Ingår i temat
Läsa och skriva i NO
Läs senare

Ord och siffror lika viktiga

I invandrartäta Gårdstensskolan tänker man svenska även på matten. - Eleverna lär sig av andras frågor och av att förklara för varandra, säger matematikläraren Lena Bilén.

15 Okt 2009

I Lena Biléns klassrum står bänkarna i hästskoform. Det är för att ingen elev ska kunna gömma sig bakom någon annan.  

– Alla är lika viktiga – den som pratar och den som är tyst, den som har svårt för matte och den som tycker det är lätt, säger hon.  

På agendan i dag för klass 8 b på Gårdstensskolan i Göteborg står negativa tal. Det är första gången de talar om det i klassrummet. Lena Bilén, som är lärare i matematik och NO, ritar upp en tallinje från – 3 till + 3 på tavlan och frågar om eleverna vet vad det är. Några vet. Sedan ritar hon en lodrät tallinje. Genast känner fler elever igen sig: "en termometer!". Lena förklarar att när det är kallare blir det minus, mer kallt. Är det varmare stiger temperaturen, det går uppåt.  

– Om det är – 5 grader och blir sju grader varmare, hur tänker man då?  

En elev knäcker svaret direkt. När Lena förklarar och de räknar tillsammans på tavlan förstår flera. Lite senare utbrister en flicka förtjust: "Aha, nu förstår jag!".  

– Det bästa ljudet jag vet! Nu är ni med mig, kommenterar Lena Bilén med ett leende.  

Hon berättar att i stället för att förklara med ord, så kan man skriva det matematiskt: – 5 + 7 = 2. En flicka upprepar det Lena säger, liksom prövar orden och deras innebörd.  

De kommer in på den svåra delen, när differensen blir negativ. 5 – 7 = – 2. Tecknet framför hör ihop med siffran. Ännu svårare: – 2 – 5= – 7.  

– Man kan säga att Asar är skyldig mig två kronor. Sen lånar han fem kronor till. Då är han skyldig mig ännu mer, sju kronor.  

– Som på banken när det står minus! ropar en flicka.  

– Ja just det! 

Efter genomgången räknar eleverna själva i sina böcker. Lena Bilén går runt till en efter en och hjälper till. Två pojkar håller på med ett tal som handlar om en hiss: "Antag att en hiss åker från våning – 1 och fyra våningar uppåt, på vilken våning hamnar den då?". Inte så svårt tycker pojkarna, "på trean". Följdfrågan blir krångligare: "Var hamnar du om du åker ned två våningar?". " 

– Menar dom från trean eller från -1, där jag var från början?  

De enas om att båda svaren måste bli rätt, det beror på hur man tolkar frågan.  

Nästa tal är förrädiskt likt det första, de räknar snabbt på samma sätt men får fel svar enligt facit. I talet står nämligen: "Du stiger av på våning – 2. Var steg du på om du åkte 4 våningar nedåt?". Det gäller att ha full koll på svenskan för att få rätt – uttryck som "anta, hamna, stiga av, stiga på" tas för självklara i texten. 

När 98 procent av eleverna har annat modersmål än svenska så måste man tänka på språket i alla ämnen. Lena Bilén har arbetat på Gårdstensskolan i över tio år, så för henne är det naturligt att tänka på svenskan. Det är viktigt att eleverna pratar med varandra, tycker hon, och hon försöker träna eleverna att vara konkreta.  

– När de säger att de inte förstår, så måste de kunna säga vad de inte förstår. Är det orden eller är det matematiken?  

Tidigare lät hon också eleverna prata matte i grupper, men i den här klassen fungerar det inte. Det blir stökigt och mer fokus på gruppen än på det som händer på tavlan. Nu sitter de i grupper bara ibland. Mestadels talar de svenska med varandra, men ibland kan en elev förklara för en kamrat på deras modersmål.  

Numeriskt är hennes elever som vilka elever som helst. Metoderna lär de sig lätt, ental under ental, tiotal under tiotal. Lena Bilén måste bara förklara begreppen lite mer noggrant – det är inte självklart att alla vet vad ordet negativ betyder, och vad decimaltal är. Ibland använder de lite ovanligare metoder i sina uträkningar, metoder de har lärt sig i skolan i hemlandet eller av föräldrarna. Det är helt i sin ordning, tycker Lena Bilén. Uträkningarna får se ut hur som helst, bara eleven kan förklara sin metod.  

Den stora skillnaden ligger i problemlösningen.  

– När det gäller tolkning av text, ordförståelse, innebörd och frågeställningar så ligger de i bakvattnet.  

Hon ger ett exempel från läroboken: "Åreskutan är 1 420 meter hög. Storsylen är 300 meter högre. Hur hög är den?". Uppgiften verkar ganska enkel.  

– Men mina elever undrade: "Vad är Åreskutan?". De hade ingen aning, säger Lena Bilén. 

Även om det numera förekommer ett och annat utländskt förnamn i läroböckerna i matematik, så är exemplen fortfarande väldigt präglade av svenska begrepp och svenska företeelser. Hela sammanhanget är kulturellt betingat.  
– Egentligen är det inte fel, eleverna ska ju in i det svenska samhället. Skillnaden är bara att de får en grej till som de kan snubbla på. Det måste de få hjälp med.  

Eleverna stannar ofta upp när de möter tal med mycket text, för de tror inte att de ska klara det. Men de förstår mycket mer än de tror, påpekar hon. Det gäller bara att stärka deras matematiska självförtroende. Hon tar hjälp av modersmålsläraren i undervisningen ifall eleverna är nyanlända. Kommer eleverna sent till Sverige, i åttan eller nian, försöker hon se till att de får helt tvåspråkig undervisning. 

Lena Bilén väljer till stor del bort utantillkunskaper, både i matte och NO. Det är viktigare att eleverna förstår vad de gör än att de ska kunna det utantill. Additions- och subtraktionstabellerna med tiotalsövergångar måste eleverna förstås kunna, och multiplikationstabellerna. De måste klara automatiseringarna.  
– De får inte fastna när de räknar. En snickare ska inte behöva tänka på hur man gör reglar, utan på hur många reglar han ska sätta upp.  

De råd hon kan ge andra lärare är egentligen detsamma som gäller för helsvenska elever: Se till individen, börja där hon eller han befinner sig, bygg upp en tro på att de själva kan. Och ge dem struktur och ramar att röra sig fritt inom.  

– Jag skriver upp i hörnet på tavlan när lektionen börjar och slutar, annars får jag fem frågor om det.  

Eleverna behöver också hjälp av läraren att sortera ord och begrepp, vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt att lära sig. Har de svårt att få det hemma, så har finns det läxhjälp i skolan två gånger i veckan.  

– Och vänj eleverna vid att våga testa och fråga. Vänj dem vid att förklara vad det är de inte förstår.

Alla artiklar i temat Läsa och skriva i NO (12)

ur Lärarförbundets Magasin