Ingår i temat
Alla ska med!
Läs senare

Våga spetsa matten

Skoldagen är egentligen slut, men flera elever stannar för att lära mer. Cecilia Eriksson, lärare på Alfaskolan i Solna, lockar fem grupper i veckan till sina fördjupande lektioner i matematik.

13 Okt 2014

Foto: Anna SimonssonÄr det äpple, eller björnklister …? En svag, obestämd doft av någon spännande ester dröjer sig kvar efter någon kemilabb i NO-salen, där fördjupningsgrupperna håller till. Som mest är de åtta–tio elever i tisdagsgruppen, samtliga från årskurs sex, men i dag är de bara fem.

– Fyra, fem stycken är egentligen optimalt, för kommunikationens skull. Då har vi tid att lyssna färdigt på varje elevs sätt att tänka, och på själva förslagen på lösningar av matte­problem. Det blir lagom stor variation för eleverna att ta del av och diskutera med varandra, säger Cecilia Eriksson.

Hon är lärare i matematik, NO och teknik, och special- och förstelärare i både matematik och NO här på Alfaskolan i Solna, strax norr om Stockholm.

Idén med fördjupningsgrupperna är att fånga och uppehålla intresset hos de elever som tycker om och har lätt för matematik. Det gäller att utmana dem med rätt typ av uppgifter och att hitta vad de är särskilt intresserade av, för att också kunna ta rätt steg till nästa utvecklingsnivå, berättar hon.

De fem samlar ihop sig i bänkarna längst fram i den stora salen. Dagens lektion ska handla om mönster och algebra, som gruppen har jobbat med ett tag. Cecilia Eriksson har förberett en mönsteruppgift som redan ligger framme. Av var sin bunt blå papperslappar i olika geometriska former ska de lägga samma figur som på en bild – men dubbelt så stor.

– Det var en ny lösning, svarar hon, när en kille undrar om man får lägga bitarna på varandra.

– Får man vända på lapparna? frågar en annan, och det går bra.

– Jag klarade det! ropar en tredje, som är först i mål, tätt följd av de andra.

I vanliga fall brukar gruppen börja lektionen med att gå igenom förra veckans hemuppgift, men eftersom Cecilia Eriksson var på konferens blev det ingen den gången. Eleverna går över till att lösa geometriska problem med pussel i stort format.

– Får vi vara på golvet?

Sandra Kronberg och Nathalie Fathejalali värmer upp med rektangel nummer 11. Läraren tipsar dem om att räkna ut arean när figuren är klar.

– Det har ni nytta av när ni löser större, svårare figurer, säger hon.

Sandra Kronberg tycker att Cecilia Erikssons lektioner är väldigt bra och att hon är duktig på att lära ut.

– På den vanliga matten jobbar man mest i boken, man kommer ifrån det roliga med ämnet, kommenterar hon.

Nathalie Fathejalali håller med.

– Fördjupningsmatten är extra utmanande, med mer avancerade uppgifter så att man inte ska tycka att matte är tråkigt. Algebra är bland det roligaste, och praktiska saker, tycker hon.

Tempot är högt och trots lite knorr över att behöva lämna de roliga pusslen – ”får vi fortsätta efter lektionen?” – går gruppen över till algebra och prioriteringsregler.

– Vem kom på de reglerna? Tänk om alla körde sina egna regler, undrar Henry Lou.

Eleverna hinner även med ”Tänk på ett tal” och att lösa ekvationer med ett okänt antal bönor gömda i en ask, innan 40-minuterslektionen är över.

– Det blir ganska intensivt, eleverna vill göra saker, hela tiden! Det gäller att ha extra uppgifter att gå vidare till, för lösningarna kommer ofta ganska fort, säger Cecilia Eriksson.

I grupperna fokuserar de mycket på hur eleverna har kommit fram till lösningarna, för det behöver de ofta träna på, även om deras kunskapsnivå är hög. Tanken med problemen de får är också att man inte ska kunna se lösningen på en gång, utan att eleverna ska våga pröva sig fram och leka lite med talen. På så sätt hittar de mönster, formler och generella samband, vilket ofta är målet.

– Jag tänker att man måste våga göra saker svårt! Vi har jobbat med Pythagoras sats i den här gruppen, fast den egentligen kommer i nians kurs, och med handels­­­resandeproblemet.

Det senare är ett klassiskt optimeringsproblem som sysselsätter hjärnor upp på högskolenivå. Enkelt uttryckt går det ut på att hitta den kortaste, snabbaste eller billigaste vägen för en handelsresande som ska besöka en uppsättning städer.

Om man börjar laborera med svåra matte­problem på ett praktiskt sätt, tidigt, så känner eleverna igen dem när de dyker upp senare, menar Cecilia Eriksson. Det gäller att sätta nivån högt och inte vara bunden till vad elever brukar kunna i en viss årskurs. Fördjupningsgrupperna utgår från kunskaps­nivå, inte ålder. I den ordinarie klassen är det kanske svårt att lyfta de allra svåraste matematikproblemen.

Men när eleverna träffas här får de möjlighet till det, kan dela med sig av sina kunskaper och se att det faktiskt finns andra som kan mer än de själva. Det kan vara ett uppvaknande! Att ha utbyte av att diskutera med andra elever, inte bara med läraren, och få ett socialt sammanhang.

Hennes lektioner följer i grunden ett speciellt mönster. Hon presenterar vad gruppen ska göra, eleverna jobbar enskilt, därefter diskuterar gruppen och sammanfattar tillsammans. Sådana rutiner är också viktiga för att få med de elever som kan vara sär­begåvade, eller som har ”särskilda matematiska förmågor”, som Cecilia Eriksson tycker är ett mer sympatiskt uttryck.

De elever som deltar gör det först och främst av intresse, för att de vill fördjupa sig i matematik och arbeta med svårare problemlösning. Det kan också vara för att undervisande lärare och föräldrar tycker att det är en bra idé.

– Det är ingen urskiljning egentligen – alla är välkomna! Men det ligger ju efter deras sista lektion, så de ska tycka att det är kul att vara här.

För att eleverna ska ha nytta av fördjupningen även i den vanliga undervisningen samplanerar Cecilia Eriksson med de lärare som har ordinarie undervisning. Det är inte så att eleverna sitter och rullar tummarna under vanliga matematiklektioner.

– Det är en del av mitt uppdrag som special– och förstelärare att vara med och stödja de andra mattelärarna, och sprida hur man kan individanpassa undervisningen. Lärarna får förslag på uppgifter att jobba med och vi kommunicerar inför utvecklingssamtal och betygsättning.

För att hinna med sina olika uppdrag har hon fått sitt schema anpassat så att hon har all sin undervisning på fyra dagar, och därmed en lektionsfri dag i veckan.

– Då hinner jag i alla fall tänka färdigt kring utvecklingsarbetet.

Men från och med i höst är hon kommun­doktorand på halvtid och går därför ned i tjänst. Först ska hon skriva en licentiat­avhandling, för att sedan doktorera.

– Min forskning kommer att vara väldigt knuten till skolan, för jag tycker att det är viktigt att den verkligen blir praktiknära. Jag har inventerat vilka utvecklingsområden det finns inom mina ämnen.

Gifted-grupper för större utmaningar

Alfaskolan i Solna är en F–9-skola och ingår i skolkoncernen Pysslingen. Skolans fördjupningsgrupper i matematik, även kallade ”Gifted”, syftar till att ge större utmaningar till de elever som behöver det. Eleverna är inte statiskt indelade efter årskurs. Läsåret 2013–14 var ett par grupper sammanslagna, årskurserna 3–4 och 7–8, medan år 5, 6 och 9 var för sig.

ur Lärarförbundets Magasin