Ingår i temat
Knacka koden
Läs senare

Finland uppgraderar

Nästa höst får Finland en ny läroplan för grundskolan. Programmering kommer att ingå i kursplanerna för matematik och slöjd.
– Den största utmaningen är att hinna fortbilda alla lärare och ta fram material, säger Linda Mannila vid Åbo Akademi.

09 Mar 2015
Finland uppgraderar
Foto: Olivia Jeczmyk

Programmering är ett pedagogiskt verktyg och en hjälp för att lösa ­problem, strukturera tankar och skapa kreativa lösningar. Det är bra att det inte blev ett eget ämne på grund­skolenivå, anser Linda Mannila, doktor i datavetenskap och forskare i dataveten­skapens didaktik.

– Om programmering är ett eget ämne finns en risk att det blir ett mål i sig, i stället för att se det som något som utvecklar färdigheter som är viktiga inom alla områden. Att ha det som en del av andra ämnen innebär dock en större organisatorisk utmaning, eftersom det kommer att involvera fler lärare.

Linda Mannila, som alltid varit intresserad av utbildningsfrågor, har deltagit i läroplansarbetet bland annat genom att vara med och diskutera med ämnesgruppen som ansvarade för kursplanen i matematik.

Att programmering kom med i läroplanen beror på en kombination av faktorer och föregicks av nationella och internationella diskussioner. Det handlar om att programmering, eller datalogiskt tänkande, numer anses vara en basfärdighet på samma sätt som att läsa, skriva och räkna, förklarar Linda Mannila.

– Vi lever inte bara i den fysiska världen utan även i en digital. Varje dag är vi en del av många digitala system. Det är viktigt att alla får lära sig att förstå grunderna för hur system fungerar, är uppbyggda och vilka möjligheter och begränsningar tekniken ger.

Förutom den medborgerliga, demokratiska aspekten finns en nationalekonomisk. Finland har haft stora framgångar, tidigare med Nokia, och även med många små företag. Programmering i läroplanen var också ett önskemål från näringslivet.

– Det är ett ämne som ger stora möjligheter om man är intresserad av entreprenörskap. Det räcker med en dator för att komma igång.

Från och med höstterminen 2016 är programmering en del av den digitala kompetensen i läroplanens allmänna del. Det är också inskrivet i matematik i årskurs 1–9 och i slöjd i årskurs 3–9.

I matematiken ska de yngsta eleverna, i årskurs 1 och 2, lära sig att skapa stegvisa instruktioner, göra saker i given ordning och själva kunna söka efter fel. Att lära sig det kräver inte en dator, utan går till exempel att göra genom att ”programmera” sin kompis att göra olika saker.

– Tanken är att man ska inse att datorn inte gör något på egen hand. Den måste programmeras, vilket innebär att man måste vara väldigt detaljerad.

I årskurs 3–6 fortsätter eleverna med det strukturerade arbetssättet. Nu ska de bygga algoritmer i en grafisk programmeringsmiljö som till exempel Scratch. I årskurs 7–9 kan eleverna lämna den grafiska miljön och börja använda ett textbaserat programmeringsspråk. På den nivån kommer även design och kodstruktur in.

För slöjden innebär det att man kombinerar icketraditionella material och verktyg genom att ta in mer elektronik och programmering. Man kan till exempel skapa en nalle med blinkande ögon, förklarar Linda Mannila.

I Finland finns det nästan 40 000 verksamma grundskollärare. Många av dem, framför allt klasslärarna i årskurs 1–6, påverkas av förändringen. På högstadiet finns också samma möjlighet, men där kan det i slutändan visa sig att det blir ämneslärare i matematik och slöjd som blir de mest aktiva, misstänker hon.

Den största utmaningen är att hinna fortbilda alla lärare. Det behövs också material som motiverar och inspirerar elever och lärare. Det måste kännas att programmering ger ett mervärde, påpekar Linda Mannila.

För att arbetet ska lyckas krävs en nära dialog mellan lärare, lärarutbildare och de som kan programmering och datavetenskapens didaktik.

– Vi kommer inte att hinna fortbilda alla lärare till 2016, utan försöker att skapa bra material och regionala nätverk så att lärare kan fortbilda varandra. Det är viktigt att de första lärarna får goda erfarenheter, då tror jag att det kollegiala lärandet kan komma igång.

Det kommer att bli stora skillnader i hur skolor tar sig an det nya, tror Linda Mannila.

– Den allmänna delen i läroplanen är en rekommendation. Det går att tolka läroplanen som att det berör alla ämnen eller bara matematik och slöjd.

Mottagandet i lärarkåren har varit delat. Det beror delvis på att det finns en del förutfattade meningar om programmering, en teknisk syn, som innebär att man sitter ensam och kodar, anser Linda Mannila.

Men programmering, eller datalogiskt tänkande, handlar bland annat om problemlösningsförmåga, att tolerera flertydighet, att hantera abstrakta begrepp, att generalisera och att hitta mönster. Ser man det som ett pedagogiskt verktyg som ger nya möjligheter är det lättare att se fördelarna, betonar hon.

– Det är det jag tycker att man ska föra fram i undervisningen. Men det är viktigt att eleverna får uppgifter som är välplanerade, relevanta och motiverande.

Linda Mannila är doktor i datavetenskap och forskare i data­vetenskapens didaktik. Hon fortbildar också lärare i programmering och leder projektet Programmering för förskola och skola som är ett samarbete mellan fem kommuner i Finland.

ur Lärarförbundets Magasin