Ingår i temat
Bedömning som lyfter
Läs senare

Formativ bedömning gör lärande synligt

Att arbeta formativt handlar om att ta reda på så mycket som möjligt om sina elevers kunskaper och forma undervisningen efter dem, säger forskaren Torulf Palm.

15 Mar 2012
Formativ bedömning gör lärande synligt
Foto: Olivia Jeczmyk

Formativ bedömning innebär att läraren genom täta och effektiva bedömningar får information om elevernas kunskaper och kan planera efter den.
– Lärare fattar kontinuerligt beslut om sin undervisning. Vet man mer om vad eleverna kan blir besluten bättre underbyggda och undervisningen oftast bättre.

Torulf Palm är gymnasielärare i matematik, fysik och kemi och sedan tio år forskare i matematikdidaktik. Just nu är han engagerad i tre olika forskningsprojekt, varav ett handlar om formativ bedömning och matematik.

– Det finns mycket forskning som visar att formativ bedömning är ett effektivt sätt att undervisa på.

I projektet ingår cirka femtio lärare i årskurs 4 och 7 från Umeå kommun samt fem forskare från Umeå universitet. Läraren Ulrika Blomstedt i reportaget på sidan 18 är en av dem. Lärarna har gått en fortbildning och fått läsa, reflektera, diskutera och testa i klassrummet. Tanken är att de ska bygga på det de redan gör och spetsa sin undervisning.

– Vi forskare vill förstå vad som krävs för att lärare ska få det stöd de behöver för att utveckla sitt arbete med formativ bedömning.

Torulf Palm kom i kontakt med begreppet via artiklar och blev mer och mer intresserad. Responsen från lärare har stärkt honom i den från början intuitiva känslan att det är ett effektivt sätt att undervisa på.

– Jag har hållit många föredrag och har fortfarande inte stött på någon som sagt att det inte verkar bra. De lärare som provar återkommer med mycket positiva erfarenheter.

Men ordet bedömning är laddat. Det finns en risk att begreppet formativ bedömning kan ge fel association, påpekar han.

– Det syftar inte till att döma, utan att samla relevant information och använda den för att forma undervisningen så att den så bra som möjligt kan möta elevernas behov av lärande.

En forskare som under många år arbetat med att utveckla begreppet och som fått stor genomslagskraft är Dylan Wiliam.

– Han pratar ibland om ”formativ klassrumspraktik” för att visa att det handlar om undervisning och att både lärare och elever ska vara med. Jag tycker om den idén.

I det formativa klassrummet gör läraren uppgifter för att få igång en diskussion eller för att få information om hur eleverna tänker. Ibland kan det vara svårt för eleverna att våga visa vad de inte kan. Men i ett formativt klassrum vill eleverna visa det. Det ger större möjlighet att utveckla sin förståelse, förklarar Torulf Palm.

– Läraren skapar ett klassrumsklimat som bygger på att det är bra för eleven själv och även kan hjälpa andra att visa hur man tänkt när det inte blev rätt eller man inte riktigt förstår.

Arbetssättet går bland annat ut på att lärare ska ta bättre grundade beslut.

– Jag kan ha en genomgång och sedan bestämma att det är dags att låta eleverna räkna själva. Om det är ett bra beslut att börja räkna just då, beror på vad eleverna har förstått av genomgången.

Om läraren på ett snabbt sätt kan ta reda på vad eleverna förstått är det lättare att ta beslut om hur lektionen ska fortsätta. Till sin hjälp har läraren fem strategier. Kopplat till varje strategi finns olika tekniker.

Det är viktigt att både förstå de teoretiska grundtankarna och känna till ett antal konkreta tekniker för hur de kan omsättas i praktiken, anser Torulf Palm.

– Har man bara teorier kan det bli svårt att omsätta dessa i klassrummet. Har man bara tekniker kan det vara svårt att modifiera dem efter olika situationer.

Den första strategin handlar om att lärare och elever ska vara överens om målen. Vad innebär det att kunna något?

– Läraren har ofta en idé om det, men inte alltid samma som eleverna. Om de har olika tankar om vilka målen är, eller vad det innebär att ha nått dem, försvåras arbetet.

Den andra strategin bygger på att läraren använder bra uppgifter och frågor. De ska engagera eleverna, leda till bra matematiska diskussioner eller locka fram information om deras förmågor.

Foto: Olivia JeczmykDen tredje grundläggande processen handlar om konstruktiv återkoppling – feedback. Återkopplingen kan se ut på olika sätt och går att ge på olika sätt.

– Framgångsrik feedback kräver att läraren vet vad eleverna kan och inte. Det är lättare för eleverna att använda återkopplingen om de har en bra bild av målen.

De två sista strategierna handlar om eleverna. Dels om hur de kan bli resurser för varandra, dels om hur läraren kan hjälpa dem att ta ansvar för sitt eget lärande.

Torulf Palm brukar poängtera att det inte handlar om att lämna över ansvaret till eleverna utan att ge dem konkret stöd för att bli aktiva delägare av sitt lärande.

– Det underlättas av om läraren har kunskaper i hur man skapar motivation och kan hjälpa eleverna med hur man jobbar när man tar ansvar för sitt eget lärande. Att hjälpa elever att bli bra resurser för varandra kräver också kunskap. Det går att träna eleverna i hur den som vill ha hjälp ska fråga och hur man bäst hjälper en kamrat, anser Torulf Palm.

– Elever hjälper varandra i många klassrum, men ofta utan att göra det på ett sätt som förstärker lärandet.

Det kan vara svårt för lärare att ta reda på vad alla elever i en stor klass kan och det kräver flera olika tekniker. Om läraren vill se vad alla kan under en lektion får det inte heller ta för lång tid.

Att låta eleverna skriva svar på små vita skrivtavlor är en teknik. Att, i stället för handuppräckning, ha lappar med elevernas namn en annan. Det gör att alla elever blir sedda och uppmuntras att tänka.

– Lärare säger att det ger mer engagemang. I vanliga fall är det lite frivilligt att svara. Det är bra om frågorna ger information som säger mycket om hur eleverna tänkt.

– Men även om frågan inte är jätteavancerad så kan den ändå ge mycket information. Om många gör samma fel ger det viktiga ledtrådar till uppföljningen.

Att arbeta formativt på ett effektivt sätt kräver mycket kunskaper. Ju mer du vet om hur elever vanligtvis tänker desto bättre uppgifter kan du göra, påpekar Torulf Palm.

– Att ha matteundervisning genom att föreläsa och sedan gå runt bland eleverna och hjälpa dem att få rätt svar är inte jättesvårt. Att förstå hur elever tänker och grunda sin undervisning på det kräver mycket mer och är en av anledningarna till att läraryrket är ett svårt yrke.

Torulf Palm är lektor vid institutionen för naturveten-skapernas och matematikens didaktik vid Umeå universitet. Han har bland annat lett det projekt om formativ bedömning som Ulrika Blomstedt varit del av (läs reportaget här).

Läs mer
  • Mathematics Inside the Black Box: Bedömning för lärande i matematikklassrummet av Jeremy Hodgen och Dylan Wiliam.
  • Embedded formative assesment av Dylan Wiliam. På webbplatsen Bedömning för lärande finns bland annat en idébank.
  • I Alfa nummer 1/2011 finns en intervju med Christian Lundahl. Sök på ”Formativ bedömning stärker lärandet” på Lärarnas nyheter.
  • I Pedagagiska Magasinet nummer 3/2011 finns en essä av Dylan Wiliam. Sök på ”Bryggan mellan undervisning och lärande” på Lärarnas nyheter.

ur Lärarförbundets Magasin