Läs senare

Läxhjälp på skattsedeln – på ett eller annat sätt

02 Feb 2013

Foto: Linus MeyerDe senaste månaderna har det talats mycket om läxhjälp. Alltså sådan som man betalar för och som (vissa) föräldrar nu kan få rutavdrag för ända till dess att barnet har tagit studenten. Huruvida det är rimligt kan man fundera över. Men ännu mer intressant är själva fenomenet med de nya tjänsterna och företagen. Vad gör att dessa företag behövs? Ska de behövas? Har den här typen av tjänster i själva verket alltid behövts, kanske rentav funnits men i annan och mindre organiserad form? Ska vi vara bekymrade över utvecklingen eller kanske tvärtom glädjas åt att eleverna kan få hjälp att lyckas?
Själv anser jag att skolan bör kunna ge varje elev det stöd han eller hon behöver. Socioekonomiska faktorer, föräldrarnas utbildning och andra förhållanden som påverkar eleven, men som inte ligger inom skolans ram, kan vi aldrig sudda ut. Men den elev som behöver extra tid eller resurser för att hänga med i undervisningen, eller behöver jobba med läxor i liten grupp eller enskilt, ska kunna få den hjälpen i skolan. Det är en fråga om demokrati och rätten till likvärdig utbildning.

Som det är nu räcker dock inte skolans pengar, det vet vi alla. Mycket ska rymmas inom en snål budget. Mer pengar till skolan vore alltså en bra idé och gärna fördelade så att hänsyn tas till att behoven ser olika ut i olika skolor. Jag betalar gärna högre skatt om pengarna går till exempelvis extra stöd i skolan, kostnadsfritt för den som behöver.

Men om man försöker se det hela ur ett annat perspektiv så tänker jag att det kanske ändå är bra att lärande och läxhjälp får en prislapp. För det som inte kostar något, är inte heller värt något. Eller? Tänk om undervisning börjar värdesättas högre i vårt samhälle. Kan det leda till något bra? Vad tror du? Skriv till mig och berätta!
 

ur Lärarförbundets Magasin