Läs senare

Rätta matte med många ger mersmak

För vissa lärare är de nationella proven ett nödvändigt ont. I Mariestad är de ett tillfälle för kompetensutveckling och kollegiala samtal.

24 Okt 2016

Klockan är 07:45 en vidunderligt vacker dag vid Vänern. Tyvärr berör detta inte alls Mariestads 15 kommunala mattelärare. I stadshusets innersta – ett fönsterlöst rum som får Origos fotograf att kvida av frustration – ska de tillbringa 18 timmar under två dagar med att rätta 504 nationella matteprov för årskurs 9.
Det är alltså ett kompakt schema som försteläraren och matematikutvecklaren Camilla Johansson presenterar i lysrörens vita sken. Det finns dock även andra ljuspunkter. Till eftermiddagskaffet har det nämligen inkommit ett speciellt önskemål om bakverk.

– Kärleksmums! utropar läraren Jonas Werjestam och avslöjar samtidigt var det önskemålet kom ifrån.

Det finns två kommunala högstadieskolor i staden. Samtliga behöriga matte- och speciallärare är med vid rättningen av de nationella proven. Förra året var en resultatmässig besvikelse.

– Vi hade alldeles för många underkända prov och för få höga betyg. Det var 32 F och bara 5 A, säger Caroline Lundell, även hon förste­lärare och den andra av kommunens matematikutvecklare.

Läraren Maria Sandstedt är inte förvånad.

– Jag har jobbat som lärare i 19 år och har aldrig varit med om ett så svårt prov som förra årets. Det var många som halkade ned ett snäpp i betyget.

Att Skolverket fått i uppdrag att göra mer jämnsvåra prov för att kunna följa kunskapsutvecklingen över tid är inget som Maria Sandstedt märkt av.

– I så fall var det väldigt misslyckat förra året.

Hon har varit med på den gemensamma rättningen sedan starten för fyra år sedan.

– Det här är mycket bättre än att rätta på egen hand. Vi kan diskutera och jämföra, det blir ett utbyte och en sorts fortbildning i sig.

Detta är även en av tankarna bakom dessa dagar. Förutom ökad rättssäkerhet för eleverna – samtliga prov är avidentifierade och märkta med endast en kod – så ökar möjligheten till likvärdig bedömning totalt sett.

– Vi kan tycka olika, men oftast trimmas vi ihop. Vi är alltid mer överens i slutet av en rättningsomgång än i början, säger läraren Maria Larsson.

Det behöver dock inte råda konsensus i varje enskilt fall. Tidigare har de vid tveksamheter ringt Skolverkets PRIM-grupp och frågat om råd. Men det gör de inte längre.

– De har aldrig något svar att ge. Skolverket verkar inte förstå hur svårt det är för oss här ute i verkligheten, säger Camilla Johansson.

– Hjälp! Det ser ut som att den här eleven inte ens har fått tillgång till en miniräknare, utropar Lizette Bång.

– Det skulle kunna vara en nyanländ. De är ofta inte vana vid miniräknare, svarar Jonas Werjestam.

Kommunens två grundskolor har tagit emot 45 nyanlända sedan i februari. Nio av dem har skrivit nians nationella prov.

– De är ofta bra på huvudräkning och taluppfattning, men har sällan erfarenhet av miniräknare, säger Marie Moberg.

Hon har tittat på sexornas prov för att öva med några av sina nyanlända elever.

– Det är överraskande lite som skiljer från niornas prov. Mina duktigaste elever i sjuan skulle lätt klara godkänt på det här.

Efter en stund lägger hon till samtidigt som hon skakar på huvudet åt ett felaktigt svar:

– Men å andra sidan blir man förvånad över vissa elever, hur lite som faktiskt har fastnat i huvudet efter nio år i skolan.

Även lärare vars elever inte skrivit provet ska vara med och rätta.

– Jag har bara sjuor i år så för mig känns det här inte lika spännande som det brukar, säger Maria Larsson.

Endast en skola i kommunen deltar inte.

– Vi har en friskola också, som har valt att inte vara med. Varför vet jag inte, men det är synd. Det vore trevligt att få träffa lärarna där, säger Marie Moberg.

Hon är med i en Facebookgrupp för matte­lärare som ger perspektiv.

– Det är anmärkningsvärt många som får sitta ensamma på helgerna och rätta sina elevers prov, trots att kommunerna fått öronmärkta pengar av staten för detta.

Marie Mobergs kommentar får mig att tänka på vad en lärare skrev på Twitter för några dagar sedan:

”Staten: Här får ni pengar till vikarier när lärare rättar nationella prov.

Kommunen: Tack, det kommer att bli en jättefin rondell!”

Ett annat problem med förra årets prov­omgång var tiden. Alltför många elever hann helt enkelt inte med.

– Det var som att vi inte mätte elevernas kunskaper, utan hur snabbt de kunde skriva, säger Camilla Johansson.

Hon påpekade detta för Skolverket, som senare hörde av sig och sa att de tagit till sig av kritiken och förlängt tiden – för gymnasieeleverna.

– Så vi får hoppas att de till nästa år kan se till att ändra för niorna också, säger Camilla Johansson och skrattar uppgivet.

Initiativet till gemensamma rättnings­dagar togs av Camilla Johansson och Caroline Lundell för fem år sedan.

– Vi satt och funderade över vad vi kunde göra åt att det tog så mycket tid att rätta de nationella proven.

Många lärare var inledningsvis mycket negativa och hävdade att det skulle gå fortare om de fick rätta själva. Men nu är nästan alla positiva och projektet har växt till gemensam rättning i årskurs 3, 6 och 9 i ämnena matematik, engelska och svenska.

– Den största vinsten är ändå att när vi går hem i morgon eftermiddag så vet vi precis vad våra elever behöver öva mer på, säger Camilla Johansson.

Förbättringar sedan gemensam rättning infördes 2012

  • Eleverna har blivit bättre på att kommunicera sina lösningar och använda sig av olika strategier.
  • Pojkarnas resultat har höjts.
  • Få uppgifter lämnas tomma, fler elever påbörjar en lösning.
  • Eleverna är bättre på att avläsa diagram, sätta ut punkter i koordinatsystem och deras lösningar är lättare att följa.
  • Eleverna har bra resonemangs­förmåga även på E- och C-nivå.

ur Lärarförbundets Magasin