Ingår i temat
Lätt för matte
Läs senare

Med sinne för siffror

Nicole Hedblom har gillat matematik så länge hon kan minnas, och hon är rejält begåvad. I årets matematik­olympiad i Rio belönades hon med en silvermedalj.

23 Jan 2018
Sen start. Det var inte förrän i nian och på gymnasiet som Nicole Hedblom blev riktigt intresserad av matte.

När upptäcktes ditt intresse för matematik?

– Jag minns inte riktigt när jag började tycka att det var kul med matte, men det har i alla fall alltid varit mitt favoritämne sedan jag började i skolan. Jag antar att jag räknade lite innan dess också, att jag tyckte det var kul med siffror och så. Min storasyster är 1,5 år äldre än jag, och när hon började i skolan tyckte jag att det var roligt att göra samma saker som hon. Jag ville vara lika bra. Jag minns också att pappa pratade mycket matte med mig när jag var liten. Men det var egentligen först i nian och på gymnasiet som jag började bli riktigt intresserade av matte.

Vad är det med matematik som lockar dig?

– Det är mycket som är häftigt tycker jag. Det är exempelvis väldigt roligt när man löser ett problem som man tänkt och klurat på riktigt länge.

Hur hanterade lärarna din begåvning i grundskolan?

– Allt som allt tycker jag att det sköttes okej. När jag började på sexårs fick jag göra treans matte, men då fattade jag inte riktigt vad jag höll på med. Därför fick jag göra om det när jag började i ettan. Sedan räknade jag några klasser högre genom i princip hela grundskolan, även om det var lite fram och tillbaka ibland. I sjuan läste jag matte med niorna och därefter köpte skolan in matteböcker som jag fortsatte med.

– Över lag har jag och mina föräldrar varit lite mer drivande än skolan, men jag har inget ont att säga om hur skolan hanterade allt.

– Jag hade en lärare som var väldigt stöttande. Jag minns att hon bjöd hela klassen på tårta när jag hade lyckats bra i högstadiets matematiktävling.

Fungerade det bättre i gymnasiet?

– Ja, då gick jag mattespecialisering på Danderyds gymnasium. Där träffade jag andra som var lika intresserade av matte som jag. Jag tävlade i matte, och det var också där som matte blev en stor grej för mig ordentligt. Eftersom det var en specialklass blev jag dessutom utmanad hela tiden.

Hade du önskat att du blivit mer ut­manad även tidigare?

– Ja, men inte nödvändigtvis genom att göra ännu fler årskurser i förväg i grundskolan. I stället kanske jag borde ha fått hålla på mer med problemlösning och andra stimulerande uppgifter, som på gymnasiet.

Nicole Hedbom

Ålder 19 år.
Bor Stockholm.
Gör Läser teknisk fysik på KTH.
Lyckotal 23.

Det har blivit en del mattetävlingar genom åren. Vilken var bäst?

– I gymnasiet var jag med i skolans matematiktävling och gick vidare till den internationella tävlingen i både tvåan och trean. I år var den i Rio de Janeiro och det gick jättemycket bättre än jag hade förväntat mig. Jag tävlade även i grundskolan, i Kängurutävlingarna, och i högstadiets matematiktävling.

– Men den här senaste tävlingen i Rio var nog den bästa av dem alla. Dels för att det gick så bra, och dels för att det var fantastiskt att få vara i Rio. Det var två tävlingsdagar med tre problem vardera. Jag löste ettan och fyran, de två lätta problemen. Sedan lyckades jag skrapa ihop några delpoäng på tvåan och femman, jag hade lite tur där. Men ett av de svåraste problemen var det bara sju som tog poäng på av de sexhundra som försökte lösa det.

Vad har du för framtidsplaner?

– Nu pluggar jag teknisk fysik på KTH. Vi läser fysik, matte och lite programmering. Jag har inte varit så intresserad av fysik tidigare men jag ser det här som en chans att lära mig. Matte är fortfarande väldigt kul, men jag vet inte om jag vill jobba med det i framtiden. Jag vet inte ens vad jag vill göra för master. Det känns som om det ligger för långt i framtiden för att tänka på redan nu.

Har du några tips till lärare som har extra mattekunniga elever?

– Jag skulle uppmuntra till mer problemlösningsuppgifter i stället för att bara traggla talen i böckerna. Det finns jättemånga bra problem i högstadiets matematiktävling och Kängurutävlingen. Det brukar uppskattas att slippa mönsterinlärning och i stället få tänka själv, och att lära sig att argumentera och resonera matematik. Jag tror att de flesta tycker att problemlösningsgrejen är det roliga.

ur Lärarförbundets Magasin