Läs senare

Nej, det är inte den lägsta prestationen som räknas!

av Andreas Ekblad
15 Maj 2017
15 Maj 2017

Slutet av terminen närmar sig och frågorna haglar över mig: ”Vilket betyg har jag?”, ”Om jag inte får godkänt på provet får jag F då?”, ”Sänker du mitt betyg om jag misslyckas på det nationella provet?”. Mina sexor ska få sitt livs andra betyg och många är stressade och oroliga.

Var kommer oron ifrån? Det är ju helheten av vad de presterar, deras förmågor och kunskaper som ska betygsättas. Inte hur många rätt de hade på matteprovet eller hur långa fakta­texter de skrivit i NO:n.

Jag vill att deras fokus ska flyttas från betygsjakt till lust att lära och att alla ska känna att de lyckas i skolan. Men ändå tror mina elever att betyget kommer att sjunka om de inte håller samma nivå hela tiden.

Jag måste alltid vara tydlig med vad som bedöms och betygsätts, varför och hur. Men vad är det som gör att vissa elever ändå tror att varje matteläxa påverkar betyget? Kanske för att de hört oss lärare säga att alla kunskapskrav måste vara på A-nivå för att man ska uppnå högsta betyg. Och jo, det stämmer att man måste hålla en mycket hög nivå för att få det, men det betyder inte att det är förbjudet att misslyckas.

Dessutom låter vi alltid eleven visa sina kunskaper igen, på andra sätt, om det skiljer mycket inom ett eller flera kunskapskrav. Eleverna måste vara säkra på vad som ska bedömas och få träna, misslyckas, träna och lyckas.

Många föräldrar har gått i skolan med ett annat betygssystem. Därför måste vi berätta om hur betyg sätts nu för tiden. Det finns många myter att slå hål på. Är det sant att ett E är som en gammal etta? Får man aldrig ha en dålig dag om man satsar på A? Stämmer det att betygssystemet bara räknar misslyckanden och inte framgångar?

Alla dessa frågor besvarar jag med ett bestämt ”NEJ!” Men trots att vi, gång på gång, informerar både elever och föräldrar är det ändå dessa rykten som snurrar.

Hur kan vi undvika betygshets och rikta fokus på lusten att lära sig? Att bara veta att man ska lära sig något känns knappast särskilt lustfyllt. Därför gäller det att föra en ännu tydligare diskussion med både elever, föräldrar och kollegor om vad, men också hur och varför man ska lära sig olika saker. Det är också viktigt att betona att det är kunskaper och förmågor som betygen mäter, inte elevens personlighet.

Lyckas jag pränta in att betygsättningen utgår från helheten och inte från ett enstaka C eller E, så kan känslan av att det är den lägsta prestationen som räknas försvinna. Då kommer eleverna till slut att ägna mer tid åt att lära sig, i stället för att tänka på den där bokstaven i slutet på terminen. Genom kommunikation, diskussion och tydlighet kommer mina elever att lyckas och känna lusten att lära.

ur Lärarförbundets Magasin