos af Hjelmsäters pedagogiska metoder har hittills gett önskat resultat. Ingen av hennes elever har fått IG i matte. Och det beror inte på att hon är för snäll när hon sätter betygen. Elevernas resultat på de nationella proven får till största delen styra betygssättningen i nian. En gång var det därför nära ögat när en kille inte fick godkänt på provet.  

– Men efter att vi under två veckor stenhårt hade repeterat de områden provet visade att han inte hade förstått, fick han göra ett gammalt nationellt prov och klarade det. Så då vågade jag ge honom godkänt i slutbetyg, säger Ulrika Roos af Hjelmsäter.  

Hon tillhör skeptikerna när det gäller dyskalkylidiagnoser. Hon är övertygad om att alla kan lära sig att räkna bara de får tillräckligt mycket tid och hjälp.  

– Jag är nog lite galen. Mina elever ska ta mig sjutton klara godkänt. De får komma hem till mig om de behöver extrahjälp. Och om det är vad som krävs sätter jag mig på skolgården och räknar gruskorn tills de förstår!

Exempel på elevbaserat lärande

Elev 1: ”Asså, vi var sjukt många på Matildas fest i helgen, typ 300 pers, och alla var dyngraka, hon hade ju snott sprit ur sin pappas barskåp …”

Läraren tänker: ”Hmm, 300 pers i en lägenhet? Volym … Rimlighet … Sprit till 300 från ett barskåp? Promille … hur mycket alkohol måste ha gått åt? Tidsaspekten … Överslagsräkning …”

Elev 2: ”Såg ni Freddans fem-fyrtio uppe i Kungsberget? Han är helt grym!”.

Läraren tänker: ”Fem-fyrtio, ett och ett halvt varv? Bra, nu är det dags för lite cirklar och vinklar…”

 

Lita på eleverna

För att arbeta med elevbaserat lärande måste läraren:

  • Vara modig
  • Lita på eleverna
  • Vara medveten om vilka mål som ska uppnås samt säker på att eleverna vet det
  • Vara beredd på att det kan gå åt skogen (Om det sista skulle inträffa är det dock inte så farligt. Oftast har eleverna lärt sig en hel del ändå.)

Källa: Ulrika Roos af Hjelmsäter

Alla artiklar i temat Läsa och skriva i NO (12)

ur Lärarförbundets Magasin