Ingår i temat
Läsa och skriva i NO
Läs senare

Två stickor och en tråd blir också matte

Det finns oändligt många sätt att förstå matematik. Att sticka sina egna vantar kan till exempel vara matte på hög nivå! Origo träffade stickexperten Karin Kahnlund för att få rätsida på ämnet.

15 Okt 2009

Stickning är på modet igen. Förlagen ger ut nästan lika många stickböcker som kokböcker, och det skrivs, bloggas och pratas aviga och räta maskor på längden och tvären i hela landet.  

Den praktiska nödvändigheten med att tillverka sina egna kläder har ersatts av ren skaparglädje, och den egna kreativiteten står i fokus. Det som många kanske inte tänker på är att dessa två stickor och en garntråd faktiskt skapar matte.  

– Stickning handlar mycket om matte, i synnerhet om man hör till dem som vill skapa egna modeller, berättar Karin Kahnlund, en av landets främsta mönsterstickare och lärare i stickning.  

Karin Kahnlund ser sitt eget matteintresse som en tillgång i yrket. När hon funderar ut mönster får hon först en bild i huvudet, till exempel hur en stor vit stjärna pryder axelpartiet på en kofta. Sedan räknar hon.  

– Jag utgår från ytan och räknar sedan baklänges mot nederkanten, hur många maskor och varv som går åt. Det är en sport att få allt att gå jämnt upp på slutet!  

När man hittar på egna mönster måste man ta hänsyn till kroppsmått, måtten på plaggets olika delar, olika färger – det kan vara avancerat rent matematiskt. En del av Karins matterädda elever vill ha allt uträknat och klart, och det finns också datorprogram som hjälper till med detta. Men Karin Kahnlund försöker i stället utmana dem att lära sig räkna ut allt själva. Under dessa lektioner fokuserar hon på målet, att göra sin egen tröja, och matten blir en väg att nå dit.  

– Alla stickar olika hårt så det är viktigt att utgå från sitt eget stickprov, förklarar hon. Dessutom är det en härlig känsla och en frihet att upptäcka att man faktiskt kan göra precis som man själv vill! Det är precis som när man fattat systemet i matte – insikten bygger självförtroende. 

Ju fler färger och mönster, desto mer komplicerad räkning blir det. En del tycker det är lätt att läsa stickbeskrivningar i form av text, men de flesta ser hellre mönstret som en bild på ett rutpapper. Svenska stickmönster är oftast en kombination av text och bild. När Karin Kahnlund bjöds in till Tokyo för att lära japaner sticka (där är denna handarbetsform inte alls lika vanlig), försökte hon förgäves förklara konsten med hjälp av text. Det var först när mönstret visades på ett diagram som kursdeltagarna förstod.  

– Det finns inget världsomfattande system för att rita stickmönster. Japanerna har ett jättefiffigt system där olika krumelurer visar vilken slags maska som ska göras, så där är alla mönsterbeskrivningar i form av diagram. På sin grundkurs i stickning använder Karin både text och bilder för att lära ut mönsterskapande. Sedan uppmuntras varje elev att lära sig skapa mönster på det sätt som hon eller han finner lättast.  

– Att skapa mönster är ren logik – vilket "tal" i ekvationen måste jag sätta in här och här för att just mitt mönster ska bildas?  

Det går mode i stickning som i allt annat. Just nu är det inne att göra mönster med hjälp av att lyfta maskor. Stickaren jobbar med två eller flera färger, men stickar endast med en färg i taget. De lyfta maskorna i kombination med färgen gör att ögat ser ett grafiskt mönster med djup i.  

– Att till exempel räkna ut hur jag ska göra för att få ett svart mönster fast jag stickar med en vit tråd är matte på mycket hög nivå, konstaterar Karin Kahnlund. Karin är sticklärare men driver också det egna företaget Uppstickaren där hon får olika uppdrag. Det mest udda var nog den rosaoch vitrandiga halsduken om fem meter gånger 80 centimeter som skulle värma den stora dalahästen i Leksand under Melodifestivalen förra året.  

Som utbildad hemslöjdskonsulent värnar hon gärna om gamla traditionella mönster. Just nu arbetar hon med att ge gamla, vävda mönster nya stickade tillämpningar. I sin strävan att sticka de gamla mönstren så lika originalet som möjligt har hon till och med specialbeställt garn som är spunnet och tvinnat på ett gammalt sätt – allt för att göra ytan finare.  

Att arbeta som förr är också en större matematisk utmaning, enligt Karin Kahnlund:  

– Förr i tiden fick stickprojekten ta mycket längre tid. Man stickade på mycket tunnare stickor och använde mycket tunnare garn än i dag.  

Då rymdes fem eller sex maskor på en centimeter. I dag är allt grövre och vi tycker det är tunt när det är tre maskor per centimeter.  

Att räkna ut hur de stickade ett litet, återkommande mönster är relativt enkelt, enligt Karin Kahnlund.  

– Men ibland är mönstren genialiska och mycket avancerade. Genom att välja större och större mönsterfigurer i takt med att fler och fler maskor ökas kan man exempelvis få rätt vidd i en ärm, stickat helt perfekt och proportionerligt helt på fri hand. Logiken tycks ha kommit under arbetets gång. Då satt matten i ryggmärgen.

Alla har sin bild av matte

Var och en har sin personliga bild av matematik, och den behöver inte alls vara identisk med den i böcker och läromedel. Det menar Anna Klisinska, som forskar i matematik och lärande på Luleås universitet.

Det är den personliga bilden hon vill att lärare ska kunna förmedla till eleverna. Metoderna att lära sig matematik är oändligt många och alla kan hitta sitt sätt att förstå ämnet.

–  Det handlar inte bara om att räkna, utan även logik, att se mönster. Som vid avancerad mönsterstickning eller när ett litet barn sorterar knappar i färger, storlekar och grupper.

Anna Klisinska ifrågasätter gamla uppfattningar som matematik som något som är fixt och färdigt.

– Det finns inga ”rätta” svar, säger Anna Klisinska. Newtons sätt att bevisa en sats för 300 år sedan är inte den enda. Den går att bevisa på många olika sätt.

Läs mer om Anna Klisinskas forskning på:
www.ltu.se/mat

Alla artiklar i temat Läsa och skriva i NO (12)

ur Lärarförbundets Magasin