Ingår i temat
Lära genom språket
Läs senare

Närläsning ger koll på kemin

När eleverna fick allt svårare att läsa NO-texter tog Hans Erkhammar och hans kollegor tag i saken.
-Nu kan jag erbjuda en metod som hjälper dem, säger han.

22 Nov 2011
Närläsning ger koll på kemin
–”Vad är kol? Ett grundämne, bra då markerar ni ordet grundämne”. Hans Erkhammar detaljläser kemitexten med eleverna och plockar ut nyckelord. Foto: Anna Simonsson

Vi ska läsa om kolets kemi. Har ni pennorna beredda? Häng med i texten när jag läser. Jag läser den första meningen. Vilken atom handlar det om, Lina?
– Kol.

Bra, då markerar ni ordet ”kol”. Vad är kol?

– Ett grundämne.

Bra, då markerar ni ”grundämne”. Vad ingår kol i?

– De flesta andra föreningar.

Ja, det har jag också skrivit. Kan ni fler grundämnen?

– Syre, väte, kväve.

Det är ingen svensklektion, utan kemilektion i åttan på Bagarmossens skola. I dag detaljläser NO-läraren Hans Erkhammar texten med eleverna. Metoden kallas Reading to Learn, läsa för lärande.

Hans Erkhammar har länge märkt att eleverna fått allt svårare att läsa lärobokstexterna i NO. Svårast är kemitexterna. De är abstrakta, handlar om så små saker och är svåra att koppla till elevernas verklighet.

– Jag tror att alla NO-lärare upplever att eleverna har svårt för faktatexter, säger han.Även läromedelsförlagen har upptäckt att eleverna läser sämre. Det kommer ut många light-böcker i NO, det vill säga böcker med nedskuret innehåll och förenklat språk. Men det hjälper inte eleverna, betonar Hans Erkhammar. Om man accepterar att använda förenklade texter för vissa elever, så ökar gapet mellan dem som lyckas och dem som inte lyckas. I stället bör man ge grunden för fortsatta studier.
– Man kan inte bara acceptera det och förenkla och förkorta. Man måste göra något åt det. De kommer ju att möta sådana texter på gymnasiet och som vuxna, säger han.Foto: Anna Simonsson
För två år sedan gick Hans Erkhammar därför en kurs i Reading to Learn tillsammans med svenskläraren Birgitta Thorander och engelskläraren Anette Resare-Jansson. Därefter har flera lärare på skolan gått samma kurs. Idén var Birgittas, och Hans var först tveksam. Han kände sig inte direkt som en språkmänniska och var obekväm med att gå en kurs i språkutveckling. Men han ändrade sig snart.

– Jag är inte svensklärare men jag kan ämnet. Min roll som ämneslärare är att vara expert på ämnet, på specifika termer och faktatexter.Birgitta Thorander håller med. Det är viktigt att ämneslärarna ser att språket alltid finns med, i alla sammanhang.
– Vi svensklärare behärskar inte det naturvetenskapliga språket på samma nivå som NO-lärarna, fast vi är språklärare, säger hon.

I början protesterade eleverna lite och ifrågasatte varför de skulle arbeta med texter på NO:n. Men nu har de lärt sig och greppar vant sina överstrykningspennor. Det är faktiskt ganska lätt att motivera eleverna att använda ämnesspråket och de ämnesspecifika orden, säger Hans.

– Barn och ungdomar gillar att skriva fint och på ett vuxet sätt.När de arbetade tillsammans med texterna blev Hans och Birgitta varse att kemitexter och andra naturvetenskapliga texter är uppbyggda på ungefär samma sätt. Först sätter författarna in det man ska behandla i ett större sammanhang. Därefter kommer ett avsnitt om hur produkten eller ämnet fungerar och är uppbyggt. Till sist beskriver författarna hur man använder det. Typiskt för naturvetenskapliga texter är också bilderna, med pilar och mycket grafik. Genom att visa eleverna det karakteristiska, så får de en förförståelse för NO-texter. Det gör att de lättare kommer in i texttypen.

Det är inte bara begreppsorden som är ämnesspecifika, påpekar Birgitta Thorander. Även andra typer av ord kan vara centrala.
I en biologitext såg hon att ordet ”samtidigt” är centralt, eftersom allt händer samtidigt, till exempel i kroppen. Och när Hans talar om en ledare i fysiken så är det något annat än när SO-läraren talar om en ledare i samhällskunskapen.

– För oss är det självklart, men vi måste göra det tydligt för eleverna.

Det är inget hokuspokus med Reading to Learn, betonar Birgitta Thorander. Alla som lyckas i skolan har själva skaffat sig strategier för att läsa och skriva och de har på egen hand klurat ut att det finns olika typer av texter.

– På det här sättet lär vi alla eleverna hemligheten, men explicit.

Reading to Learn är en utveckling av den australiensiska genrepedagogiken. Metoden bygger bland annat på Vygotskijs tankar om den proximala utvecklingszonen; om man får med sig alla elever så kan man lyfta dem gemensamt till nästa nivå.Det som är bra är att metoden passar alla elever, oavsett bakgrund och förkunskaper, eftersom man ställer frågor på olika nivåer, anser Hans Erkhammar. Tanken är att alla elever ska få lyckas. I och med att alla elever ska kunna svara på frågorna får man igång elever som annars aldrig räcker upp handen.
– Annars är det alltid samma elever som får feedback från läraren och chans att få höra sina svar utvecklas, säger Birgitta Thorander.Det gäller bara att välja en text som utmanar alla. Den här lektionen valde Hans Erkhammar en text från en annan lärobok, som eleverna inte har men som finns på skolan. Just nu är det vad eleverna behöver, tycker han.Foto: Anna Simonsson
Det första momentet är detaljläsningen, som är väldigt styrd. Tillsammans med eleverna läser läraren en mening i taget och ställer frågor till texten. Hans har skrivit av texten och numrerat varje mening för att det ska bli lättare att följa med. Han har också förberett två sorters frågor – fokusfrågor som alla ska kunna svara på och utvecklingsfrågorna som leder vidare.

Frågorna han ställer ska hjälpa eleverna att identifiera de centrala begreppen, nyckelorden. Varje ord de markerar med pennan har han skrivit upp på stordia och eleverna skriver in det i sina block. Med följdfrågor utvecklar han sedan elevernas kunskaper och tar dem vidare.

Vad kallas de enklaste kolföreningarna?

– Kolväten.Vilken egenskap har de?
– Brännbara.

Bra! Vad kallas brännbara kolväten?

– Bränslen.

Vad heter det man tittar efter när man beskriver ämnen?

– Egenskaper.

– Jättebra, kemi handlar mycket om att undersöka ämnens egenskaper. Kan ni fler egenskaper?Eleverna kommer på flera exempel: explosiva, flyter eller sjunker, fast, flytande, gas.
Listan med nyckelord tar eleverna med sig till svensklektionen och Birgitta. De lär sig hur en kemitext är uppbyggd och tränar sig på att använda ämnesspråket. Gemensamt skriver de en faktatext med nyckelorden som grund. Därefter ska var och en av eleverna skriva en egen faktatext utifrån samma nyckelord, kanske på provet. Hans bedömer då innehållet och Birgitta bedömer texten.

Att arbeta med detaljerad läsning är mödosamt, tar tid och kräver koncentration. Längre än 20 till 40 minuter i taget klarar inte eleverna. Hans Erkhammar kommer att köra ett pass till med klassen, sedan räcker det. Idealet är att klassen ska arbeta med detaljerad läsning i något ämne en gång i veckan. Hans gör det kontinuerligt, men inte varje vecka.

Vilka råd kan du ge till andra lärare?– Det är viktigt att samarbeta med svensklärarna. Vi NO-lärare är ju ofta inte klasslärare. Det är också bra att fortbilda sig.
Även om Hans Erkhammar kanske inte kommer att arbeta med Reading to Learn för all framtid, så har han för alltid fått upp ögonen för ämnesspråket.

– Skillnaden är att nu ser jag de här orden i läroboken, de ämnesspecifika orden, och stannar upp. Det gjorde jag inte förr.

 
Reading to Learn i korthet
  • Elever och lärare dekonstruerar en text tillsammans, talar om beståndsdelarna, skriver en liknande text tillsammans med läraren. Först när eleven har fått en mönstertext och ämnesspecifika ord skriver hon eller han en egen text.
     
  • Reading to Learn bygger på genrepedagogiken och har utvecklats av Dr David Rose, lingvist på University of Sydney. Grunden är den systemiskt funktionella lingvistiken, Vygotskijs tankar om den proximala utvecklingszonen och Basil Bernsteins teorier om interaktionsmönster i klassrummet och behovet av att få delta och lyckas som elev.

ur Lärarförbundets Magasin