Läs senare

Meddelande till alla åsiktsmaskiner: Jag kan själv!

av Anna Persson
13 Mar 2017
13 Mar 2017

När min bil är trasig lämnar jag in den på verkstaden. När jag behöver klippa håret går jag till frisören. När jag är sjuk besöker jag vårdcentralen och får träffa en läkare. Det finns otaliga yrken som behövs för att samhället ska fungera.

När jag lämnar över nyckeln till bilmekanikern så skulle jag aldrig komma på idén att säga hur han ska göra för att laga bilen. Jag skulle aldrig ha en åsikt om vilken sax frisören ska använda för att klippa mig. Och jag skulle inte drömma om att ställa en diagnos på mig själv hos doktorn. Jag räknar liksom med att alla gör sitt bästa och att det finns en yrkesskicklighet hos dem jag träffar.

I mitt yrke träffar jag däremot massor av människor som har åsikter om hur vi lärare gör, borde göra och absolut inte ska göra. Det kan vara föräldrar som tycker att det ska vara mer läxor, andra läroböcker eller en annan placering av eleverna i klassrummet. Det händer också att människor, som jag träffar privat, upplyser mig om att det behövs hårdare tag och tydligare konsekvenser, helt enkelt vara lite mer som förr i tiden.

Även andra yrkeskategorier har åsikter om det jag gör. BUP tycker att eleven ska ha enskild undervisning, trots att jag och eleven tycker det fungerar bättre i klassrummet. Kommunen vill att vi ska lägga mycket tid på en sak, fast lärarna ser helt andra behov. Listan kan göras hur lång som helst. När jag funderar på hur många som tycks veta bättre hur mitt jobb ska skötas blir jag så trött.

Alla har gått i skolan och har erfarenheter som gör att de tror att de vet hur skolan fungerar. Men nu är det 2017 och ingen av de åsiktsmaskiner jag träffar har gått i skolan på 2000-talet. Det innebär att de missat både Lpo94 och Lgr11. Det har hänt en del i skolan. Det har hänt en del i forskningen som rör undervisning.

Jag är övertygad om att de flesta elever i Sverige möter kunniga, engagerade lärare med koll på läget. Och känner vi att vi inte har det, så tar vi hjälp av dem som är experter inom sina områden, till exempel skolkurator, specialpedagog eller vaktmästare.

För vet ni vad? Jag kan själv! Över fem års pluggande på universitet och dryga femton år som lärare har gett både kunskaper och erfarenheter som innebär att jag vet hur man gör. Lärare har i alla tider vetat vad deras elever kan och inte kan. Det behövs inga betyg för att veta om en elev kan följa matematiska resonemang i årskurs 2 eller i årskurs 8 eller om en elev i nian kan det den ska kunna om fotosyntesen. Att bedöma kunskaper, för att eleverna ska komma vidare till nästa steg, ingår faktiskt i jobbet.

Snälla folket, låt oss lärare göra det vi är bäst på.

Problemet är inte att vi lärare inte vet vad vi håller på med. Problemet är att, när vi behöver hjälp av andra professioner, så saknas det resurser. Tyvärr växer speciallärare inte på träd.

Så snälla folket, låt oss lärare göra det vi är bäst på, nämligen att lära Sveriges barn det de behöver för att kunna fatta kloka beslut och göra bra val i livet. För alla läkare, bilmekaniker och frisörer behöver faktiskt kunna göra beräkningar och kloka val i mataffären.

Så sugen på att förändra något i skolan? Då finns det säkert många tomma platser på en högskola nära dig. Tyvärr, är det nog inte så många som kan tänka sig ett yrke där alla andra vet bättre.

ur Lärarförbundets Magasin