Läs senare

”Kemi borde få mer plats i skolan”

PorträttSom den första kvinnliga rektorn på Kungliga Tekniska högskolan ser Sigbritt Karlsson sig själv som en viktig förebild.
– Nu vet kvinnor att det går att ta sig till toppen, säger kemiprofessorn.

04 Sep 2017
”Kemi borde få mer plats i skolan”
Hållbar framtid. Kemi har en avgörande betydelse för mänskligheten. Det är Sigbritt Karlssons övertygelse. Foto: Anna Simonsson
Uppmaning. Ut och leta mer, säger Sigbritt Karlsson till dem som påstår att det inte finns tillräckligt kompetenta kvinnor för ett jobb.

KTH Campus är som en egen liten stad mitt i Stockholm. Området är lika stort som Gamla stan och här finns allt från laboratorier och hörsalar till restauranger och studentbostäder.

En bit in i Campus ligger en pampig byggnad som tidigare var Röda Korsets sjukhus. Här har rektorn sitt kontor. Ett stort, men ganska enkelt rum i ljusa färger.

”Äntligen en kvinna.” Så beskriver Sigbritt Karlsson reaktionerna hon fick när hon tillträdde posten som rektor för Kungliga Tekniska högskolan i höstas. Att hon bröt linjen av manliga rektorer som varit intakt sedan universitet grundades 1827 stöttades av alla hon mötte. Däremot fanns det några som reagerade negativt när hon presenterade sin vision: ”KTH ska fortsätta att stärka sin position som internationellt framstående lärosäte. För att vara det behöver verksamheten präglas av jämställdhet och hållbar utveckling.”

– Det fanns män som såg sig förbisedda, som trodde att jämställdhet betyder att vi bara ska satsa på kvinnor framöver. Så är det naturligtvis inte.

För KTH:s del handlar det i stora drag om två saker: att locka fler kvinnor till ut­bildningarna och få fler kvinnor på de högsta positionerna.

– Det är en fråga om kvalitet. Att både kvinnors och mäns kunskap och kompetens tas till vara. Då menar jag inte nödvändigtvis att kvinnor och män alltid tänker olika när det gäller teknik och ingenjörskonst, men jag tror definitivt att resultatet blir bättre om bådas perspektiv tas tillvara.

KTH har länge aktivt arbetat med att få fler unga tjejer att välja tekniska utbildningar, något som Sigbritt Karlsson nu fortsätter med. Hon menar att en viktig del i det är att låta tjejer få testa teknik själva, utan sällskap av killar.

– Ställer du en grupp ungdomar framför en teknisk pryl så kommer killarna direkt att tränga sig fram och börja undersöka den, medan tjejerna backar. De behöver få närma sig ämnet i sin egen takt utan att bli undanträngda, säger Sigbritt Karlsson och räknar upp flera ”tjejprojekt” som KTH driver.

Ett är teknikfestivalen Tekla, som är ett samarbete med popartisten Robyn, där tjejer mellan 11 och 18 år får komma till KTH och prova olika typer av teknik under en heldag.

– Bredden inom ingenjörsyrket är viktig att förmedla, att man kan jobba med allt från att ta fram nya drivmedel till att underlätta vård av gamla i hemmet.

Förra året var en tredjedel av studenterna som påbörjade en civilingenjörsutbildning på KTH kvinnor, en siffra som varit relativt konstant de senaste åren. Ju högre upp i hierarkin man kommer, desto skevare blir könsfördelningen, endast 15 procent av professorerna på KTH är kvinnor.

– För att ändra det krävs ett aktivt arbete som jag tänker föra. Jag kommer till exempel inte att acceptera att vi anställer en man med argumentet att någon kvinna med rätt erfarenhet och kompetens inte gått att hitta. Ut och leta mer, säger jag då, för de kvinnorna finns visst.

Sigbritt Karlsson inte bara vill, hon måste också anställa fler kvinnliga professorer. Enligt regeringens regleringsbrev för KTH ska andelen kvinnliga professorer uppgå till 34 procent år 2030.

Det egna intresset för teknik formade Sigbritt Karlsson redan som barn. Hon vred och vände på varje ny teknisk pryl som kom in i hemmet. Vissa plockade hon isär för att försöka förstå hur de fungerade.

– Jag är fortfarande barnsligt fascinerad av tekniska saker. Varje gång jag flyger blir jag så imponerad av att människan kunnat skapa en sådan innovation. Och jag vill gärna ha de senaste prylarna, min senaste investering är ett fitbit, ett armband som mäter allt från sömnkvalitet till antal förbrukade kalorier per dag.

Som ung var hon helt inne på att bli läkare när hon blev vuxen. Det var bara det att samtidigt som hon tog studenten 1977 kom högskolereformen som gjorde att arbetslivserfarenhet fick räknas in i betygen och antagningspoängen sköt i höjden. Sigbritt Karlsson kom inte in. Och att slösa flera år på att skaffa sig arbetslivserfarenhet fanns inte på kartan. I stället började hon studera kemiteknik med inriktning bioteknik på KTH.

– Jag var bra på kemi i gymnasiet och tyckte att det var intressant. Dessutom jobbade min pappa på läkemedelsföretaget Astra, så jag hade ett hum om vad man kunde använda kunskaperna till i arbetslivet.

Men något arbete inom näringslivet blev det aldrig för Sigbritt Karlsson. Efter att hon som 19-åring började på KTH skulle det dröja över 30 år innan hon lämnade universitetet – då för högskolan i Skövde där hon var rektor i sex år innan hon återvände till KTH och den nuvarande rektorsposten.

Efter grundutbildningen påbörjade hon forskarutbildningen och 1988 blev hon doktor. Elva år senare utnämndes hon till professor inom området fiber- och polymerteknologi.

– Min forskning har till stor del handlat om syntetiska plasters miljöinteraktivitet, till exempel hur plast bryts ner i naturen eller i människokroppen. Jag har också ägnat mig mycket åt återvinning av plast och hållbarhetsfrågor i relation till plast.

Sigbritt Karlsson

Ålder: 59.
Familj: Man, tre barn och ett barnbarn.
Bor: I Stuvsta i Huddinge kommun.
Fritidsintressen: Att läsa, har ofta flera böcker i gång samtidigt. Har en passion för deckare, både på tv och i bokform.
Karriär: Civilingenjör i kemiteknik 1982, doktor i kemiteknik 1988, professor i polymerteknologi 1999. Har haft ett antal administrativa poster på KTH, bland annat studie­rektor och prodekan. 2010–2016 var hon rektor för högskolan i Skövde, sedan november 2016 är hon rektor för KTH.
Övrigt: Sitter med i regeringens Nationella innovationsråd.

När elever och föräldrar ska ranka vilka ämnen som är viktigast i skolan kommer kemi på sista plats. Få förstår vad det ska vara bra för.

Som expert på plast – ett ämne som är omdebatterat och utskällt – känner Sigbritt Karlsson igen sig i de kemilärare som tvingas arbeta i motvind.

– Kunskapen om kemi är låg i samhället i stort. Och det blir inte bättre av att när ordet nämns är det oftast i negativa sammanhang, som ”giftiga kemikalier” och ”miljöfarliga utsläpp”. Jag brukar säga att vatten också är farligt – för dem som inte kan simma.

Hon ser bara en lösning på problemet: att ge kemi och de andra naturvetenskapliga ämnena större utrymme i skolan.

– Färdigheter bygger på träning. Om vi vill att eleverna ska få bättre förståelse för kemi måste vi låta ämnet ta plats.

Själv är Sigbritt Karlsson övertygad om att teknik, till exempel kemiteknik, har en avgörande betydelse för mänskligheten och en hållbar framtid.

– Som universitet är det viktigt att vi visar samhället vikten av det vi håller på med. Vi har professorer som gör skolbesök och berättar om sitt arbete och visar hur kul och intressant det är.

Kompetensutveckling av lärare är också något som Sigbritt Karlsson menar att KTH kan bidra med.

– För att hålla ämnet levande och intressant är det viktigt att lärare får inspiration av och kunskap om vad som sker på forskningsfronten. Varje höstlov bjuder vi in lärare som vill ta del av detta.

Att kemi blev hennes ämne hade delvis att göra med hennes far och hans arbetsplats. Indirekt var det även pappan som väckte jämställdhetsengagemanget hos Sigbritt Karlsson.

– Min pappa hade ingen akademisk utbildning, utan gjorde en karriär genom att klättra lite högre varje år. De sista åren var han vd på olika bolag inom läkemedels­industrin. Det hade varit omöjligt om inte min mamma hade skött allt på hemmaplan.
Jag minns att jag redan som ganska ung tyckte att det var fel. När hon stod på söndagarna och strök de skjortor som han skulle ha under veckan kände jag att det var djupt orättvist.

ur Lärarförbundets Magasin