Läs senare

Fysiker, trollkarl och folkbildare

PorträttHan gjorde karriär inom fysik och blev professor, men är sedan tio år främst folkbildare och inspiratör.
– Vi lär oss med kroppen och alla våra sinnen och det är viktigt att ha roligt, säger Per-Olof Nilsson.

23 Jan 2017
Fysiker, trollkarl och folkbildare
Rikligt belönad. Per-Olof Nilsson har fått många utmärkelser. Gladast är han för European Science Award som han tilldelades för sin didaktiska förmåga. Foto: Nicke Johansson

– Vi måste släppa rädslan att göra fel och öka lekfullheten!

Per-Olof Nilsson går energiskt fram och tillbaka över scenen i hörsalen på Chalmers. Han är professor emeritus i fysik men nu pratar han om kreativitet och skola. På slutet blir det lite hjärngympa som kräver kreativt tänkande: Tre lådor innehåller tre kakor vardera. När Hilda ätit upp alla i en låda lyckas hon ändå ordna så att det finns lika många kakor kvar i varje – hur då?

Per-Olof Nilsson är en av arrangörerna till detta seminarium och i bänkarna sitter många lärare för att lyssna till honom och de två andra föreläsarna, två välrenommerade hjärnforskare.

Några veckor senare träffas vi för att prata om Per-Olof Nilssons stora engagemang för att lära både lärare och elever mer om naturvetenskap och om hur hjärnan fungerar. Vi sitter på andra våningen mitt i hans skapelse, utställningshallen för Fysikaliska leksaker på Chalmers. Per-Olof Nilsson tar sig fram med rullator, efter att ha ramlat av ett podium under en av sina föreläsningsvandringar och fått en spricka i bäckenet. Han visar skrattande en filmsnutt på sin dator, av Kalle Anka i djungeln när Kalle vandrar fram och tillbaka och sjunger ”alla-pa-pa-pa-dia”. Över filmen ligger texten ”P-O föreläser”. När han fallit kom ambulansen för att hämta honom, men de fick vänta medan han från en rullstol avslutade sitt föredrag.

Per-Olof Nilsson gillar att stå inför publik och vill gärna få den att både tänka, häpna och roas. Det började redan när han var barn.

– Jag växte upp i Tråvad i Västergötland och där hände nästan ingenting. Så kom det en cirkus till Vara och jag gick dit och fick se en trollkarl som fick en dam att sväva. Det var chockartat! Jag ville bli trollkarl själv och började samla på mig saker att använda och sedan framträdde jag för bönderna hemma.

Under några år i tonåren uppträdde han också i folkparker. Det var ett elände att sköta kaninen som skulle trollas fram ur en hatt. Den var svår att få med sig på bussar och tåg och skulle ju ha mat och skötsel. Men trollkarlskarriären varade bara några år. Per-Olof Nilsson hade lätt för sig i skolan och var duktig. Som den förste i sin familj började han på gymnasiet i Skara och då hanns inte trolleriet med längre.

Att Per-Olof Nilsson skulle få fortsätta studera var långt ifrån självklart. Hans mamma dubblade antalet hönor så hon kunde sälja fler ägg för att ha råd att hysa in honom i Skara. För att spara pengar tentade han också av första årskursen på sommarlovet och fick börja direkt i tvåan.

På gymnasiet startade han en naturvetenskaplig förening, Bore, som lånade kemisalen på kvällarna för att göra egna laborationer.

– Jag frågade ingen innan för då hade jag fått nej. Jag bara körde.

Och så har han fortsatt, berättar han. Han läste teknisk fysik vid Chalmers och som färdig fysiker startade han Max-laboratoriet i Lund, också utan välsignelse uppifrån. Tillsammans med några kollegor lät han bygga en synkrotron, världens bästa ljuskälla som kan användas för att studera olika materials uppbyggnad. Forskare kom från hela världen för att använda sig av synkrotronen i Lund.

– I dag är Max-labb världsledande, trots att vi motarbetades i början. Jag har aldrig fått något riktigt erkännande för mina insatser där men jag har inte blivit bitter. Jag var så intresserad av forskningen att det var den som var det viktiga för mig, säger Per-Olof Nilsson.

– Det är en mycket skadlig föreställning att det som är viktigt måste vara tråkigt. Einstein sa att kreativitet är intelligens som har roligt,

1997 startade Vetenskapsfestivalen i Göteborg och Per-Olof Nilsson blev tillfrågad om han ville demonstrera några av alla de fysikaliska leksaker han samlat på sig ända sedan tiden som trollkarl i ungdomen.
Han sa ja och gjorde succé. Besökarna älskade att få experimentera med fysikens lagar på ett handgripligt och lekfullt sätt och Per-Olof Nilsson blev peppad att fortsätta. Han frågade Chalmers rektor om han fick låna en lokal och började ta dit skolklasser. Snart var han uppbokad varje dag ett helt år framöver.

– Lärare kunde komma och säga att nu läste de om magnetism och hade jag några bra experiment om det, men jag arbetade inte så. Eleverna fick gå runt själva och pröva och göra det de ville. Det handlar om inre motivation, säger han.

Per-Olof Nilsson har också dragit igång vetenskapskaféerna Café-å-lär. Varje torsdag bjuds allmänheten in att lyssna till forskare, både i naturvetenskapliga och andra ämnen. Per-Olof brukar också bidra med någon demonstration eller ett klurigt problem. Alla ställer upp gratis och det är inget inträde. Ett hundratal personer brukar komma och Per-Olof Nilsson bjuder på goda ostar för pengar ur egen ficka.

– Många är pensionärer men det kommer alla möjliga människor och de stannar ofta kvar och pratar och nätverkar. Det är genom sådana möten, med personer med olika kunskaper, som nya idéer och lösningar uppstår, säger han.

Per-Olof Nilssons nya liv som folkbildare och föreläsare fick honom att fundera alltmer över lärande och hur vår hjärna fungerar och han började läsa på.

– Vi lär oss med kroppen och alla våra sinnen och det är viktigt att ha roligt, då lär man sig bättre. Men det måste finnas tyngd och substans också, och repetition är viktigt.

Han ger en liten föreläsning om hjärnans formbarhet och om nya rön inom genetik och hur magbakterier påverkar hjärnans funktioner.

– Människan är mycket mer komplex än fysiken. Hundra parametrar påverkar. Det är otroligt spännande!

Per-Olof Nilsson

Född: 1939.
Bor: I Mölnlycke, och några veckor om året i Kraków, hustruns uppväxtstad.
Familj: Fru, tre barn, fyra barnbarn.
Karriär: Professor i fysik vid Chalmers, där han gjorde pionjärinsatser inom fotoemission (det handlar om hur material avger elektroner vid bestrålning av ljus av viss frekvens). Numera knuten till institutionen för tillämpad informationsteknologi vid Chalmers.
Aktuell: Ständigt aktuell med föreläsningar för bland andra Neuroforum och Café-å-lär. Utnämndes under hösten till hedersdoktor vid Karlstads universitet.
Kulturella intressen: Uppskattar poesi av bland andra Wislawa Szymborska och Tomas Tranströmer. Förtjust i barockmusik, och särskilt Bach, vars musik han beskriver som ”matematisk”.

För att sprida kunskap om hjärna och lärande har Per-Olof Nilsson tillsammans med andra forskare, inom bland annat neurovetenskap, pedagogik och psykologi, startat Neuroforum som regelbundet anordnar seminarier på teman kopplade till de senaste forskningsrönen och hur de kan tillämpas i skolan.

– Vi måste få människor medvetna om hur de tänker och känner och varför. Känslor påverkar allt beslutsfattande, även om inte alla är medvetna om det.

Han brinner särskilt för kreativitetens viktiga roll i samhället och vill införa ”seriös kreativitet” (ett begrepp han hämtat från den brittiske läkaren och kreativitetsexperten Edward de Bono) som eget ämne i skolan. Det handlar om att träna upp förmågan att tänka nytt, utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

Som avslutning ger Per-Olof Nilsson och hans kollega Kjell Sedig en rundvisning i utställningshallen med fysikaliska leksaker. Den är stängd sedan i våras efter att ett rör i taket sprungit läck och orsakat vatten­skador i lokalen. I väntan på nytt utrymme tas inga skolbesök emot men många av sakerna står framme. Vi gör jätterökringar med hjälp av en slags trumma, balanserar aluminium­burkar, kör modellmagnettåg och får ett band med pärlor att ”falla” uppåt.

Per-Olof Nilsson har, trots svår smärta i bäckenet, hållit i gång i två och en halv timme.

– Jag höll på att bli vansinnig när jag bara kunde ligga hemma och vila. Det är inget för mig. Min fru klagar på att om jag är ledig så jobbar jag ändå men för mig är det avkoppling att hålla på med vetenskap!

ur Lärarförbundets Magasin