Läs senare

Här gör niorna smarta saker

Vad sägs om ett pulsmätar­armband med inbyggt stöldskydd eller ett träningsplagg som varnar för över­hettning? Det är några av de smarta accessoarer som eleverna designat och programmerat.

av Karin Björkman
15 Maj 2017
15 Maj 2017

Det är en kylig tisdag i slutet av februari. Men inne i niornas klassrum sjuder det av intensiv kreativitet. Det är slutspurt i det stora projektet där eleverna programmerat så kallade ”wearables”, bärbara accessoarer med smarta funktioner. Nu ska grupperna fixa det sista med sina prototyper.

Några elever håller på att sy fast en liten dator på sin luvtröja. Tanken är att den ska lysa i olika färger och göra bäraren synlig i trafiken när det är mörkt. En grupp kämpar med en fläkt som ska snurra snabbare ju varmare det är. Ett annat gäng arbetar med en t-tröja som ska känna av kroppstemperatur och visa på sjukdomssymtom som feber.

Projektet Bärbart är ett samarbete mellan teknik och slöjd och ingår i skolans över­gripande tema om mångfald. Produkten ska på något sätt ha med tillgänglighet att göra, berättar Staffan Melin som är tekniklärare på Freinetskolan Bild & Form i Göteborg.

Hedda och Linnea är snart klara med sin pulsmätare. De ska bara sy fast ”arduinon”, en liten, enkel programmerbar dator, på armbandet som består av bomulls- och funktionstyg samt kardborreband. Deras prototyp har en sensor som fästs på ett finger och mäter pulsen genom att skicka in ljus i fingret. Den lyser rött när den som bär den får hög puls, något som till exempel händer när man får panikångest, förklarar de.

– Då vet man att man måste göra något åt det, säger Hedda.

– Det är jättekul. Jag får lära mig något helt nytt, hur man programmerar och gör en prototyp, säger Linnea.

Staffan Melin stannar till och går igenom deras detaljerade dokumentation av det sex veckor långa arbetet. Allt finns samlat i text och bild i deras surfplattor.

– Hedda har precis fått återkoppling så att hon kan förbättra arbetet. Hon har skrivit mycket om materialvalet, men skulle kunna skriva mer om tekniken, förklarar han.

Gustav, Josef och Tage gör en fläkt. Just nu har de lite problem med koden, konstaterar de och kontrollerar på surfplattan. Men trots krånglet tycker de att det är roligt och lärorikt att ”pilla och lösa problem”.

– Det är spännande och intressant att man kan koppla ihop teknik och slöjd. Vi får skapa våra egna produkter med hjälp av båda ämnena, säger Josef.

Staffan Melin och slöjdlärare Britt Fornander rör sig raskt mellan grupperna. Det är många som vill diskutera detaljer och lösningar.

– Vi är en freinetskola och har några ledord: det fria uttrycket, det trevande försöket och att arbetet ska vara autentiskt. Då passar det perfekt med teknikutvecklingsprojekt, säger Staffan Melin.

Uppgiften är anpassad efter skolan, men det är riktig teknik och ett riktigt programmeringsspråk. Eftersom projektet är autentiskt så förstår eleverna snabbt vad programmering går ut på och vad dess funktion i ett tekniskt system är, poängterar han.

– Ibland kan de ha problem med en detalj i ett program. Det räcker ju med att glömma ett semikolon så fungerar det inte.

– I och med att eleverna tillför ett annat material – hårt, mjukt, gummi, tyg eller trä – så får de olika utmaningar. De kan inte bara skriva kod och gå vidare, utan måste hela tiden testa om det fungerar, säger Britt Fornander.

Staffan Melin, som är civilingenjör och ganska nyutbildad matematik-, NO- och tekniklärare, har även tidigare arbetat med programmering med sina högstadieelever. Förra årets nior fick till exempel göra självstyrande robotar. Även då utgick arbetet från läroplanens formulering om styr- och reglerteknik.

Det är viktigt att eleverna ser att elektronik och programmering är två delar av samma helhet, anser han. I det nya projektet kommer ytterligare en aspekt, wearables, in.

– Programmeringen bestämmer produktens agerande, utan den blir det ingenting.

Projektet började med att Britt Fornander besökte en inspirerande utställning som handlade om smart textil. Hon hade tidigare arbetat ämnesövergripande med SO, engelska, bild och musik.

– Teknik var nytt och spännande. Slöjd handlar om problemlösning och samman­fogande av olika material.

Det första kollegorna gjorde var att ”beställa prylar”. Det har uppstått en kultur runt bärbar teknik och det finns mycket spännande material som till exempel trådar som leder ström och som går att sy in i tyg, berättar Staffan Melin.

– Sedan kastade vi oss ut. Det fick finnas brister. Men jag insåg efter hand att jag inte tryckt tillräckligt mycket på att det inte måste bli en färdig, perfekt pryl. Att ha identifierat ett problem är att ha kommit en bit på vägen.

De började med en gemensam uppstart. Lärarna, som även innefattar träslöjds­lärare Annika Jensen, satte ihop grupperna, berättade om förutsättningarna och visade inspirationsbilder. De påpekade också att om någon exempelvis ville göra en jacka så behövde de inte sy den från grunden, utan kunde ta med sig en hemifrån. Det gäller att inte fastna i en detalj, utan att snabbt komma vidare. Sedan var det dags att börja skissa på prototyperna.

Bärbart projekt

Arduino är en så kallad mikrokontroller, en enkel dator, som kombinerar programmering med elektronik. Den är bra på att läsa av omvärlden och att ”prata” med den och bygger på öppen källkod. På nätet finns gott om information och inspiration.

I projektet Bärbart, där eleverna tagit fram bärbara digitala lösningar, används Circuit Playground, en variant av Arduino som har inbyggda sensorer och lysdioder.

Staffan Melin har dokumenterat lektionsplaneringen för programmering på oscillator.se/skola.

I vår kommer hans bok om arbetet med arduino i skolan.

Redan efter den första lektionen hade de flesta grupper en idé som gick att genomföra. Sedan släpptes de fria.

– Det enda som var schemalagt var en dubbellektion där de tränade sig på programmering, berättar Staffan Melin.

Klassen hade tidigare arbetat med en ”vanlig” arduino, nu fick de använda en variant med inbyggda sensorer och ljusdioder.

– Arduino är ett jättebra sätt att få in programmering i skolan. Det är billigt och har öppen källkod. Det här var också ett sätt att få progression.

Att lära sig om programmering handlar om demokrati. För att förstå teknikens roll i samhällsutvecklingen måste man förstå hur den fungerar, poängterar Staffan Melin.

– Datoriseringen går mer och mer till att man ska konsumera spel, film och musik. Vi vill att eleverna också ska bli producenter. Även om de inte kan alla detaljer ska de få självförtroende så att steget till att producera egna tekniska system inte blir så stort.

ur Lärarförbundets Magasin