Läs senare

Många projekt – liten effekt

Över 200 projekt pågår runt om i landet för att få fler unga att välja naturvetenskap. Men ändå väljer ungdomarna "fel". Det är dags för branschen att tänka självkritiskt, menar forskaren och civilingenjören Andreas Ottemo.

03 Maj 2010

Teknikåttan, First Lego League, KomTek, Snilleblixtarna. Tjej­helger, Flickor på teknis, Digigirlz, Doris. I Teknikdelegationens rapport Nyfiken på naturvetenskap och teknik redovisas över 200 projekt med syftet att öka barns och ungdomars intresse för ämnena. Sida upp och sida ned med tävlingar, evenemang och festivaler.
        När dåvarande utbildningsminister Lars Leijonborg (FP) presenterade kartläggningen konstaterade han att det både var uppmuntrande och deprimerande. Uppmuntrande att se hur mycket som sker – deprimerande att så många initiativ inte har lyckats lösa frågan.
        Problemet är att branschen saknar självkritik, menar Andreas Ottemo, civilingenjör och doktorand vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet.
   –  Det är fascinerande att man har hållit på i 30–40 år och att man gör som man alltid har gjort: Man gör teknikjippon där deltagarna får skjuta med PET-flaskor med högt tryck. Om det inte funkar på gymnasiet, då går man till högstadiet. Om det inte funkar där går man ner till förskolan.
        Andreas Ottemo har utrett rekryteringsarbetet till högre teknisk utbildning på uppdrag av Chalmers tekniska högskola och granskat två specifika projekt: Morgondagens ingenjör från Kungliga ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, och VäljIT, som drivs av ett antal aktörer inom IT- och telekombranschen.
        Bristen på självkritik gör att kampanjerna blir fel redan i utgångspunkten, menar Andreas Ottemo.
   –  Man tillsätter en kommitté som är sammansatt av en massa tekniska aktörer. Det får två konsekvenser: Dels att det blir ett visst utrymme för inbördes beundran – man vet själv hur kul det är med teknik och vill föra ut det. Dels att man tar sig an problemet på ett ingenjörssätt, det blir ett tekniskt tankesätt som styr: Man identifierar problemet och åtgärdar det.
        Problemet som identifieras i de båda projekten är det bristande intresset för teknik. Orsaken till problemet identifieras som missuppfattningar, okunskap och fördomar – att ungdomar helt enkelt inte har förstått hur roliga de naturvetenskapliga yrkena är.
        Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, skriver till exempel så här:
”Naturvetenskap är svårt! Teknik är inget för tjejer! Att vara ingenjör är tråkigt! Det finns många fördomar som styr barn och ungdomars intresse för olika ämnen.”

VäljIT-projektet konstaterar att många ungdomar uppfattar IT-yrken som ”tråkiga och att det handlar om att ’bara sitta framför datorn’ ”. Så – vad blir då lösningen? Jo, att försöka sprida en ”korrekt” bild av ingenjörsyrket. Lyckas man bara med det kommer problemet att lösas!
   –  Rätt är att fler ska söka. Sedan är det lite skit samma varför de inte gör det, bara de börjar göra rätt, säger Andreas Ottemo.
        En av de ”fördomar” som de båda granskade projekten identifierar är att ingenjörsutbildningen är smal. Därför vill VäljIT-­projektet ”visa bredden av IT-yrken, att de inte alls bara handlar om teknik”. Och IVA slår fast att ”Ingenjörer behövs inom alla branscher – inte bara traditionellt tekniska”.
        Bredd är också budskapet i Teknikdelegationens kampanj Den breda linjen, som vill få fler att välja naturvetenskapsprogrammet på gymnasiet. På kampanjsajten denbredalinjen.se räknas en lång rad yrken upp under rubriken ”jobbfest”: art director, börsmäk­lare, biolog, detektiv, ingenjör, författare och eventproducent.
        Enligt Andreas Ottemo finns det ett glapp mellan den breda ingenjörsrollen, som kampanjerna lyfter fram, och det ganska smala tekniska fokuset i utbildningen.
   –  När man kommer till själva utbildningen är den som midjan på ett timglas. Om man anser sig ha en utbildning som lockar alla och vill utbilda studenter till nästan vilka yrken som helst, då borde verkligen själva utbildningen också vara bredare och ha en hög grad av valfrihet.
        Återigen är det läge för självkritik: Erbjuder verkligen dagens utbildningar det som ungdomar är intresserade av? I stället för att berätta hur kul och brett det är med natur­vetenskap och försöka få unga att välja ”rätt”, borde man börja i andra änden.
   –  Problemet är i grunden socialt och kul­turellt. Det handlar om att forma sin identitet: Hur kan jag se på mig själv? Vem vill jag bli? Mitt förslag är att vi närmar oss de unga och frågar vad de vill med sina liv och sina yrkesval, menar Andreas Ottemo.

På Kungliga Tekniska Högskolan pågår just nu en rekryteringskampanj: KTH på insidan. Kampanjen började förra året med en tävling där KTH-studenter fick presentera sina projekt på en kampanjsajt. Syftet var att besökarna skulle få en ”större inblick i KTH-världen och en större förståelse för vad en ingenjör pysslar med”.
        Patricia Kingdon är doktorand vid Forskarskolan Tuff, Teknikutbildning för fram­tiden, vid Högskolan i Gävle. Hon studerar bilden av ingenjörer i rekryteringskampanjer. Hennes forskningsprojekt är ännu i sin linda, men hon konstaterar redan nu att KTH-­kampanjen förmedlar en bild av ingenjören som en hjälpare – en som gör något gott för världen, för sjuka, för miljön och för fattiga.
        Flera av projekten som lyfts fram har anknytning till medicin och hälsa. Ett handlar om att komma närmare lösningen med sjukdomen MS, ett utvecklar datorprogram för sjukvården. Ytterligare ett utvecklar telefontjänster för fiskare i Afrika.
   –  Att ge en bild av ingenjören som en hjälpare kan vara ett sätt att intressera tjejer i större utsträckning. Det finns forskning som styrker att tjejer blir mer intresserade av teknik om det finns ett socialt och samhälleligt mål. Den bilden som KTH visar nu av ingenjörsyrket passar väldigt bra in i det, säger Patricia Kingdon.
        Men frågan är om det är rätt väg att gå för att få unga att välja ingenjörsyrket.
   –  Är det så unga väljer yrke? Jag tror inte att alla ungdomar går omkring och vill göra gott. Det är få som brinner för det.
        I kampanjen ingår bloggar, Youtube-filmer och ett medierum. Reklambyrån Familjen, som utformat kampanjen, skriver i sitt presentationsmaterial att kampanjsajten och bloggarna fått över 100 000 besök. Dessutom har kampanjen resulterat i en 25-procentig ökning av sökande till KTH hösten 2009.
        Patricia Kingdon är dock tveksam till om det går att säga vad orsaken till ökningen är.
   –  Flera högskolor har haft jättemånga sökande i år. Det kan bero på att det är en stor generation studenter och att vi har en lågkonjunktur. Jag tror inte det går att säga att det beror på kampanjen.

Alla artiklar i temat Vem vill bli ingenjör? (7)

ur Lärarförbundets Magasin