Läs senare

Hon vill få fler kvinnor att programmera

PorträttKod är framtidens gemensamma språk. Det anser programmeraren Linda Liukas. Hon vill få fler att upptäcka att datorer kan hjälpa oss att skapa uttrycksfulla berättelser och världar som vi kan dela med varandra.

30 Okt 2017
Hon vill få fler kvinnor att programmera
Foto: Anna-Lena Lundqvist

− Den som kan tala med datorer kommer att få makten över vardagen. I ert arbete med programmering är det viktigt att förmedla till barnen att världen inte är färdig och att de kan vara med och skapa och förändra den, säger Linda Liukas när hon föreläser för 250 lärare på Vetenskapsfestivalen i Göteborg.

Med håret uppsatt i en stor knut på huvudet, livfulla gester och ett målande språk trollbinder hon publiken med sin föreläsning om hur elever på ett lekfullt och utforskande sätt kan lära sig att programmera och lösa problem med datorer. Med hjälp av sin sagobokskaraktär Ruby, en sexårig flicka som upptäckt datorns magiska möjligheter, visar hon exempel på övningar.

− Datorer är bra på att repetera saker. Ruby lär sig datorloopar genom att göra sina favoritdanssteg: ”klapp, klapp, stamp, stamp, klapp, klapp och hopp”, säger Linda Liukas samtidigt som hon gör dansstegen på scengolvet.

− Ruby lär sig räkneloopar genom att repetera de här rörelserna fyra gånger. Eller ”until”-loopar genom att repetera sekvensen om och om igen – till hennes mamma blir riktigt arg.

Trots sin pigga framtoning under föredraget, är Linda Liukas egentligen väldigt trött. Hon har varit vaken sedan tre på morgonen. Jetlaggad. Den senaste veckan har hon rest fram och tillbaka mellan New York och Kina, för att ta emot ett kinesiskt designpris för böckerna om Ruby. Det senaste dygnet har hon flugit från New York till Göteborg. Efter föreläsningen åker hon direkt hem till Helsingfors för fyra dagars vistelse innan hon reser tillbaka till USA igen. Under förra året tillbringade hon 180 dagar på resande fot.

− Det är inte hållbart att resa så här, varken för miljön eller för mig. Men jag ser det som en fas i livet, där jag gör det jag älskar och kan sprida mina tankar om programmering ut i världen.

För närvarande har Linda Liukas ett stort uppdrag i New York där hon vidareutbildar statligt anställda lärare i programmering. Hon håller också föreläsningar och workshops inom ämnet på olika håll i världen. Barnböckerna om Ruby har getts ut i 20 länder och hon planerar att ge ut minst två barnböcker till som ska handla om internet respektive artificiell intelligens. Den vanliga vardagen har blivit alltmer sällsynt.

− När jag är hemma i Helsingfors njuter jag av att bara kunna promenera till mitt kontor och ha tid med att illustrera och skriva.

Linda Liukas blev intresserad av datorer redan som sjuåring. Hennes pappa tog med en laptop hem från jobbet som hon och syskonen fick använda. De hittade på egna berättelser, ritade, spelade spel och löste problem med hjälp av datorn.

− Pappa fick säkert installera om operativsystemet flera gånger. Men hans tillåtande inställning gav oss chansen att vara nyfikna och utforska vad man kunde använda en dator till.

Som tonåring började Linda Liukas bygga webbsidor med hjälp av instruktioner från internet. Hon skapade en hemsida för USA:s dåvarande vicepresident Al Gore – som hon var förälskad i på avstånd.

− På något sätt ville jag visa all min kärlek till honom. Jag byggde en webbplats för att kunna uttrycka mina känslor och blev då tvungen att lära mig att koda. Det var så programmering kom in i mitt liv för första gången.

Hennes favoritämnen på högstadiet var franska och filosofi. Men hon läste även en kurs i datakunskap som tillval.

− Datorlektionerna var otroligt tråkiga och väldigt matematiskt inriktade. De passade mig inte alls.

Det skulle dröja till hon blev 23 år innan hon började med någon datautbildning igen. Då som utbytesstudent vid Stanford University i Kalifornien och kurser i datorprogrammering.

− Varje gång jag stötte på problem när jag skulle lära mig att programmera, till exempel vad objektorienterad design eller minneshanteringsmetod var för något, föreställde jag mig hur en sexårig flicka skulle ha tagit sig an och förklarat problemen.

Sagokaraktären Ruby och hennes synsätt på programmering började dyka upp mer och mer i Linda Liukas medvetande. Så småningom insåg hon att hon skulle kunna skriva och illustrera en barnbok om programmering.

Linda Liukas

 

Född: 1986.
Bor: Helsingfors.
Familj: Maken Ville.
Yrke: Programmerare, illustratör, barnboksförfattare och lärarutbildare inom programmering.
Intressen: Springa, odla, läsa skön­litteratur och laga mat.
Senast lästa bok: Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie.
Förebild: Artisten Björk för hennes sätt att kombinera teknologi med konst och miljö.
Kuriosa: Linda Liukas är utsedd till Finlands Digital Champion av EU-kommissionen och har tilldelats finska statens barnkulturpris år 2014.
Läs mer om Rails Girls: www.railsgirls.com
Har gett ut: Barnböckerna Hej Ruby. Äventyr i datorernas magiska värld och 
Hej Ruby och datorns hemliga port.

− Jag växte upp med Tove Janssons Muminberättelser och Astrid Lindgrens Pippi Långstrump. Jag tror att sagor och berättelser är den mest formande kraft vi upplever i barndomen, det vi läser då påverkar hur vi uppfattar världen när vi växer upp. Men av någon anledning har inte berättande använts inom teknikutbildningar, trots att forskning har visat att berättelser är det bästa sättet att ta in nya koncept, särskilt när vi är små.

Den första boken handlar om flickan Ruby som ger sig ut på magiska äventyr för att hitta gömda ädelstenar. I sagan och tillhörande övningar behöver hon använda samma strategier som när datorer löser problem, till exempel att dela upp stora problem i små eller lösa problem genom steg-för-steg-planer.

Till sin hjälp har Ruby sina vänner: rävarna, pingvinerna, snöleoparderna, Django och Pyton − vars namn kan kopplas till bland annat operativsystem och programmeringsspråk.

− När jag skrev boken var tanken att föräldrar skulle läsa den för sina barn. Till min förvåning har många lärare hört av sig och berättat att de läser sagorna och använder övningarna i sin undervisning.

Linda Liukas gläder sig åt att allt fler länder, däribland Sverige, skriver in programmering i skolans läroplan.

− Det betyder inte att alla barn behöver bli programmerare, men att kunna strukturera sitt tänkande så att en dator förstår är en viktig framtida kompetens. Alla barn borde åtminstone få chansen att prova på, och då finns ju inget mer demokratiskt sätt än att det sker i skolan.

För sju år sedan startade Linda Liukas och hennes vän Karri Saarinen det internationella nätverket Rails Girls som ordnar workshops för tjejer i programmering. De ville göra något åt den skeva könsfördelningen inom den digitala världen.

− Det behövs olika slags människor som har olika synvinklar på vilka problem vi har i världen och hur de kan lösas. Unga män i Silicon Valley ser inte samma problem som en 60-årig kvinna eller en kenyansk skolflicka.

I dag har Rails Girls spridit sig till över 300 städer. Den icke vinstdrivande rörelsen sköts numera av lokala volontärer och utbildningsmaterialet är fritt tillgängligt på internet. Så länge behovet finns kan vem som helst starta en Rails Girls-grupp. Linda Liukas hoppas att liknande programmeringsnätverk ska startas även för exempelvis äldre, barn och invandrare.

− Det är viktigt att fler inkluderas i den teknologiska utvecklingen. Då skulle vi kunna skapa en mer färgstark och mång­facetterad värld att leva i, säger hon med smittande entusiasm.

ur Lärarförbundets Magasin