Läs senare

Två språk en tillgång i matematiken

Tvåspråkig undervisning i matematik ger eleverna bra självförtroende och bättre
resultat, enligt Eva Noréns forskning. "Jag förundras över att engelskspråkig undervisning har så hög status, men inte undervisning på andra språk."

16 Mar 2011

Foto: Kalle Assbring
Eva Norén är matematikdidaktiker på Stockholms universitet. I sin avhandling har hon under tre år följt matematikundervisningen på sju invandrartäta grundskolor. Samtliga lärare hon följde arbetade medvetet med språket i matematiken. Fem av skolorna ingick i ett projekt där lärarna undervisade eleverna på två språk – svenska och somaliska eller svenska och arabiska. Dessa lärare var matematiklärare, utbildade i Sverige. På de två andra skolorna arbetade en av lärarna tvåspråkigt, och den andra språkutvecklande på svenska, i alla ämnen.

Eva Noréns budskap är tydligt: Se flerspråkighet som en tillgång, inte en brist! Det är så lätt att fokusera på individen, och då på det man ser som brister: att eleven inte kan svenska, inte har svensk bakgrund eller har föräldrar som inte förstår det svenska skolsystemet. I stället bör man vända på det, fokusera på undervisningen och se potentialen hos eleverna. I sin forskning såg Eva Norén de flerspråkiga elevernas kapacitet och deras enorma entusiasm.

– Det finns en så stark vilja hos dessa elever och deras föräldrar att barnen ska lyckas i skolan. Ta vara på den.

Hon såg också undervisningens betydelse. Lärarna hon följde var medvetna om ämnenas genrer och språkliga dimension, de fick eleverna att se strukturen och hur man bygger upp språket i matematiken. Lärarna var lyhörda för eleverna, gav dem utrymme, fångade upp deras frågor och lät lektionen ändra inriktning utifrån dessa.

Eva Norén intresserade sig särskilt för det hon kallar elevernas agens, det utrymme eleverna själva tog i sitt lärande. Framför allt i de tvåspråkiga klassrummen tog eleverna för sig och var drivande, tillsammans med läraren styrde de innehållet.

– Det är ingen medfödd förmåga att ta för sig, utan den skapas i miljön och gruppen, där läraren är medskapare.

De tvåspråkiga lärarna använde svenska läroböcker och svenska matematiska begrepp som cirkel, omkrets, diameter och radie. Läraren kunde berätta vad det hette på arabiska eller somaliska, men det var de svenska begreppen som gällde. Men när läraren skulle förklara begreppen, så skedde det oftare på modersmålet.

– Det blir lättare att knyta an till elevens vardagserfarenheter. Brister i svenska blir inte ett hinder.

Från början var det inte självklart för de tvåspråkiga lärarna att använda sitt modersmål. Kollegorna var också skeptiska och sa att ”de måste ju lära sig svenska!”. I svenska skolan finns en så stark tradition av att lärande ska ske ”på det svenska sättet”, menar Eva Norén. Men de tveksamma blev snart övertygade. Med tvåspråkig undervisning utvecklar eleverna svenskan och matematiken samtidigt. Eva Norén såg en polsk elev som var duktig i matematik, men inte kunde mycket svenska. Pojkens matematiklärare, som hade rötter i ett annat språk, lät honom hjälpa några klasskamrater, som kunde mer svenska men var svagare i matematik.

– Han utvecklade sin svenska genom att hjälpa dem med matematiken. Och de fick tillgång till matematiken genom att de var bättre i svenska.

De elever som kunde jämföra tyckte att det var en stor fördel att ha en lärare som var tvåspråkig. De kände sig mer hemma i klassrummet och de blev inte tysta elever. De vågade också ställa frågor utan att vara rädda för att framstå som dumma. Lärarna skapade en tillåtande atmosfär, där de lyssnade på eleverna och tillät dem att växa.

Traditionell matematikundervisning, med korta genomgångar och efter­följande tyst räkning, är dåligt för alla elever. Men för dem som samtidigt ska lära sig svenska är det en katastrof, betonar Eva Norén.

– Det är uruselt! Om de inte pratar på lektionerna så utvecklar de varken matematiken eller svenskan. De behöver kommunikation, där läraren visar på språket och svårigheterna.

Att förstå texter i matematik är mycket mer än att bara översätta orden. Det gäller också att förstå kontexten, sammanhanget. Eva Norén såg till exempel hur några elever i femman fick en matematikuppgift som byggde på att man kände till sagan om Prinsessan på ärten – vilket de inte gjorde.

I stället för att lägga så stor vikt vid elevernas bakgrund, vill Eva Norén att man talar om det hon kallar förgrund: undervisningen ska ge eleven en möjlighet att se sig själv som en person i framtiden, ge en vision eller förhoppning. Som lärare kan du hjälpa eleven att forma sin identitet som matematikelev.

– Eleverna ska få tilltro till sig själva. Det får de genom samspelet med läraren och kamraterna i klassrummet.

Alla elever kan inte få undervisning på två språk. Men om det finns lärare som har dubbel kompetens, så bör man använda sig av det och inte avstå för att det kanske blir orättvist för andra, anser Eva Norén. Ju färre hinder som finns i kommunikationen, desto bättre.

Hennes viktigaste råd till matematiklärare är alltså att se modersmålen som en resurs. Ta sedan hjälp där du kan – av modersmålslärare och andra lärare, av eleverna själva, av deras föräldrar. Kalla gärna till ett föräldramöte där ni pratar om olika sätt att se på matematik och förklara hur man ser på ämnet i den svenska skolan. Fråga hur föräldrarna gjorde i sina ursprungsländer, hur de ställde upp tal till exempel.

– Lyft fram olikheterna och se dem som en tillgång. Då kan man få syn på att olika inte är så farligt.

ur Lärarförbundets Magasin