Ingår i temat
Levande biologi
Läs senare

Här surrar det på skolans tak

Utan bin, ingen frukost. Det vet eleverna på Engelbrektsskolan i Stockholm.
– Biodlingen har lett till ett större intresse för bin och en insikt om hur viktiga de är för oss människor, säger NO-lärare Daniel Bengtsson.

av Karin Björkman
04 Sep 2017
04 Sep 2017

Högt över hustaken, med minst 12 kyrktorn i sikte, har Daniel Bengtsson sina bikupor. Bakom den svarta dörren till det lilla tornet finns ett förråd med skyddsdräkter och annat material. De elever som vill får låna dräkter, de som är rädda kan hålla sig på avstånd, uppmanar deras lärare.

Det är tredje säsongen han har biodling på skolans takterrass. I dag är det den ena halvan av 9A1, som efter en kort genomgång får följa med upp till kupan. Halvklass är en förutsättning, poängterar Daniel Bengtsson.

– Börjar någon bli rädd så kan det sprida sig.

Emil och Adam, som går i en annan klass och har ett stort intresse för biodling, hjälper till. Under säsongen är de vid biodlingen minst varannan vecka, berättar de.

– Det är jättekul. Man lär sig varför bin är viktiga. Utan dem skulle vi ha ett tråkigt utbud av livsmedel. Det här är ett roligt sätt att värna dem. Det finns fina körsbärsträd på skolgården. Utan bina skulle de inte blomma lika fint, säger Emil.

Biprodukter. Daniel Bengtsson är med i ett europeiskt forskningsprojekt som handlar om biodling, honung och bins betydelse för människor. Kuporna i projektet har sensorer som, året runt, mäter vad som händer.

Det surrar runt kupans ingång. Eleverna håller sig på avstånd när Daniel Bengtsson förbereder med rökpuffan som är till för att göra bina lugna. När han ger klartecken samlas de flesta eleverna runt bikupan.

– Titta! Han har supermycket pollen på benen, säger Emil och pekar på ett bi.

Daniel Bengtsson lyfter upp en av ramarna och håller upp den så att alla kan se. Hela ramen är full av nektar. I mitten finns några celler med grön pollen.

– När ska vi dela på bisamhället? undrar Emil.

– Snart, säger Daniel Bengtsson.

– När det börjar bli för trångt i kupan delar man på den så att de kan göra ännu mer honung, förklarar Emil och visar den horisontella topplistkupan.

Deras lärare tar med sig visningskupan och klassen tillbaka ner till NO-salen. Några ser ett bi som fastnat på lådans utsida. Varsamt petar de loss det.

I NO-salen väntar sju arbetsstationer som handlar om bin och biodling. Eleverna får välja i vilken ordning de vill göra uppgifterna som bland annat handlar om arbetsbiets och bidrottningens utveckling och funktion och om varför bin är viktiga.

Jonathan, Niklas och Olof börjar vid visningskupan, vars glasväggar gör det möjligt att närstudera arbetsbin och drönare.

– Det där är säkert en drönare, säger en elev och pekar på ett lite större bi.

De diskuterar binas seende och facettögon med sin lärare som förklarar hur de kommunicerar med vibrationer.

Jamina och Emilia gör uppgiften som handlar om biprodukter och går sedan raskt vidare till den om gadden. De resonerar om vad man kan göra om man blir stucken och varför arbetsbina dör när de har stuckit någon.

– De offrar sig för sin koloni. Nästa gång du ser ett bi har du lite mer respekt, skriver Emilia i sitt häfte.

Daniel Bengtsson är matematik- och NO-lärare, förstelärare och har även varit NT-handledare. Hans biintresse började på en europeisk festival för NO-lärare. Där mötte han några tyska lärare som hade ett projekt med sensorer i bikupor och som sökte fler samarbetspartner.

– Jag var både intresserad av att bli biodlare och att ha det i undervisningen.

I projektet, som är finansierat av EU-medel, deltar lärare från sju länder. Sammanlagt finns elva likadana kupor på olika skolor i Europa. I projektet ingår också ett skolmaterial som Daniel Bengtsson har översatt från tyska.

– Skolans ledning var positiv, men en del personal tyckte först att det var jobbigt att elever blev stuckna på skolgården. Men när vår skolsköterska sa att det var fler som blev stuckna av getingar la det sig.

Biprojekt

Bikuporna i Engelbrektsskolan är en del av forskningsprojektet Beebit som finansieras av europeiska utbytesprogrammet Erasmus+. Det handlar om biodling, honung och bins betydelse för människor. Kuporna är utrustade med sensorer. På www.beebit.de finns de aktiviteter som Daniel Bengtsson arbetar med och data från kuporna som är med i projektet.

Sensorerna som ingår i projektet ska, året runt, mäta vad som händer i kupan. De ska ha koll på vad bina gör, mäta fukt, värme, vikt och hur ofta de flyger in och ut.

Tekniken med sensorerna är gjord av gymnasieelever på en skola i Tyskland, berättar Daniel Bengtsson.

– Tyvärr har tekniken strulat. Men eleverna som utvecklar dem hade ett enormt driv och problemlösningsförmåga. Först nu, ett och ett halvt år senare, är det löst. Jag hade gett upp för länge sedan.

Att träffa lärare från olika länder har varit givande, tycker han.

– Det är jättekul att prata och jämföra skolsystem.

Det första året med biodling på taket använde Daniel Bengtsson visningskupan på låg- och mellanstadiet och pratade om bin och honungstillverkning. Eleverna fick rita sin frukost och göra en lista över vad som skulle saknas om bina inte pollinerade blommor.

– Det blev ganska lite kvar. Det blev också ett bra tillfälle att prata om ekosystemtjänster.

Nu använder han dem på högstadiet när de pratar om ekosystem.

– Då får eleverna bland annat lära sig om vårt beroende av olika organismer och vad som händer med näringsvävar om en organism försvinner eller minskar mycket.

Elever får också vara med när det är dags att slunga och tappa upp honungen.

– Tyvärr har det varit två dåliga somrar, så skörden har inte varit så stor.

Att ha biodling i skolan har lett till ett större intresse för bin och insikt om hur viktiga de är för människor, tycker Daniel Bengtsson.

– Eleverna är också lite stolta över att vi är den enda skolan i Stockholm som har bin.

Han poängterar att han fått stöd av skolledningen och att många lärare har varit engagerade. Det som kan vara svårt är att kollegorna inte har tid att sätta sig in i materialet som hör till projektet.

– Vi hinner inte prata med varandra om alla bra saker vi gör.

Daniel tipsar

Rita upp din frukost. Klipp ut och gör en lista av allt som är beroende av bin. Mät pH och ledningsförmåga på honung. Testa olika sorter. Gör Trommers prov och Biurettestet på honung. Testa vilka pollenkorn du kan hitta i översta hinnan på honungen. Använd karta och undersök vilka områden bina kan flyga till.

Att ha egna bin är inte nödvändigt för att arbeta med bin, honung och biodling i undervisningen. De kemiinriktade övningarna, som Daniel Bengtsson översatt, är saker som lärare brukar göra i skolan, men i ett nytt sammanhang. I stället för att mäta pH och ledningsförmåga på citronjuice går det att använda honung. I stället för att centrifugera en blandning använder man honungsvatten för att ta fram vilket pollen som finns i, förklarar han.

– Det är häftigt att man kan ta vilken äkta honung som helst och få fram vilka pollen som finns och se vilka blommor bina har besökt.

En händelse som fick lite uppmärksamhet i lokalpressen var när bina svärmade den
första vårsäsongen, berättar han.

– Plötsligt hade halva bistyrkan satt sig i körsbärsträden på skolgården. Jag fick klättra upp på en stege, som rektorn höll i, samla in dem och sätta tillbaka dem i kupan. Det gick jättebra. Bin som svärmar är proppfulla med honung och är lugna.

ur Lärarförbundets Magasin