Läs senare

Lukas vann pris för sin smarta hand

På tal omEn robothand som styrs av en handsensor. Konstruktionen gav 18-årige Lukas Wass första priset i Finn upps tävling för unga uppfinnare på gymnasienivå.

av Karin Södergren
04 Sep 2017
04 Sep 2017
Lukas Wass konstruerade robothanden som sitt gymnasie­arbete när han i våras gick sista året
på Alléskolans infomediaprogram i Hallsberg.

Hur fungerar handen?

– Det är en robothand som kontrolleras av en människohand och som härmar människohandens rörelser. På min hand har jag en handske där det sitter fem flexsensorer, en för varje finger. De skickar motståndsvärden trådlöst till robothanden när jag böjer på fingrarna. På robothanden sitter fem servomotorer som styr varje finger. När motorn snurrar åt ena hållet böjs fingret ut, när den snurrar åt andra hållet böjs fingret in.

– Fast den hand jag vann pris för hade bara en grepptumme. Nu har jag utvecklat den vidare så att tummen också kan hålla i en penna.

Vad kan man använda den till?

– Bland annat för att slippa använda en mänsklig hand i miljöer som är giftiga, till exempel radioaktiva. Då kan man använda en robothand i stället.

Hur kom du på idén?

– Jag ville göra något roligt som gymnasie­­­arbete. Eftersom jag redan kunde en del om konstruktion, programmering och cad så tänkte jag att det vore roligt att lära mig mer om robotik. Jag ville utmana mig själv.

– När jag började på gymnasiet hade jag tanken att jag ville utveckla mjukvara, men i och med att skolan hade en 3D-skrivare som jag fick använda så mycket jag ville så gick jag vidare på den vägen i stället.

Detta är Finn upp

  • Grundades 1979 av den ideella organisationen Ingenjörssamfundet tillsammans med Svenska Uppfinnare­föreningen. Finansieras av Skolverket och Unionen, Vision, Finansförbundet, Fackförbundet ST och Försvarsförbundet.
  • Arrangerar varje år en uppfinnar­tävling för högstadiet. I år delades Konstruktionspriset ut för första gången.
  • Se när Lukas Wass visar hur handen fungerar här.

 

Vad har du lärt dig under arbetet?

– Att använda 3D-skrivare och utveckla produkter med hjälp av den. Jag har också använt mycket som vi lärt oss på lektionerna och sedan utvecklat det vidare. Till exempel räta linjens ekvationer som jag använt när jag räknat ut hur mycket servon ska snurra så att min hand och robothanden matchar varandra. Även cirkelsektorn har varit till hjälp. Jag har också lärt mig att läsa av sensorer och kontrollera servomotorer och att programmera processorer.

Hur lång tid har det tagit?

– Jag har hållit på mycket med elektronik hemma på fritiden under alla de tre åren jag gått på gymnasiet. Men det har varit roligt eftersom jag samtidigt har utvecklat mitt intresse. Och så har jag varit mycket i skolan och skrivit ut från 3D-skrivaren under jätte­många timmar.

Vilket stöd har du fått från skolan och lärarna?

– Det har till stor del varit ett självständigt arbete men när jag haft frågor så har jag fått hjälp och jag har också fått bra feedback från skolan. Det blev som en knuff i ryggen.

Var kommer ditt teknikintresse ifrån?

– Jag vet inte, jag har alltid varit intresserad av det. Det är roligt att få tänka logiskt och utmana sig själv. När man klarar en utmaning blir man så glad, det känns som att man kommer över en bergstopp. Pappa jobbar med programmering, så han kanske har en del i mitt intresse också.

Vad ska du göra efter gymnasiet?

– Jag har sökt till datateknik på universitet i Örebro. Jag har hört att man är bra på robotik där.

ur Lärarförbundets Magasin