Läs senare

Med labbarna i centrum

Bygga sopmaskiner och radioapparater, tillverka färg­fyrverkerier och spränga plastpåsar. I Ljustadalens skola i Sundsvall kan elever och lärare gå loss ordentligt på lektionerna i NO och teknik, tack vare sitt nya science center.

15 Maj 2017
Med labbarna i centrum
Fullt ös. Med rätt antal kugghjul och fyra blad under funkar sopmaskinen perfekt. Foto: Therése Ny

– Varför snurrar den inte?

– Det är fel på den!

Maya Persson och Grimm Engström skrattar när bladen under sopmaskinen som de byggt av skollego inte vill röra sig. Självklart inser de att det är de själva som gjort fel – det behövs helt enkelt ett kugghjul till. Och nu! När de kör maskinen genom en hög av små cerisa papperstussar roterar bladen under den och föser undan tussarna, som ska föreställa löv.

– Det flyger ju överallt, utropar Maya förtjust och samlar ihop ”löv” från golvet.

Så byter de ut ett av kugghjulen, enligt anvisning på ett papper, och fyller i hur de tror att maskinen kommer att fungera nu: ”Ej så bra.” Det visar sig stämma. Efter att ha testat små och stora kugghjul i ett antal olika kombinationer kommer de fram till att maskinen fungerar allra effektivast när ett stort kugghjul driver ett litet.

Vid andra bord sitter resten av halvklassen från årskurs 5B med samma uppgift. Deras NO- och tekniklärare Carin Löfgren Idh går runt mellan borden och tittar, stöttar och resonerar med dem.

Vi befinner oss i Ljustadalen Science center, på andra våningen i Ljustadalens skola. Här kan skolans lärare, med stöd av pedagoger och så kallade skolprogram från Technichus
i Härnösand (se faktaruta), förlägga undervisningen i naturämnen och teknik.

– Såvitt vi vet är vi det enda science center i Sverige som är inhyst i en skola, säger rektor Agneta Stenmark.

Centret invigdes 30 november som en av flera satsningar i Ljustadalens skola de senaste åren. Syftet är att göra bostads­området mer attraktivt, höja skolresultaten och öka elevernas intresse för dessa ämnen.

– Vi måste våga tro att några av fram­tidens ingenjörer och forskare finns här, säger Agneta Stenmark.

I Ljustadalens skola går elever från årskurs F till 6, samt grundsärskola, träningsskola och en särskild undervisningsgrupp. I de senare går elever upp till årskurs 9. Här finns också ett fritidshem. Alla har tillgång till centret.

Här i fysik/tekniksalen finns två uppsättningar skollego, varav ett med större bitar, för de yngsta eleverna. På hyllorna står också tekniklådor med byggsatser till elektroniska apparater, programmerbara robotfordon, samt glasspinnar och dylikt till mekaniska konstruktioner. Den andra salens skåp innehåller sådant som pipetter, mätglas och ingredienser till kemiska experiment.

En teknikgrupp som består av lärare från alla skolans verksamheter har särskilt ansvar för centret. Gruppen valde vilka av de så kallade skolprogrammen, det vill säga instruktioner till laborationer, som skolan skulle satsa på. Gruppen har också ett särskilt ansvar för att utveckla verksamheten. Den träffas för tvåtimmarsmöten varannan vecka, berättar Carin Löfgren Idh.

– Just nu jobbar vi med hur skolprogrammen ska kopplas till kursplanerna, så vi får ihop rätt moment med rätt årskurs.

– Ja, farhågan är väl att alla experiment görs redan i årskurs 1 nu när allt är nytt, säger Anna Viström Damm, lärare i matematik och NO, som också är med i teknikgruppen.

Men de konstaterar också att vissa laborationer går att göra i flera årskurser, på olika nivå och med olika typer av frågeställningar.

De båda lärarna är mycket entusiastiska över centret.

– Barnen får en otrolig lust här, samtidigt som de lär sig att följa instruktioner, säger Carin Löfgren Idh.

Det har också blivit enklare att undervisa i NO och teknik i och med centret, tycker hon.

– Förut fick man plocka med sig saker hemifrån ibland och göra sina egna upp­finningar. Det tog en väldig massa tid. Men nu har vi ju material att jobba med.

Hon tycker också att teknikämnet stärkts med centret.

– Det blir ju lätt så att teknik är något som blir en del av andra ämnen. Men nu känns det tydligt att det är ett eget ämne.

– Allra bäst är att eleverna tycker det är så kul här, säger Anna Viström Damm.

Hon arbetar i en av skolans särskilda undervisningsgrupper med elever mellan 10 och 16 år.

För en del av hennes elever kan det vara ett stort steg bara att gå hit, till en för dem okänd del av skolan.

– Vi blockläser och i vår har vi fysik. Förut har det lätt blivit lite för teoretiskt, men här finns elektroniklådor och mina elever blir väldigt stärkta av att få jobba praktiskt.

En annan poäng med centret är att eleverna får en tydligare bild av vad ett experiment är.

– Att det inte bara är något som säger ”poff”, utan att det också kan vara att
känna hur något känns mot kinden eller att, som i dag, bygga en maskin av lego som fungerar som en riktig maskin, säger Carin Löfgren Idh.

Ett par forskare vid Mittuniversitetet i Sundsvall gör i år en förstudie av arbetet med teknikcentret. Det har ökat engagemanget hos både elever och lärare, säger Anna Viström Damm.

– Eleverna känner sig stolta och utvalda över att riktiga forskare kommer hit.

Forskningsprojektet går ut på att studera användandet av IT i undervisningen i centret. Forskarna besöker det regelbundet men tar också in enkätsvar från en del av eleverna. Och så för lärarna loggbok varje vecka.

– Det gör ju att vi fått chans att reflektera, och det tar man sig sällan tid till annars, säger Carin Löfgren Idh.

Rektor Agneta Stenmark vill att all pedagogisk personal, oavsett i vad och var de undervisar, ska ha ett hum om vad centret kan erbjuda. Därför har hon under hösten och vintern anordnat utbildningsdagar då samtliga pedagoger fått komma hit och prova att göra experiment. Bra, tycker Anna Viström Damm:

– En del har haft inställningen att de inte törs hålla på med sådant här, men nu har de sett att det inte är så farligt. De måste ju inte alltid ha svar på elevernas frågor. Det är okej att säga ”det får vi ta reda på”.

Carin Löfgren Idh nickar.

– Förhoppningsvis börjar de gå hit även om de inte egentligen undervisar i de ämnena.

Planen är också att successivt inleda samarbete med andra skolor i kommunen, till exempel den skola där flertalet sexor hamnar då de börjar högstadiet.

– Vi tänker bjuda in lärare därifrån så att de får ett hum om vilken kunskap och erfarenhet våra sexor har med sig, säger rektor Agneta Stenmark.

Nu har halva klass 2A intagit salen för kemilaborationer, iklädda skyddsrockar och glasögon. Frida Boström från Technichus häller vatten över en blandning av bikar­bonat och citronsyra i ett mätglas.

– Å, det växer ju, utropar en elev, medan en annan konstaterar att det låter som om någon pruttar.

Det är gas som bildas, berättar Frida Boström och låter eleverna hälla vatten i plastpåsarna och stänga dem på mitten med påsklämmor. Därefter blandar de bikarbonat och citronsyra i påsens övre del, stänger ziplåset, lägger påsen på en bricka, tar bort klämman och: poff!

Flera av eleverna hoppar högt i sina stolar när påsen sprängs. Sen utbryter fnitter.

Deras lärare Anna-Karin Tjäder ser lika förtjust ut som sina elever. Hon har just själv lett en lektion då elever fått programmera robotfordon.

– Jag är inte så duktig i teknik och har tyckt det varit svårt att undervisa i. Men med alla färdiga experiment och tydliga instruktioner här känns det mycket lättare. Och det märks tydligt att kunskapen befästs på ett annat sätt när barnen får prova själva.

Science center i skolan

Technichus i Härnösand är ett av Sveriges nitton science center. Syftet med dem är väcka intresse för naturvetenskap, teknik, matematik hos barn, ungdomar och allmänhet. De samarbetar med skolor, företag och universitet/högskolor och erbjuder fortbildning för lärare. I Sverige granskar Skolverket alla science centers verksamhet och kvalitet. I hela världen finns över 3 000 science center.

Ljustadalens Science Center är ett sam­arbete mellan Sundsvalls kommun, Technichus, Mittuniversitetet och Luleå tekniska universitet. Sundsvalls kommun har bidragit med pengar, för utbildning av skolpersonalen och inköp av material. Technichus står för den kvalitetsstämpel
som gör att också salarna här i skolan får kallas science center.

ur Lärarförbundets Magasin