Ingår i temat
Bedömning som lyfter
Läs senare

Flera chanser att nå målen

Med formativ bedömning i kemi höjer eleverna betygen.
– Största skillnaden märks hos svaga elever, säger Malin Nilsson, kemilärare på Tumba gymnasium.

15 Mar 2012

– Jag har delat in er i grupper utifrån era självvärderingar. Sätt er tre och tre och lös minst två uppgifter tillsammans. Bedöm också hur svår ni tycker att varje uppgift är.
Foto: Anna SimonssonKemiläraren Malin Nilsson sätter igång kemilektionen i Na11Na på Tumba gymnasium. Eleverna vet exakt vad det handlar om. De är vana vid formativ bedömning. Förra lektionen fyllde de i varsin självvärdering genom att ta ställning till ett antal påståenden. På så sätt fick de syn på var de befinner sig kunskapsmässigt, var luckorna finns och vad de behöver träna på. Den här lektionen hamnar de elever som hade problem med samma saker i samma grupp. Klassen arbetar med stökiometri, beräkningar.

Malin Nilsson går runt och ser så att allt flyter. Hon hjälper Reema Maqadesi att balansera reaktionsformler:
– Kom du ihåg vad du först ska titta på när du balanserar? Perfekt – jättebra att du kom på att du inte skulle sätta tvåan där!

Tre pojkar beräknar förhållanden mellan substansmängd, molmassa och massa. De räknar snabbt och kommer fram till samma resultat – ganska lätt, tycker de. Två av killarna frågar Malin om de får behålla uppgifterna efter lektionen för att räkna mer.

Malin Nilsson, kemilärare som disputerat i molekylärbiologi och biokemi, arbetar med att utveckla formativ bedömning i kemi. Det gör hon inom ramen för Kemilektorslänken, ett projekt för att öka intresset för naturvetenskap och kemi. Projektet har förändrat hennes syn på utbildning.

– Man måste reflektera över sitt lärande, annars lär man sig bara för provet och inte för livet.

För att väcka intresset för kemi så arbetar hon också med verklighetsnära uppgifter. Hon utgår från elevernas egna frågor med kemianknytning, till exempel hur botox fungerar eller hur det nya graffitinagellacket kan separera färger. I början får Malin hjälpa eleverna med exempel på frågeställningar, men efter hand hittar de fler och fler egna frågor.

Genom formativ bedömning, eller lärande bedömning, gör man tydligt för eleverna vad målet är, var de befinner sig och hur de ska ta sig till målet. När eleverna lär sig att ge och ta feedback så ser de tydligt vad som krävs för olika betygsnivåer och de förstår varför de får ett visst betyg. Framför allt blir de vana vid att ta eget ansvar för sitt lärande. Det ger också en bra återkoppling till läraren på hur väl hon eller han lyckats med undervisningen och vad man behöver förklara mer.

Klass Na11Na började i höstas på Tumba-gymnasiet. Många av klassens elever har annat modersmål än svenska, så språket är en begränsande faktor. Mellan högstadiet och gymnasiet finns ofta ett glapp, påpekar Malin Nilsson: på gymnasiet ställs högre krav på att eleven ska analysera och ta egna initiativ. Det finns elever som knappt har haft någon kemi på högstadiet, utan bara NO, och några har inte alls labbat.

Malin Nilsson bestämde sig för att fokusera på labbrapporterna. Hon diskuterade kunskapsmål och betygskriterier med klassen och eleverna fick läsa och prova att bedöma elevexempel. Genom checklistor, själv- och kamratbedömning kan de arbeta med rapporten innan de lämnar in den. Malin bedömer rapporterna med hjälp av en bedömningsmatris. Första gången hamnade många elever på F och blev besvikna. De som ville kunde välja att göra om sin rapport. Många tog chansen.

– De som gjorde det höjde sig minst ett betygssteg.

Forskning visar att formativ bedömning motiverar och gynnar alla elever. Snabbast resultat kan man se hos elever från hem utan studiebakgrund eller med annat modersmål än svenska. Många lågpresterande har inte verktygen och saknar studieteknik. De vet att de inte förstår, men inte hur de ska ta sig vidare.

– De kan säga: ”jag fattar inte kemiska bindningar!” Med självvärderingen får de hjälp att ringa in vad de kan och inte kan, utan att det blir en provkänsla, säger Malin Nilsson. Men även de som har lätt för kemi förstår plötsligt varför de är bra och hur de kan utvecklas.

Foto: Anna SimonssonMalin använder flera redskap för att bedöma elevernas lärande. Ett är självvärderingen. Efter varje moment, eller när det behövs, så får eleverna uppskatta mellan

1 och 6 hur givna påståenden stämmer överens med dem själva. Om de väljer 3 och lägre så ska de svara på ifall de vet hur de ska ta reda på mer.

Ett annat verktyg är bedömningsmatrisen. Matrisen anger vilka kriterier som gäller och skillnader i kvalitet för varje betygssteg. När läraren fyller i matrisen blir det tydligt för eleven vilka kvaliteter han eller hon har uppnått och vad som saknas.

Checklistor är också en sorts formativ bedömning, påpekar Malin Nilsson. Genom checklistan kan eleverna se till att de själva och kamraterna fått med allt i till exempel labbrapporten. Hon jobbar också med kamratbedömning. Genom att granska kamraternas arbeten får eleven syn på sitt eget lärande och ser hur olika man kan skriva och ändå få samma betyg.

Hon bedömer även elevernas praktiska färdigheter. Många lärare tycker att det är svårt, men för Malin Nilsson, som tidigare undervisade på universitetet, är det naturligt. Alla laborationer bedöms inte, eleverna måste ju få öva också. Men vissa labbar är bedömningslabbar och det vet eleverna om i förväg. Då går Malin Nilsson runt med en matris, antecknar och tittar på eleverna. Hon ser hur de planerar och utför laborationen, om de tänker på säkerheten. Speciellt tittar hon om något oförutsett händer – hur hanterar de det? Varje steg i en labb är inte lika viktigt, så hon har tid att röra sig mellan grupperna.

– Det är enklare än man tror. Jag ser när de kommer till det kritiska momentet och hur de klarar det. Till exempel nu ska det bildas giftiga gaser – vet de det eller måste jag påminna dem?

Tyvärr räcker inte tiden till för att eleverna ska få göra om själva laborationen. Å andra sidan kommer nya chanser, eftersom många moment återkommer i andra labbar.

Utmaningen för läraren är att inte bara påpeka vad som är fel, utan ge feedback som låter eleven tänka själv, menar Malin Nilsson. Man ska inte tala om exakt vad de ska göra, utan att skriva kommentarer som att inledningen ska innehålla så mycket fakta så att alla kan förstå den.

Formativ bedömning är tungt i början ifall eleverna är ovana. Som lärare måste man vara beredd på att plocka bort en del stoff från undervisningen. Malin Nilsson ger rådet till lärare att börja med något litet, som ett skriftligt arbete eller en labbrapport.

– Man kan inte förändra en hel kurs direkt. Och ta stöd av dina kollegor!

Den summativa bedömningen kommer man inte ifrån. Till slut ska betygen ändå sättas. Malin Nilsson väljer medvetet att skriva ut betyg på labbrapporterna, för att hennes elever ska få en aning om var nivåerna ligger. Eftersom hon dessutom bedömer elevernas praktiska kunskap, så tycker hon att hon får en allsidig bild av deras kunskaper. Det blir sällan betygsdiskussioner, eftersom alla elever som inte är nöjda med sitt betyg får skriva om. Det tycker Reema Maqadesi är bra.

– Hon kommenterar och man kan ändra. Jag höjde mig från D till C+. Med Malin kan man alltid förbättra sig!

Läs mer

ur Lärarförbundets Magasin