Läs senare

Extra timme löser problemen

För Marie Unéus Vänerfors har den utökade lektionstiden i matematik blivit ett lyft. Äntligen finns tid till att variera undervisningen.

av Ingvar Lagerlöf
13 Mar 2017
13 Mar 2017

– En brandman står på en hög stege. Han klättar upp sju steg och sedan ner tio steg. Då tar han åtta steg upp igen och står då på stegpinne 19 nerifrån. Hur gör vi för att ta reda på var han stod från början?

Läraren Marie Unéus Vänerfors låter eleverna resonera parvis någon minut. Under den efterföljande gemensamma diskussionen föreslår flera elever att man kan rita en stege och räkna stegpinnarna.

– Spola tillbaka tiden och räkna bakifrån, säger en av eleverna i stället och fångar därmed in den strategi som Marie Unéus Vänerfors i förväg hade planerat att introducera denna lektion.

Marie Uneus Vänerfors

Dagens arbetspass i matematik i årskurs 6 på Gunnestorpsskolan i Göteborg är i stort sett helt vigd åt problemlösning. Det är något som Marie Unéus Vänerfors har kunnat lägga mer krut på sedan eleverna från detta läsår har ytterligare en timme matematik i veckan.

– Extratimmen har lättat mitt dåliga samvete för min matematikundervisning. Nu hinner jag göra det som det är meningen att jag ska göra i skolan, säger Marie Unéus Vänerfors.

Grundskolans timplan har utökats i två steg de senaste åren. Höstterminen 2013 tillkom 120 timmar matematik med avsikten att ge eleverna i årskurs 1–3 en timme till i veckan. Höstterminen 2016 blev det ytterligare 105 timmar matematik för att också ge eleverna
i årskurserna 4–6 mer undervisning.

Antal timmar i matematik i grundskolan

1994–2013 900

2013–2016 1020 utökning åk 1–3

2016–2019 1125 utökning åk 4–6

2019– * 1230 utökning åk 7–9

* Ingår i regeringens förslag om en stadie­indelad grundskola och är ej beslutad. Ökningen motsvaras av en lika stor minskning av elevens val.

För Marie Unéus Vänerfors har den extra timmen gett henne möjlighet att skapa en bättre struktur i undervisningen. Nu av­sätter hon en lektion i veckan till problemlösning, en lektion till att nöta in baskunskaper och två lektioner i veckan till att intro­ducera nya moment och repetera utifrån ett läromedel.

– Tidigare blev det lite duttande här och där med problemlösning. Eller så skickade jag hem multiplikationstabellen som läxa i stället för att träna på den i skolan, säger Marie Unéus Vänerfors.

Lektionen fortsätter med att hon delar ut en sida till eleverna med några ytterligare problem att lösa, förslagsvis genom att räkna bakifrån. Eleverna får först klura en stund för sig själva. Marie Unéus Vänerfors har inspirerats av kooperativt lärande och har lagt upp lektionen utifrån epa-metoden – först arbeta enskilt, sedan i par och till sist alla tillsammans.

– Jag ser många fördelar med det. När eleverna hjälper varandra blir det också mer tid för mig att förklara för dem som behöver min hjälp. Färre elever fastnar i ett problem och ger upp, och det blir mer lugn och ro i klassrummet, säger Marie Unéus Vänerfors.

Den svenska undervisningen i matematik har enligt flera utvärderingar präglats av enskilt räknande ur läroboken, och kopplingen till kursplanerna har varit alltför lös. Det har framhållits som några förklaringar till att eleverna presterat allt sämre resultat, inte minst i internationella mätningar som Pisa och Timss.

Med den läroplan som infördes 2011 (Lgr 11) blev det tydligare vilka matematiska förmågor eleverna behöver utveckla, däribland problemlösning och kommunikation.

– Det var den nya läroplanen som ledde till att jag förändrade min undervisning och gav den en bättre struktur. I och med att kommunikation och problemlösning fick så stort utrymme blev det tydligt att det inte bara går att ta fram läroboken och räkna, säger Marie Unéus Vänerfors.

Metoder. Eleverna har under läsåret systematiskt tränat på olika vägar att lösa matematiska problem.

När eleverna tänkt på egen hand en stund delas de in i smågrupper för att lösa problemen. Amanda Rössborn, Edwin Karlsson och Emma Bodmar sätter sig bredvid varandra runt en bänk. Emma har till en början svårt att följa med i den fiktiva flickan Julias promenad i olika väderstreck, men Amandas pedagogiska förklaring får henne snabbt att förstå. Eleverna upptäcker också att det blir enklare om man kompletterar baklänges­räknandet med att rita upp problemet.

Amanda och Edwin blir förvånade över att få veta att de nu har mer matematik än tidigare, det var inget som de hade tänkt på. Emma däremot tycker att extratimmen har blivit ett lyft.

– Jag tycker att det är bra att ha mer matte. Jag har blivit mycket bättre än när jag gick i fyran. Nu när det är fler lektioner har läraren mer tid att hjälpa varje elev. Och nu behöver man inte jobba i matteboken lika mycket, säger hon.

Kommunerna får totalt 490 miljoner kronor per år av staten för att finansiera den utökade undervisningstiden. Pengarna är dock inte öronmärkta för att täcka behovet av exempelvis fler lärare. Med tanke på lärarbristen är det också svårt att hitta kvalificerade lärare i matematik. Lärarförbunden varnar för risken för större grupper och att det går ut över undervisningens kvalitet.

På Gunnestorpsskolan har rektorn Malin Forss inte fått pengar till fler lärare. Skolan har fått ett utökat uppdrag med bibehållna ekonomiska ramar, konstaterar hon. Men hon kan inte ange vad det eventuellt kan ha blivit mindre av på bekostnad av mer matematik.

– Jag löste det genom att planera för utökningen i samband med att jag gjorde tjänstefördelningen under vårterminen. Varje vår är det ett pussel av behov och resurser som ska matchas.

Tillbaka i klassrummet är det dags för eleverna att redovisa för hela gruppen hur de har löst uppgifterna. Efter att Amanda Rössborn, Edwin Karlsson och Emma Bodmar redogjort för hur de kommit fram till höjden på ett antal höga torn vänder sig Marie Unéus Vänerfors till hela klas­sen för att få in alternativa vägar fram till lösningen.

Lektionen är därmed slut och Marie Unéus Vänerfors reflekterar över vad en termin med en extra lektion matematik har betytt för elevernas kunskapsutveckling.

– Det är inte lätt att svara på men jag tycker att flera av eleverna har kommit upp på en högre nivå. De har blivit bättre på problemlösning och har definitivt fått bättre baskunskaper.

Mer tid kan öka variationen

Mer matematik på schemat underlättar för läraren att variera sin undervisning. Det i sin tur kan ge eleverna bättre förutsättningar att utveckla alla centrala förmågor i kursplanen.

– Det räcker inte att bara få mer tid till ämnet. Det handlar om kvalitet också, säger Lili-Ann Kling Sackerud, forskare i matematikdidaktik vid Umeå universitet.

Även om det har hänt en del de senaste åren har undervisningen i matematik fortfarande stor tonvikt på beräkningar och rutinuppgifter. Matematik är också det ämne som är allra mest läroboksstyrt, enligt Lili-Ann Kling Sackerud.

– Lärarna behöver ta makten över läromedlen. Det är läraren som ska bestämma innehållet i undervisningen, inte läromed­let. Och med mer tid har läraren större möjligheter att lägga in andra inslag i undervisningen, säger hon.

Till exempel kan det finnas mer tid till att låta eleverna arbeta tillsammans i par eller i större grupper och utveckla förmågor som att kommunicera och resonera om matematiska problem.

Läraren får också större utrymme att individanpassa undervisningen. Och då
gäller det att inte bara stödja de elever som tycker att matematik är svårt. Också de elever som har lätt för matematik behöver särskild uppmärksamhet.

– De behöver stimulans och utmaningar. Risken finns att de blir less på matematiken om de tycker att undervisningen är alltför trivial, säger Lili-Ann Kling Sackerud.

ur Lärarförbundets Magasin