Läs senare

Mätning som sinkar lärandet

Bedömning sker ofta på ett språk som eleverna inte förstår. Resultatet blir att de tar till egna metoder för att nå fram till lärarna.

24 Okt 2016

Det finns en föreställning om att bedömning förbättrar elevers resultat och ökar måluppfyllelsen. Men det finns väldigt lite belägg för att det faktiskt är så, anser Jennie Sivenbring som forskat om ungdomars förståelse av bedömning.

– Forskning visar att bedömning, generellt sett, ger marginella resultat. Det krävs väldigt mycket för att den ska bli effektiv för kunskapsutvecklingen.

När Jennie Sivenbring insåg att det inte fanns någon forskning om hur elever förstår, tar emot eller använder bedömning så bestämde hon sig för att det var dags att prata med dem det handlar om. I sin avhandling har hon intervjuat elever i årskurs 9.

Det blev tydligt att mycket ställdes på sin spets under deras sista läsår. Eleverna inser, sent, att det de gör har betydelse i ett längre perspektiv.

– Plötsligt kände de sig hela tiden observerade, bevakade och bedömda. Eleverna vet inte exakt vilka punkter som de bedöms på, men att allt kan bedömas.

Insikten påverkade deras agerande. Niorna hade olika strategier. Mycket handlade om att ”spela klassrumsspelet” och att göra klassiska ”elevframträdanden” som att sitta långt fram i klassrummet och vara trevlig mot läraren.

– En elev beskrev hur hon satte sig längst fram med en pärm, överstrykningspenna och en kopp kaffe för att se engagerad ut.

Naturligtvis fanns det även elever som ansträngde sig mycket för att förstå vad läraren ville ha ut kunskapsmässigt.

Jennie Sivenbring menar att ”bedömningsbatteriet” lockar fram en slags rationalitet hos eleverna. Det blir mer fokus på beteende och uppförande än på kunskap.

– Då blir lärandet mindre viktigt.

Niorna pratade mycket om att skolan handlar om att förbättra sig. De var medvetna om att målen är viktiga.

– Det är bara det att de inte vet vad de betyder.

Och det beror inte på att det inte talas om målen, utan snarare om på vilket sätt de kommuniceras. Språket gör att de unga slutar att lyssna.

– Eleverna säger genomgående att lärare och matriser reflekterar ett vuxet och byråkratiskt språk. Det är gammaldags och inte anpassat efter dem.

Jennie Sivenbring understryker att det inte är lärarnas fel, utan att det handlar om ett snårigt system. Att hela tiden vara tvungen att bedöma tar mycket fokus från undervisningen.

Men frekvent bedömning är inte den enda vägen till ett bättre resultat för svensk skola, anser hon.

– Om systemet ska syfta till att öka måluppfyllelsen så räcker det inte bara med att mäta, man måste mata också. Det har vi missat!

Det är viktigt att som lärare fundera över hur man kommunicerar kunskapskraven, innehållet och hur det testas på eleverna. Att göra kommunikationen tydligare för eleverna skapar en länk mellan ansträngningen och bedömningen.

– Varje gång man ska göra ett test eller en bedömning måste man vara väldigt medveten om syftet, säger Jenny Sivenbring.

Även Lisbeth Gyllander Torkildsen har forskat om bedömning ur ett elevperspektiv. När hon arbetade som lärare talade hon mycket med sina elever om mål och gav dem feedback, men trots det skedde ingen större utveckling. När hon sedan pratade med dem om det, berättade eleverna att de inte förstod vad hon skrev.

– Då insåg jag att jag – för att kunna hjälpa eleverna – måste förstå vad de förstod. Jag måste utveckla min undervisning för att möta deras förståelse.

Under ett år arbetade de tillsammans med detta. Både eleverna och hennes lärarpraktik utvecklades.

– Forskning visar att bedömning ofta görs ganska instrumentellt. Det finns en risk att man förenklar och ser det som olika metoder som man ska applicera.

Lisbeth Gyllander Torkildsen har forskat om hur lärare och elever tillsammans kan utveckla ”bedömningspraktiker”, det vill säga samtal och handlingar som tydliggör var eleven befinner sig – och ska befinna sig – i sin läroprocess, samt om relationer mellan elever och lärare.

I flera år följde hon en klass och deras lärare från årskurs 5 till årskurs 9. Resultaten visar att det finns ett antal förutsättningar som möjliggör och begränsar bedömningspraktikerna, som styrdokument, materiella resurser, schemaläggning och dokumentationssystem.

Andra faktorer som påverkar är ansvarsfördelning och roller i klassrummet. Hur diskuteras målen? Är det läraren som berättar om dem eller får eleverna vara med och sätta sina begrepp på dem? Vågar läraren släppa in eleverna i planeringsfasen och låta dem påverka vilka aktiviteter de ska arbeta med för att utveckla färdigheter? Får eleverna utvärdera undervisningen i förhållande till vad de lärt sig? Kan de, om de inte förstår, påverka aktiviteterna under tiden de jobbar med ett område?

– Lärare berättar inte alltid för eleverna varför ett område är viktigt. Att göra det sätter fokus på lärandet och inte bara på måluppfyllelse och betyg.

Här har rektorer och skolförvaltningar en viktig uppgift att skicka en signal om att det är lärandet som ska vara i centrum, poängterar Lisbeth Gyllander Torkildsen.

När det gäller återkopplingen till eleverna är språket i styrdokumenten centralt. Ibland används begrepp direkt från läroplanen. Här kan dokumentationsplattformar bli ett problem, särskilt om man klipper och klistrar från läroplanen och lämnar det som enda feedback, anser hon.

– Det ser bra ut uppåt, alla elever har ju fått feedback. Men eleverna kan inte använda den feedback de fått eftersom de inte förstår vad den betyder. Ett annat dilemma är att all feedback riskerar att bli skriftlig. Forskning visar att elever uppskattar muntlig feedback som diskuteras i samspel mellan lärare och elev.

Lisbeth Gyllander Torkildsen tycker att det är viktigt att se elever som samarbets­partner, ge dem möjlighet att utvecklas inom ett arbetsområde och att ge återkoppling i ett tidigt skede.

– Om man samtidigt använder den feedback som man ger eleverna för att utveckla sitt eget arbete så sker ett lärande för båda.

Tanken med den nya läroplanen var att den skulle vara tydligare än den förra, men så har det inte blivit, konstaterar Lisbeth Gyllander Torkildsen.

– Är det rimligt att vi har en läroplan som är så öppen för tolkning att Skolverket måste massproducera stödmaterial som ibland blir mer styrande för bedömningen än läroplanen?

Materialet har mycket matriser. Det kan göra att lärare tror att det är så de ska arbeta, trots att det kanske inte passar elevgruppen.

– Jag förstår varför man gör så, men tycker att Skolverket skulle lagt mer tid på en tydligare läroplan. Risken är att lärare så gärna vill göra rätt och glömmer bort att samarbetet med eleverna är det centrala.

ur Lärarförbundets Magasin