Läs senare

Gigi har örnkoll

PorträttAtt skåda fågel är som julafton. Du vet aldrig vad du ska få. Ibland kommer havsörnen jättenära, andra gången händer inte så mycket. Tv-aktuella Gigi Sahlstrand är professionell fågelskådare och slutar aldrig att förundras.

av Karin Björkman
13 Mar 2017
13 Mar 2017
Gigi har örnkoll
Flygande upplevelser. I vårt stressade samhälle finns ett stort intresse för att komma ut i naturen. Fågelskådning är en morot, tycker Gigi Sahlstrand. Foto: Linus Meyer

Med en hemtrevlig miljö och läcker mat­sedel lockar Gigi Sahlstrand till sig massor av vinterfåglar. Den låga januarisolen träffar precis de tre husformade fågelmatarna som hänger i ett träd på tomten.

– Det gäller att ha en välfylld buffé så de kommer till mig och inte till grannarna.

Just nu kalasar nötväckor, talgoxar, blåmesar och pilfinkar på resterna av frukosten. Här brukar också vara gott om gulsparvar, eftersom det finns många jordbruk i när­heten av bostaden på Färingsö i Mälaren.

– Varje morgon har koltrastarna morgonsamling här vid sjutiden. Jag gör 38 små matskålar med hackade solroskärnor, annars bråkar de bara. Först när de fått sitt får jag mitt kaffe.

Senare på dagen kommer några svart­mesar. Något Gigi Sahlstrand är väldigt glad över eftersom de egentligen tillhör de djupa barrskogarna. Dessutom är de otroligt söta. Hon kan mata dem i handen. Men favoriten är ändå stjärtmesarna.

– Stjärtmesarna är det bästa som händer på dagen. Jag har full span på dem genom kontorsfönstret.

Hon har två stationer och matar även på backen. Här finns inga råttor och mössen tar kattugglan hand om.

– Jag har 161 arter som jag har sett eller hört från tomten. Det tog tre och en halv månad att nå 100 arter.

Även husets insida bjuder på upplevelser. Det är en vidsträckt vy från vardagsrummet som vetter mot en smal vik. Ett utmärkt läge för fågelskådning, många fåglar kommer insträckande den vägen, berättar hon.

– Det senaste som hände var att jag fick syn på något stort, vitt i vassen på andra sidan när jag stod och pratade i telefon. Antingen var det en ägretthäger eller en plastpåse. Det blev ett snabbt slut på det samtalet …

Att studera fåglar i närområdet är bra för att lära sig hur de rör och beter sig. Det gör det lättare att sedan artbestämma på långt håll, tipsar Gigi Sahlstrand som har många möjligheter i omgivningarna.

– Jag älskar månaden maj, nyutspruckna blad, fågelsång och vatten. Jag paddlar mycket och älskar att glida in mot vasskanten och höra hur det kluckar mot kajakkanten.

Hon har alltid haft ett latent fågelintresse, men det var först i 30-årsåldern som det ”blixtrade till”.

– Då fick jag för första gången titta i en tubkikare och blev så fascinerad av optiken och att man kom så nära. Det första jag såg var en gluttsnäppa.

Någon visade henne en lista över Sveriges fågelarter och utan att hon visste att man kunde ”kryssa” arter så kände hon att hon ville se alla.

– Det tog fem år.


Fågelfantast. Gigi Sahlstrand ser sig som ”allätare” inom fågelskådning och tycker om att skåda, inventera, guida, mata och att sätta upp holkar. Att ”kryssa” arter är en kul krydda.

Gigi Sahlstrand är, sedan drygt fyra år, Sveriges enda kvinnliga professionella fågelskådare. Vägen dit gick via många år som ridlärare, ridskolechef och arbete inom IT-branschen. Erfarenheter som hon på olika vis har nytta av i sitt nuvarande yrke.

– Jag har alltid gillat att lära ut och började tidigt att vara med som ledare på exkursioner.

Arbetet i IT-branschen innebar många resor i Sverige och hon passade ofta på att skåda fågel. Men det saknades ett kontaktnät och det fanns få kvinnor. Hur skulle de få kontakt? Tillsammans med författarkollegan Eva Stenvång Lindqvist startade hon 2009 det kvinnliga nätverket Rapphönan. Numera är det, till hennes stora glädje, självgående och inte beroende av eldsjälar.

– Nu fungerar det snarare som en inkörsport till fågelskådning.

Nätverket har hjälpt till att sänka ribban för att närma sig fågelskådning, anser Gigi Sahlstrand.

– Du behöver inte se ut som en granplantering. Det går ypperligt att ha orangea byxor. Fåglar ser inte färger och med den optik vi har kommer vi nära.

För ett antal år sedan lämnade hon staden för livet på landet. Men flytten blev inte som hon tänkt sig. Ett nytt jobb krävde att hon var på kontoret fem dagar i veckan, vilket innebar flera timmar i bilkö varje dag.

– Jag började fundera på om man kan leva på fågelskådning och gick hem och räknade. Nästa dag sa jag upp mig. Nej, man blir inte rik på det, men man blir rik på upplevelser och livskvalitet.

Numer finns ingen vanlig dag på jobbet. Hon varvar guidningar, resor, kurser och föreläsningar.

– Första året fick jag, trots att jobbet innebär mycket administrativt arbete vid datorn, nypa mig själv i armen för att förstå att det var sant.

Att leda en resa till Öland, Thailand eller Grekland låter kanske lyxigt, men innebär tidiga morgnar och utevistelse tills mörkret faller. Efter middagen är det art­genomgång och sedan god natt. Men inte för reseledaren som ska skriva dagbok och fixa med bilder.

– Jag tyckte att jag jobbade lite för mycket förut. Nu jobbar jag hela tiden, men med något jag älskar – människor, fåglar och resor.

– Och det sjuka är att när jag sedan är ledig går jag ut och skådar fågel. Det är skönt att stå själv och njuta i fågeltornet, säger hon och skrattar.

Gigi Sahlstrand har vid flera tillfällen pratat om fåglar i tv, bland annat i samband med det årliga arrangemanget Vinterfåglar inpå knuten. Ett tillfälle då allmänheten räknar arter vid fågelbord.

I vinter har en större publik lärt känna henne som domare i SVT:s Det stora fågel-äventyret, där fågelskådare och kändisar tävlar i olika grenar.

– Det var otroligt kul att vara med, men också svårare än jag trott att hantera alla känslor. Det roligaste var att deltagarna pratade fåglar hela tiden.

Gigi Sahlstrand

Gör: Professionell fågelskådare. Guidar, arrangerar resor, föreläser, håller studiecirklar, skriver böcker.
Aktuell: Som domare i Det stora fågeläventyret, SVT.
Ålder: 52 år.
Favoritfågel: Lövsångare. Sveriges vanligaste fågel är ett härligt vårtecken och har en fantastisk sång. Jag gillar även familjen vadare. De är kustnära och ganska svåra. Det är kul att sitta och klura med detaljerna.
Antal arter på tomten: 161.
Hoppas att skåda: I Sverige rubin­näktergal. I Afrika träskonäbb.
Häftigaste upplevelse: När jag åkte tåg till Masugnsbyn för att se azurmesen. Alla i byn var glada och hjälpte till och ringde runt och kollade var den var. Sedan såg jag den i två minuter.
Senaste upplevelsen: Busvädret på Öland i höstas när vad som helst kunde dyka upp på grund av de långvariga östliga vindarna. Det roligaste var alla sibiriska järnsparvar. De är otroligt vackra.

Att det kommer ett tv-program om fågelskådning nu är inte så konstigt, tycker Gigi Sahlstrand. Intresset har ökat och det har blivit mer lättillgängligt.

– Fågelskådning har blivit väldigt socialt. Numer är det en blandning av nördar och dem som vill ha lite frisk luft. Många har insett att det är en fördel att vara många öron och ögon. Står du ensam i ett fågeltorn är det lätt att missa något.

För många fågelskådare är att ”kryssa” arter, det vill säga se eller höra en art som är ny för en själv, en sporre.

– Jag ser det som en utmaning och en adrenalinkick.

Att kryssa 400 arter är ett stort mål. I höstas började hon närma sig 390. Det ledde till två vändor till Skåne – under samma vecka. Den ena gällde en tundrasparv, en amerikansk art som aldrig tidigare visat sig i Europa. Den andra en rödhalsad snäppa.

– Jag hade aldrig tidigare sett en art som är ny för Europa.

Att åka på ”drag”, det vill säga ta sig till en plats där någon larmat om en ovanlig art, är en rolig, social händelse, tycker Gigi Sahlstrand. Då möts skådare från hela Norden som kan ha rest i timmar för att se en fågel i tio sekunder. Det är mycket känslor inblandande och kan snabbt vända från missmod till glädje.

– När man är på ett drag så möter man folk som är på väg ner till fågeln och är spända och osociala. Åt andra hållet är de glada och avspända. Det är fascinerande hur snabbt det kan vända.

ur Lärarförbundets Magasin