Läs senare

”Lär eleverna skriva matematik”

Ny forskningEleverna måste få lära sig vad en skriftlig lösning ska innehålla och hur den kan formuleras. Den slutsatsen drar Anna Teledahl av sin forskning om relationen mellan hur elever skriver matte och vad de faktiskt kan.

”Lär eleverna skriva matematik”
Foto: Maria Hansson

Många elever kan mycket mer än deras nedskrivna svar visar. Men många lärare ser inte det utan drar slutsatsen att det eleven kommunicerar är det hen kan, anser Anna Teledahl.

– Jag förstår att den slutsatsen är rådande, för detta är ett outforskat område som det inte pratas om och som inte tas upp i styrdokumenten, säger hon.

Hon hoppas nu att hennes forsknings­resultat ska ändra på det.

– Vi tar kommunikation för given som om det vore jättelätt. Men att säga till en elev på mellanstadiet: ”Visa hur du tänker”, räcker inte. De måste få lära sig att visa det.

Anna Teledahl arbetade själv som matte­lärare på högstadiet i 15 år. Under en fortbildning visade seminarieledaren en bild som gjorde starkt intryck på henne. Bilden föreställde ett antal automatvapen med tillhörande ammunition och var ritad av en pojke i årskurs 2.

– Om man tittade noga så såg man att det han hade illustrerat var en uträkning av talet 3×3+1=10. Men det såg inte hans lärare som bara blev arg för att han hade ritat och lekt på lektionen. Vilken miss i kommunikationen! Det väckte mitt intresse för den här frågan.

I sin forskning har Anna Teledahl bland annat studerat 519 mattelösningar av elever mellan nio och tolv år. De skilde sig mycket åt. Och det berodde varken på ålder, kön eller på vilken lärare de haft.

– Elever inom samma klass kommunicerade på helt olika sätt. En del hade idén om en mottagare helt klar för sig, medan andra skrev ner något som bäst kan beskrivas som en slags personlig stenografi, säger Anna Teledahl.

Naturligtvis finns det lärare som är bra på att tyda sina elevers stenografi och se deras kunskap, men alltför ofta dras slutsatsen att kommunikationen speglar kunskapen, menar hon.

Hon tar ett exempel med en elev i hennes närhet som hon vet är bra på matte. Intuitivt bra. Men ointresserad av och dålig på att skriva matte.

– Det mesta inom matte är självklart för den här eleven och det tycker hen att läraren borde förstå. Men förmodligen kommer betyget att bli lågt.

Den senaste tidens prat om att de nationella proven borde rättas externt, oroar Anna Teledahl.

– Som det ser ut i dag skulle det kunna innebära att det i mycket högre utsträckning blir elevernas förmåga att beskriva och redovisa sina resultat som bedöms, än deras faktiska matematikkunskaper, säger hon.

Avhandling

Anna Teledahl disputerade den 7 oktober 2016 med avhandlingen Knowledge and writing in school mathematics: a communicational approach vid Örebro universitet.

Om extern rättning av nationella prov blir verklighet måste eleverna få lära sig hur man bäst formulerar sig skriftligt och vad en bra lösning ska innehålla, anser Anna Teledahl. Det krävs egentligen ändå, för att matteundervisningen och bedömningen ska bli mer likvärdig. Det skulle gynna inlärningen, då eleverna genom att fokusera på dokumentationen bättre skulle kunna se och förstå sitt eget tänkande. Samtidigt som svaren bättre skulle spegla vad de kan, menar hon.

– Tyvärr så visar de intervjuer jag gjort med lärare under forskningsarbetet att de har väldigt få idéer om hur en sådan undervisning skulle se ut. Egentligen är det inte konstigt för var skulle de ha lärt sig det? Men det är hög tid att vi fokuserar på det nu, säger hon.

De lärare Anna Teledahl intervjuade hade bestämda åsikter om vad som skulle finnas med i en skriftlig lösning av en uppgift, till exempel att svaret skulle bestå av en hel mening. Men lärarna verkade inte ha funderat över varför det var så viktigt.

– Om elev ett svarar ”11” på en uppgift och elev två svarar ”Det fanns 11 kor i hagen”, vilken ytterligare information har vi då fått om elev tvås kunskaper? Bland annat att vi vet att elev två har förstått frågan. Det måste vi kommunicera till eleverna, säger Anna Teledahl.

Hon har själv en hel del tankar om hur man kan undervisa om att skriva matte. Till exempel att berätta hur man som lärare tänker när man bedömer är viktigt. Att i helklass gå igenom olika elevlösningar kan också vara givande.

– Vilken presentation av lösningen tycker eleverna är bäst? Varför? Förstår vi hur eleven har tänkt? Genom att bedöma andra lär man sig mycket.

Personligen tycker Anna Teledahl att form och innehåll bör delas upp på olika lektioner. En lektion kan ägnas åt hur man löser ett visst problem, medan nästa lektion fokuserar på hur man bäst redovisar svaret.

Nu hoppas hon att såväl mattelärare som lärarutbildare och styrdokuments­författare tar till sig detta. Själv vill hon fortsätta forska inom samma område.

– Nästa steg är ta fram forsknings­underlag som gör att vi kan enas om nationella kriterier för vad som är en bra presentation av en lösning på ett matematiskt problem. Det skulle gynna både lärare och elever.

ur Lärarförbundets Magasin