Läs senare

Mattenörd med vinnarskalle

PorträttBrädspel och matematik, det är livet för Valentina Chapovalova, känd från SVT:s Genikampen. Redan som barn i Ryssland åkte hon på mattetävlingar och matte­kollon. Nu arbetar hon med att sprida ”rolig matte” över Sverige.

23 Jan 2018
Mattenörd med vinnarskalle
Älskar problem. Valentina Chapovalova drömmer om att starta en turnering mellan matteklubbar så att svenska ungdomar ska få uppleva samma sak som hon själv gjorde under uppväxten. Foto: Anna Simonsson
Passion att räkna med. Som barn kuskade Valentina Chapovalova runt i Ryssland på matematiktävlingar och tillbringade somrarna på mattekollon.

Valentina Chapovalova håller i matteklubbar för barn som är extra intresserade av matematik. Där lär hon dem att tycka ”svårt är kul”. Hon föreläser, håller i workshops och skriver böcker.

När vi ses hemma hos Valentina i stads­delen Eriksberg i Uppsala pratar hon engagerat om mattekunskaper, om att kunna se matematiska strukturer, mönster och samband. Hon jämför med schack och menar att det handlar om att kunna tänka ett antal drag framåt.

– Jag har haft en elev som gjorde slarvfel väldigt ofta och då kunde läraren uppfatta hen som närmast medelmåttig på matte. Men om man kunde följa med i elevens tanke­gångar då såg man hur långt fram hen tänkte. Som en bra schackspelare. Jag vill fånga upp och uppmuntra det, vikten av att tänkta framåt.

Tretton år gammal kom hon till Sverige från Ryssland med sin mamma och pappa och sina två äldre bröder. Hon gick i sjunde klass då, den årskurs då matematiken i den ryska skolan delas upp i två delar, algebra och geometri. Själv tyckte Valentina Chapovalova bäst om geometri. Det var lite svårare, det handlade mycket om att ”klura och bevisa saker”, det passade henne perfekt.

Redan då hade Valentina samma känsla och kärlek för matte som hon har nu, det är så hon uttrycker det. I Ryssland kuskade hon runt på mattetävlingar, så kallade mattedrabbningsturneringar, på helgerna och mattekollon på somrarna, från att hon var elva år gammal. Det fortsatte hon med även efter flytten till Sverige.

– Mattekollot var det som länkade ihop Ryssland och Sverige för mig. Jag visste inte riktigt vad som var hemma då, så det riktiga hemma var kollo. Det var där jag hittade min matematiska familj, förklarar Valentina Chapovalova.

Med på kollot var pappa Alexandre, matematikern som numera är programmerare i Sverige men också redaktör på ett ryskt förlag som ger ut – trumvirvel – matematikböcker. Valentinas mamma, Lioudmila, har en teknisk utbildning och jobbade med de första datorerna, de som var så stora att de fyllde ett helt rum. Nu är hon barnskötare på en förskola.

Familjen flyttade av flera olika anledningar. För att Alexandre fick jobb, för att barnen skulle få en bättre framtid, för att bröderna skulle slippa militärtjänstgöringen i Ryssland.

Föräldrarna slet hårt för att komma till rätta i det nya landet så hon var mycket för sig själv i början. Gick i skogen, läste böcker. I förberedelseklassen tyckte en lärare att Valentina var för snabb i matematiken. Övningarna i böckerna bara svischade förbi och det förstörde ju planeringen.

– Ibland blir det så med begåvade barn att de nästan blir störningsmoment för läraren, vad ska man göra med dem? Alla ska få undervisning på sin egen nivå i Sverige, men det är svårt för lärarna att hinna med, säger Valentina Chapovalova.

Hennes känsla är att den svenska skolan är väldigt bra på att lära ut den demokratiska processen och kritiskt tänkande, medan den ryska skolan ger akademiska förutsättningar. Du är förberedd för universitetet, men kanske inte för samhället.

I åttan gick hon i en vanlig klass i välartade Bromma men trivdes inte. Nu säger hon att hon möttes av både en språkbarriär och en kulturbarriär och dessutom var hon ganska introvert. Då kom räddningen, hon kunde hoppa över nian och börja på matematikgymnasiet på Danderyds gymnasium.

Via ett intagningsprov i matte och nationella prov i svenska och engelska, kom hon in och stortrivdes. Med matten och med människorna.

– Vi hittade ett gemensamt språk. Vi var såna som kanske inte hade så många kompisar men som gillade matte, datorer och naturvetenskap. Av någon anledning anses det fortfarande vara fel att gilla det. Man ska gilla musik och idrotta om man ska vara normal. Jag har några elever nu som måste dölja att de går på matteklubb, suckar Valentina Chapovalova.

Jag blir överöst med frågor. Vad tänker jag om hennes intressen? Vad tycker jag
om matte, filosofi och världen? Hon funderar högt: Kanske blir matematik coolare sen, när ”alla måste hålla på att programmera”.

Valentina Chapovalova

Ålder 31 år.
Föddes i staden Ivanovo, 26 mil från Moskva.
Bor nu i Uppsala.
Yrke Matematiker, föreläsare och företagare. Håller i matteklubbar och mattekollon. Deltog i SVT:s 
Genikampen hösten 2015.
Senast lästa bok Den egna Populära problem – Matematisk problemlösning för alla åk 4–9 och läste om Dostojevskijs Brott och straff.
Om Genikampen ”Det var väldigt kul. Jag är väldigt tävlingsinriktad. Det var roligt om det var något jag kunde bidra med, mindre roligt om jag kände att jag inte kunde det alls. Det var stressigt, men samtidigt mycket väntetid. De andra som var med var roliga. Jag lärde känna Fredrik Cumlin, vi jobbar ihop med matte­kollo nu. Vi hade mycket gemensamt. Jag tror att det som förenar människor är intresse och gemensamma mål och det är sådana människor man håller kontakt med efteråt.”

Gymnasiet följdes av en magisterexamen i matematik och en kandidatexamen i data­vetenskap. Hon började doktorera i matte, men hoppade av efter ett år eftersom hon ville göra någonting mer socialt. Vad var det hon gillade egentligen? Jo, att undervisa.

Under sabbatsåret som följde reste hon, bloggade och så sakteliga började hon formulera sin kärlek till problemlösning och till roliga och luriga matteuppgifter för barn och unga vuxna, så kallade mattekluringar. Hon är dock inte den som planerar sin framtid. Mycket bara blir. Året efter arbetade hon som lärare på IT-gymnasiet i Uppsala. I programmering och matte.

– Det kändes som om jag fick sänka nivån gång på gång och ändå gjorde inte eleverna de uppgifter som de fick av mig. Det var frustrerande att hålla i lektioner för folk som inte ville lära sig eller anstränga sig alls, tycker Valentina Chapovalova.

Kanske blir hon ändå lärare någon gång i framtiden, hon som menar att bra undervisning bland annat innebär att man som lärare ställer höga krav på eleverna. Men just nu trivs hon med att klura på kommande video­bloggar, med att skapa nätverk, arrangera mattekollon, leda intensivgrupper och matteklubbar med fokus på problemlösning, både i samarbete med Uppsala kommun och matematiska institutionen på Uppsala universitet och arrangerade av det egna företaget. Den direkta responsen, feedbacken på om det hon gör funkar, det är den som gör att hon fortsätter. Alla kan tränas i problemlösning, menar hon.

Drömmen om att få i gång en turnering mellan de matteklubbar som finns i Sverige, den lever. Svenska ungdomar ska få uppleva samma sak som hon växte upp med.

Valentina Chapovalova är väldigt säker på det hon arbetar med och brinner för, men i resten av livet spökar tvivlet. Hon funderar över sin roll i det sociala spelet, samspelet med andra människor. Det är skönt att prata med andra som är likadana. Det återkommer gång på gång i hennes resonemang.

– Jag har lite svårt att känna av vad andra vill och jag tänker för mycket. Om man gör mer och tänker mindre, så tror jag att man blir en lyckligare människa, säger Valentina Chapovalova.

Hon spelar piano, försöker spela gitarr och tränar aikido. Hon visar mig bokhyllan i vardagsrummet, eller snarare spel­hyllan. Brädspel är hennes hobby, favoriten är Agricola. Påsk- och Kristi himmelsfärds­helgerna är bokade varje år. För konvent med brädspelsfamiljen.

ur Lärarförbundets Magasin