Ingår i temat
Ny energi
Läs senare

Här löser åttorna framtidens energifrågor

Kraftverk som fångar upp fartvind, sjukhus med självskanning, pantåterlämnande papperskorgar. Framtidsidéerna är många i energiprojektet på Hertsöskolan i Luleå.

04 Dec 2017

Glöm överfulla papperskorgar på stan, glöm pantburkar bland det vanliga skräpet – snart kommer den smarta papperskorgen! Det är i alla fall vad några elever i klass 8 B tänker sig.

– Vi funderade på vad det finns för problem som behöver lösas i en stad och då kom vi på att väldigt många burkar bränns. Men om man får tillbaka panten direkt kan det bli fler som återvinns, säger Alfred Sundqvist.

Det är kombinerad teknik- och svensk­lektion på Hertsöskolan i Luleå. Klass 8 B är utspridd i grupper för att jobba med uppgiften ”Smarta städer”. De är nämligen med i Gnistan, ett projekt där åttonde­klassare jobbar med framtidens energifrågor. Det är en tävling som går ut på att att skapa energismarta framtidslösningar. Årets tema är smarta städer.

På papperskorgen, som Alfred Sundqvist och några av hans klasskamrater designat, finns en display där den som slänger en burk kan få pantpengen direkt insatt på sitt bankkort via en app i mobilen. Det är den displayen som han håller på att skära till i papper, efter måtten på sin mobil, medan gruppkompisarna David Björkvik och Samira Midebjörk jobbar med att tillverka själva papperskorgen av en papplåda. De behöver helt enkelt en modell för att lättare kunna presentera och förklara sin idé för juryn om några veckor.

Det hela utgår från några av landets science center, i Hertsöskolans fall Teknikens hus i Luleå. Klassen har gått dit flera gånger för att få inspiration och vägledning och träffa forskare. Det har varit det bästa med projektet hittills, tycker Maya Sarwat, som står och klipper folie till smala remsor som hon fäster på en pappbit. Hon och hennes grupp har satsat på att bygga ett smart sjukhus, med solpaneler på taket, självskanning av puls, blod, urin och för den som vill, automatisk incheckning med hjälp av mikrochip.

– Vi hade två idéer, en om hälsa och en om byggnader, så vi satte ihop dem, säger Johanna Karlsson, som fått välja musik till arbetet – från hennes mobil hörs på svag volym en låt med Guns N’Roses.

Deras lärare Tina Ukonsaari går runt och tittar på byggena. Att alla elevers energi inte verkar vara på topp bekymrar henne inte – det är trots allt både slutet på veckan och dagens sista lektion. Men nog kan det bli så att någon elev får komplettera momentet i annan, mer teoretisk form om hen inte når upp till kunskapskraven.

Andra elever har visat helt nya sidor i och med projektet, berättar hon.

– Det finns några som brukar sitta helt tysta och oengagerade, men visat sig vara drivande i sina grupper nu. Det är jättespännande!

Tina Ukonsaari är förstelärare i NO, teknik och matematik och tackade genast ja när hon och hennes klass fick chansen att vara med i Gnistans pilotprojekt 2013.

– Jag gillar att kasta mig ut på djupt vatten och vet att jag alltid lär mig nya saker när jag gör det.

Dessutom hade hon tyckt att just energi och hållbarhet brukade kännas lite knivigt att jobba med.

– Jag har provat olika metoder, men inte hittat nån som funkade riktigt bra.

Med Gnistan kändes det annorlunda. Att ge klassen en uppgift som utmanar deras nyfikenhet, samtidigt som de får möta en värld utanför skolan kändes kul. Dessutom fick hon möjlighet att samarbeta över ämnesgränserna. Tidigare år har hon samarbetat med en SO-lärare, i år är det svenskläraren Elisabeth Falk som hängt på. Förutom att det är väldigt trevligt, så drar de nytta av varandras kunskaper.

– När det handlar om källgranskning, till exempel, vet jag ju att hon har stenkoll, även om jag förstås också tittar på den biten.

Tina Ukonsaari tycker att det här sättet att arbeta lämpar sig extra väl för just energi och hållbar utveckling. Det är ett stort område som är lätt att halka in på, oavsett vilket tema man arbetar med.

– Och när det gäller energi handlar det ju om energiomvandling i allt vi gör, så det blir naturligt att koppla till olika begrepp, men också till livsstilen och samhället vi lever i.

Men framför allt tycker hon att det här sättet att jobba med hållbar utveckling och energi låter eleverna vara visionära, öva sig på att resonera, ta ställning och upptäcka hur komplext området är. När eleverna får testa idéer, och kanske märka att en idé föder en annan, lyssnar de på ett annat sätt.

– De kommer närmare varandra när de stöter och blöter sina idéer, kör fast och lyckas gå vidare. Och allt är tillåtet! Man kan inte göra fel. Det tycker jag nog är det allra viktigaste.

Att eleverna får lämna skolan flera gånger och får besök av mentorer från Unga forskare tycker hon också är betydelsefullt, inte minst för att de då får möta människor som faktiskt arbetar med NO och teknik.

Det här är Gnistan

  • Det nationella projektet är ett samarbete mellan svenska science center, Förbundet Unga Forskare och Vattenfall. Syftet är att sporra elevernas intresse för naturvetenskap och teknik, samtidigt som de får förståelse för framtidens utmaningar.
  • Gnistan går ut på att högstadieelever tävlar mot varandra genom att designa sin energismarta framtid.
  • Varje termin har ett nytt tema och löper över fem veckor. Det hela avslutas på närmaste science center där en jury bedömer gruppernas bidrag. En vinnande grupp från varje ort får resa till Stockholm i mars och tävla i den nationella finalen på mässan Visionsdagen.

Själv har hon lärt sig att vara tålmodig, låta processen ta tid och att eleverna lär sig längs vägen. De ska känna att det inte finns rätt och fel, bara olika sätt att lösa problemet på. Eleverna måste inte kunna allt om energi innan de börjar, men det kan vara bra om de har en förförståelse för vissa begrepp, som fossila bränslen och biobränslen. Hon litar på att de själva tar reda på det de behöver veta.

– Vi lärare ställer frågor så att de vet hur de ska gå vidare. Jag tänker inte längre på vad eleverna missar i kunskap, utan på vad de vinner.

Och så har hon öronen öppna. Börjar flera elever fråga om hur en generator fungerar kan hon ta ett pass om det.

Bedömningen då? Ja, vid varje lektion ska grupperna berätta för lärarna hur långt de har kommit i sitt arbete.

– Vi resonerar kring deras idéer och de kan få tips om vad de ska fortsätta ta reda på.

Vid de provredovisningar som grupperna får göra kan läraren också ställa ”jobbiga” frågor till eleverna, för att dels kontrollera hur väl kunskapsmålen uppfyllts, dels att de är redo att göra en bra redovisning inför juryn. Tina Ukonsaari och svenskläraren bedömer utifrån sina egna ämnen.

– Sedan är det ju en väldig förmån med lektionerna i Teknikens hus, för där kan vi ju delta, men också observera eleverna, säger Tina Ukonsaari.

Även om hon inte skulle delta i Gnistan igen, så tror Tina Ukonsaari att hon skulle fortsätta att jobba på ett liknande vis kring energi och hållbarhet, särskilt som det numera finns en lärarhandledning att tillgå.

– Det skulle förstås vara lite svårare att skapa ”skarpt läge”. Då skulle jag kanske satsa på att tävla mellan olika klasser och bjuda in till föräldraredovisning. Och kanske ordna studiebesök hos lokala företag.

I klassrummet är de övriga arbetsgrupperna fortfarande på planeringsstadiet. Ningklea Aung, Sebastian Moestam och Koo Ku har en plan som går ut på att ta vara på den vind som uppstår när fordon kör på vägar, genom att placera minivindkraftverk vid vägrenarna. Nu har de gått igenom vilka problem som skulle kunna uppstå, som att kraftverken kan bli vandaliserade och att de låter mycket. Det första borde kunna lösas genom att de målas fint, det andra genom att motorljuden från bilarna på vägen bör överrösta vindsnurrorna.

– Fast tänk om det är elbilar som kör förbi då, säger Tina Ukonsaari och utlöser en lätt suck hos sina elever.

– Men det löser ni, säger hon glatt och uppmanar eleverna att gå hem – de har ju faktiskt suttit kvar på övertid.

ur Lärarförbundets Magasin