Läs senare

Obehöriga lärare = dåliga resultat

Om eleverna ska bli bättre i matematik måste problemet med obehöriga lärare lösas. Det är kommunernas uppgift att kompetensutveckla sina matematiklärare, anser Göran Emanuelsson på NCM.

02 Apr 2009

I februari presenterade Jan Björklund sin satsning för att vända den negativa kunskaps­trenden i matematik. Han menar att de obehöriga lärarna är en orsak till att svenska elever blivit sämre i matematik. Men problemet är större än så. Inte nog med att för många matematiklärare saknar utbildning. De som redan är utbildade behöver fortbildning, anser Göran Emanuelsson, specialist på kompetensutveckling på Nationellt centrum för matematikutbildning, NCM.

År 2004 påpekade matematikdelega­tionen att andelen obehöriga matematiklärare var för stor. Fem år senare finns samma bekymmer kvar. Kommuner och skolor har inte tagit problemet på allvar. Resonemanget verkar kretsa kring att det är bättre med en obehörig lärare än ingen alls, menar han.

– Om lärarna inte har rätt kompetens ligger det på kommunerna att se till att de får det.

Lärarlyftet är ett tydligt exempel. Intresset är stort bland lärare. Men på grund av att skolorna har för dåligt med pengar har många inte kunnat börja sina kurser. Men ursäkten duger inte. Rektorerna ska se till att lärarna får den utbildning som behövs. För att uppnå avsedd effekt bör hela arbetslag delta. Det räcker inte med enskilda lärare, påpekar han.

– Det finns en stor entusiasm bland lärare inför att utbilda sig. Men får de inte stöd av kommunerna är det svårt att bryta trenden.

För att vända den negativa kunskapstrenden krävs både nyutbildade matematik­lärare med rätt kunskaper och kompetenshöjning hos befintliga lärare. Den rådande lågkonjunkturen är ett ypperligt tillfälle. Många akademiker med matematikutbildning har svårt att få jobb. Tekniker och ingenjörer skulle med relativt liten tidsinsats kunna omskola sig till matematiklärare. Ämneskunnandet finns där, det som behövs är kunskaper om hur eleverna lär sig matematik.

Problemet med obehöriga matematik­lärare är mest förödande för elever i yngre åldrar, anser Göran Emanuelsson.

– Bristen på ämnesdidaktiskt kunnande slår hårdare på tidiga stadier. Har läraren ingen erfarenhet av de problem lägre elever kan få när dem till exempel lär in grundläggande talbegrepp, och inte vet hur laborativa hjälpmedel fungerar eller hur tänkandet kan utvecklas, spelar det ingen roll hur mycket matte läraren kan.

Han är därför kritisk mot lärarutbildningsutredningen. Förslaget att korta utbildningen för dem som ska undervisa i yngre åldrar gynnar inte arbetet med att vända den negativa kunskapsutvecklingen i matematik.

Det finns mycket kunskap ute på skolorna om vad god matematikutbildning är. Resurser som Lärarlyftet, Nämnaren och matematikbiennalen finns att tillgå, påpekar Göran Emanuelsson.

– Problemet är bara att varken kommunerna eller skolorna utnyttjar dem i den omfattning som behövs.

Jan Björklunds satsning innebär att kommuner och friskolor kan ansöka om pengar från Skolverket för
att förbättra sin matematikundervisning. Skolverket har i år fått 87 miljoner kronor att förfoga över.

Ytterligare 38 miljoner kronor avsätts till andra insatser. En del av dessa pengar går till NCM. Under 2010 och 2011 avsätter regeringen ytterligare 400 miljoner kronor till satsningen.

Nämnaren är en tidskrift för matematik­undervisning som ges ut av NCM.

Matematikbiennalen hålls vartannat år och anordnas av högskolor, universitet och nätverket Lärarutbildare
i matematik (LUMA). www.matematikbiennalen.se

Statskontorets undersökning av matematiklärare utgår från den tidigare akademiska poängskalan.

En rimlig nivå på matematik­utbildning har satts till 10 poäng för lärare som under­visar årskurs 1 – 5, 20 poäng för dem som har årskurs 6 –  9 och 40 poäng för lärare på gymnasiet. Den gjordes på uppdrag av regeringen och presenterades i augusti 2007.

Undersökningen finns att ladda ned på: www.statskontoret.se

Alla artiklar i temat Matematik – Vad är problemet? (7)

ur Lärarförbundets Magasin