Ingår i temat
Lämna klassrummet!
Läs senare

Konsten att läsa naturen

Ekologiundervisning måste bedrivas utomhus. Ola Magntorns forskning visar att det är bra att studera viktiga nyckel­organismer i deras naturliga miljö. Det ger eleverna känsla för ekosystemet.

03 Sep 2009

Det är stor skillnad på att läsa om ekosystem och på att resonera om dem ute i naturen. Läroböckerna innehåller långa textavsnitt med svåra termer och många bilder på näringskedjor. Undervisningen blir lätt för teoretisk och begreppen viktigare än helheten, anser Ola Magntorn, universitetslektor i biologi med inriktning biologididaktik.

– Man måste vara ute. Det är där man får en genuin upplevelse av naturen och kan vara vaken för förändringar och människans påverkan på naturen.

Ola Magntorn är biolog och gymnasielärare i biologi och naturkunskap. 1989 var han med och startade Naturskolan i Kristianstad. Det var där idén om att hitta nyckelorganismer i de olika ekosystemen runt skolgården föddes. Även om miljön är stadsnära är den en del av ett ekosystem. Det är viktigt att arbetet kan bedrivas på lärarnas hemmaplan.

 – Vi försökte hitta sätt att göra det intressant för eleverna. Det var ett fruktbart sätt att arbeta på.

I sin avhandling studerar han hur lärarstudenter och elever i tidigare och senare delen av grundskolan, utifrån den undervisning de fått, kan läsa naturen. Begreppet innebär att känna igen vanligt förekommande nyckelorganismer ute i naturen. Men det handlar också om att veta något mer om dem och deras ekologi. Eleverna ska kunna tolka och förklara det de ser. Varför finns organismerna just här? Hur kan de leva i en viss miljö? En viktig aspekt är människans påverkan på naturen.

– För att kunna läsa naturen krävs artkunskap och kunskap om arternas autoekologi, det vill säga var och hur de lever och vad de behöver för att överleva. En annan del är att se om ett ekosystem är stört.

Ola Magntorn tar sötvattensmärlan, som är en nyckelorganism i många rinnande vatten i Skåne, som exempel. Genom den kan man dra slutsatser om kvaliteten på ekosystemet.

– Hittar man en sötvattensmärla, som är en jätteviktig nedbrytare, kan man bli glad! Den visar att vattnet inte är särskilt förorenat och ofta rikt på andra känsligare djur.

Att lära sig att läsa naturen stämmer bra med grundskolans kursplaner i biologi, påpekar han. Eleverna ska ha kännedom om vanligt förekommande växter och djur och om ekosystem och kretslopp.

– I begreppet att läsa naturen försöker jag knyta ihop det till en enhet.

Men det handlar inte bara om att rabbla namn. Alltför mycket artkunskap kan ta död på intresset. Det är bättre att lära sig få men betydelsefulla arter och kunna något om dem. I arbetet på Naturskolan används den klassiska näringspyramidsmodellen.

– Om du lär dig några få arter på olika nivåer i pyramiden kommer du mycket längre än om du bara kan namnet på 30 arter. Det är tydligt att eleverna blir fascinerade när de vet mer om ett djur.

För lärarstudenterna, som ingick i undersökningen, blev arterna som ett språk.

– Flera sa att de fått ett nytt språk som hjälpte dem att upptäcka och kommunicera om växterna och djuren. Det var en rolig insikt.

En svårighet kan vara att hitta lämpliga nyckelorganismer, påpekar Ola Magntorn.

– I skånska vattendrag fungerar vattenmärlan bra. I de sandiga markerna utanför Åhus, där vi arbetar med grundskolans tidigare åldrar just nu, är månhornsbaggen, som är beroende av kodynga för att lägga ägg, en bra nyckelart. I skogsmiljö är vanliga gråsuggor en viktig art som det går att arbeta mycket med.

Att undervisa om kretslopp och energiflöden kan vara svårt. Ett sätt är att bygga miniekosystem. Eleverna får själva fundera över vad de ska stoppa i för att få allt att överleva.

Det slutna systemet väcker tankar, berättar Ola Magntorn.

– Eleverna förstår att inget försvinner. Det är lättare att föreställa sig hur nedbrytningen leder till kol i gasform som kan tas upp av växterna igen.

Ett och ett halvt år efter studien frågade han de yngre grundskoleeleverna om vad de mindes från arbetet med vattendraget och dess ekologi. Alla mindes vattenmärlan, men också det slutna ekosystemet som eleverna kallade för ”Vramsån på burk”.

– Det som fascinerar mig är att de hade så starka minnen. Något kittlade nyfikenheten. Deras förförståelse blev rubbad av att systemet fortsatte att leva i flera månader trots att de täppt till det.

Förståelsen för hållbar utveckling är en viktig aspekt av förmågan att läsa naturen. Kan man läsa naturen, kan man också upptäcka förändringar i den, vilket är en betydelsefull faktor för att förstå människans påverkan på naturen, betonar Ola Magntorn.

– När de sandiga markerna utanför Åhus förvandlas till åkermark undrar eleverna vad som ska hända med alla djuren.

Engelsk forskning visar att fältstudier minskar. Även i Sverige bedrivs färre exkursioner än för 20 år sedan. Orsakerna är flera. Bland annat har elevernas vana att vara ute i naturen minskat. Det gäller att skapa situationer där de är trygga och mottagliga för det som ska läras ut. Ju mindre erfarenhet barn har av att vistas i naturen, desto svårare är det för läraren att hitta bra lärsituationer. Det krävs kunskap, erfarenhet och planering för att göra utomhusundervisningen meningsfull och effektiv, påpekar han.

– Lärare i dag har inte själva fått så mycket undervisning i det. Det är mycket begärt att de ska ta ut eleverna om de inte är trygga i fältundervisning. Här har lärarutbildningen ett ansvar.

Ola Magntorn är lektor i biologi med inriktning biologididaktik vid högskolan i Kristianstad. 2007 disputerade han med avhandlingen Reading Nature: Developing ecological literacy through teaching (Linköpings universitet). Just nu håller han, i samarbete med Naturskolan, på med ett projekt om de sandiga markerna i Åhus. Här finns en speciell skalbagge, Månhornsbaggen, som kräver sandmark och kodynga för att lägga ägg. När betesmarken försvinner, försvinner baggen.

ur Lärarförbundets Magasin