Ingår i temat
Känsla för kemi
Läs senare

Kemin vinner på samarbete

På Värmdö gymnasium arbetar kemilärarna ofta ämnesövergripande. Förhoppningen är att det ska ge eleverna en bredare förståelse som sitter kvar längre.

01 Feb 2010

Att samarbeta med andra lärare är roligt. Och tycker läraren att arbetet är roligt smittar den inställningen av sig på eleverna. Det anser Johanna Lundström, doktor i biokemi och lärare på Värmdö gymnasiums naturvetenskapliga program med inriktning på forskning och journalistik.
        I programmets gula paviljong pågår just i dag slutopponering på dokumentärfilmerna som tvåornas senaste projekt Svenska industriminnen har resulterat i. Arbetet kommer att betygsättas i kemi, samhällskunskap och svenska. Förutom att berätta historien om ett svenskt företags framväxt ska dokumentärfilmerna även redovisa kemiska processer av vikt för produktionen.
   –  Kemi är en viktig pusselbit i Sveriges nuvarande rikedom och det är viktigt att våra elever kan förklara en kemisk process på ett populärvetenskapligt sätt, tycker Anders Erixon, också kemilärare på programmet.
        Valet av examinationsform – skapandet av en dokumentärfilm – hänger ihop med programmets inriktning. Examinatorer under opponeringen är svensklärare Kristina Burman och samhällskunskapslärare Jan-Åke Fält. Mycket av diskussionen handlar om de tekniska svårigheter som eleverna stött på i arbetet med filmerna, men de får även både ris och ros för val av innehåll. Gruppen som har skildrat företaget LM Ericsson och produktionen av telefoner i härdad plast får till exempel beröm för att de har med en rolig sekvens som visar hur bakelit blir till. Andra företag som har dokumenterats är Tumba pappersbruk, Gustavsbergs porslinsfabrik och Alfred Nobels svavelsyrefabrik.

För att ett samarbete över ämnesgränserna ska fungera är en tvärvetenskaplig syn på kunskap nödvändig.
– Dessutom behövs att man är säker i det egna ämnet och har klart för sig vad styrdokumenten kräver så att man kan bevaka att eleverna verkligen lär sig det som de ska, anser Johanna Lundström.
        Vilka andra ämneslärare som hon och Anders Erixon samarbetar med varierar från projekt till projekt. Ett problem som ibland uppstår är att olika ämnen får ut olika mycket av ett samarbete. Det löses genom att ämneslärarna schemalägger olika många timmar till projektet. För att inte kemiundervisningen skulle drunkna i modern industrihistoria och filmteknik ingick till exempel bara en av veckans tre kemilektioner i det här projektet.
        På de andra lektionerna undervisade kemilärarna om annat, om än med viss anknytning till det pågående projektet. Till exempel har klassen under höstens laborationslektioner fått arbeta med kemiska processer liknande dem som den nu har dokumenterat.
   –  Eleverna har bland annat fått framställa papper och svartkrut. Och i stället för porslin har de fått tillverka betongklumpar, berättar Johanna Lundström.

Andra exempel på ämnesövergripande arbete är när klassen arbetade med fakta­texter i svenskan och fick undersöka språket i gamla kemiläroböcker. Nobelprojekt som betygsattes i fysik, kemi och svenska har också förekommit liksom matematiklektioner där eleverna har fått räkna ut antalet atomer i olika prylar.
   –  Då fick de exempelvis illustrera med riskorn hur många atomer som finns i en plastkasse från Coop. De kom fram till att dessa riskorn på rad skulle utgöra den sammanlagda sträckan till solen 66 miljarder gånger, säger Johanna Lundström.
        Som en del av ett större samarbete mellan svenskan och de samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga ämnena har eleverna också fått iscensätta en fredskonferens med fokus på hållbar utveckling.
        Både Johanna Lundström och Anders Erixon betonar vikten av att få in mer känslor i den naturvetenskapliga undervisningen. Annars är det risk att eleverna saknar något att hänga upp sina nyvunna kunskaper på och då faller kunskaperna snabbt i glömska.
   –  Det finns de som anser att utan affekt kan man inte lära sig någonting, säger Johanna Lundström och tar som exempel en grupp elever som skulle undersöka vilka kemikunskaper olika yrkesgrupper som arbetar med hårvårdsprodukter har.
   – Gruppen blev verkligen upprörd över att det inte ingår någon kemiutbildning i frisörutbildningen trots att frisörerna jobbar med olika kemikalier varje dag. Den sortens egna insikter gör att kunskaper fastnar, konstaterar hon.

Alla artiklar i temat Känsla för kemi (7)

ur Lärarförbundets Magasin