Ingår i temat
Mot samma mål
Läs senare

”Samarbete måste inte vara krångligt”

Undervisning i hållbar utveckling ska karaktäriseras av ämnesöver­gripande samarbeten. Det kan åstadkommas på olika sätt, till exempel med gemensamma rollspel eller paneldebatter.

18 Aug 2014
”Samarbete måste inte vara krångligt”
Work in progress. Grunden är lagd till Liljeholmens station, som många av eleverna på Blommensbergsskolan passerar varje dag på väg till skolan. Foto: Olivia Jeczmyk

Det finns många definitioner av hållbar utveckling. Den som fått starkast genomslag i västvärlden och i svenska skolan är Brundtlandskommissionens formulering: ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjlighet att tillfredsställa sina behov.”Undervisning om hållbar utveckling står som en del i många kursplaner, både i grundskolan och gymnasiet. Enligt Skolverket ska undervisningen ske genom ett demokratiskt arbetssätt, ett kritiskt förhållningssätt och genom ämnesövergripande samarbeten. Undervisningen ska relatera till problem inom tre områden: ekologiska, sociala och ekonomiska. Då krävs samarbeten mellan lärarna i NO-ämnena och exempel­vis geografi, historia och hem- och konsument­kunskap.

Oavsett om undervisningen handlar om aids eller om klimatförändringarna så ska de ekologiska, sociala och ekonomiska perspektiven in. Men det betyder inte att man måste integrera alla involverade ämnen hela tiden, säger Leif Östman.

Han är före detta NO-lärare, numera professor i didaktik vid Uppsala universitet. Sedan 2009 leder han den nationella forskarskolan Gresd, Graduate School in Education and Sustainable Development. Forskarskolan fokuserar på elevers lärande om miljö och miljö­förändringar och de faktorer som påverkar detta lärande, till exempel undervisningens innehåll och form. Inom Gresd har nio doktorander varit verksamma och alla är på väg att disputera inom en snar framtid.

– Det viktigaste för att få till en god undervisning om hållbar utveckling är att inte göra det för krångligt för lärarna, de har det nog stressigt som det är, säger Leif Östman.

Ett lätt och effektivt sätt att organisera den ämnesövergripande undervisningen är att lärarna tillsammans bestämmer ett område inom hållbar utveckling, till exempel energi, som de tar in i sin undervisning, i sitt ämne, var och en för sig.

– Sedan kan man samlas till ett avslutande rollspel eller en paneldebatt där eleverna får diskutera alla aspekter av problemet – ekologiska, sociala och ekonomiska – som de lärt sig på respektive lektioner. Då får man ett samlande ögonblick som ger eleverna möjlighet att se helheten. Det är viktigt, men det behöver inte ske hela tiden, säger Leif Östman.

Han menar att just rollspel eller panel­debatter är mycket bra metoder för de ämnesöver­gripande samlingarna.

Då får eleverna öva på att ställa argument mot varandra och att själva ta ställning, precis som styrdokumenten säger att eleverna ska göra, säger Leif Östman.

Hans modell av ämnesövergripande undervisning inom hållbar utveckling kan kännas ganska enkel. Men trots det görs den inte i en handvändning. Självklart krävs det viss planering och framför allt stöd från skolledningen.

All forskning visar samma sak, utan skolledningens fulla stöd för en organiserad undervisning i hållbar utveckling, så blir det ingenting. Då kommer eldsjälarna antingen att bränna ut sig eller tappa gnistan och så rinner allt ut i sanden.

En annan viktig lärdom från forskningen är att det tar två till tre år att implementera hållbar utveckling som arbetssätt i alla ämnen. Traditionellt sett är det ett kunskapsområde som, liksom sex och samlevnad, till stor del fallit på NO-lärarna. Men Leif Östman tror att det har förändrats ganska mycket de senaste åren, eller är på god väg att förändras.

Klart är åtminstone att de lärare som inte haft hållbar utveckling som perspektiv i sin undervisning inte kommer att kunna införa det över en natt. Det tar tid.

Enligt läroplan och kursplaner ska undervisning i hållbar utveckling bedrivas på ett sätt som förbereder eleverna på ett aktivt deltagande i samhället och utvecklar deras förmåga att ta personligt ansvar för sitt handlande. Det kräver, bland mycket annat, ett kritiskt förhållningssätt, förmåga att värdera kunskap och att ställa argument mot varandra.

Just detta tycker många NO-lärare är komplicerat, menar Leif Östman.

De tycker att det är svårt att undervisa om sådant som inte har ett givet svar. Dessa lärare är inte utbildade i hur man får till en bra politisk eller etisk diskussion. Men en sådan typ av argumentation ska inte vara i fokus hela tiden. Följer man modellen med gemensamma, ämnesöverskridande paneldebatter så kan man ibland spara argumentationen till det momentet.

Leif Östman är NO-lärare och professor vid Uppsala universitet. Han leder den nationella forskarskolan Gresd, Graduate School in Education and Sustainable Development.

Hållbart i läroplanen

Hållbar utveckling kan ses som en del av följande ämnens kursplaner:
Biologi, fysik, geografi, hem- och konsumentkunskap, kemi, samhälls­kunskap, teknik.

I grundskolans läroplan står bland annat:

  • ”I all undervisning är det angeläget att anlägga vissa övergripande perspektiv. (…) Genom ett miljöperspektiv får de (eleverna) möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka
    och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljö­frågor. Undervisningen ska belysa hur
    samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.”
  • ”Det är rektorns ansvar att i undervisningen i olika ämnen integrera ämnes­övergripande kunskapsområden, till exempel miljö.”

ur Lärarförbundets Magasin