Ingår i temat
Lämna klassrummet!
Läs senare

Våga växla klassrum

Utomhuspedagogik handlar om att lämna klassrummet och gå ut i verkligheten. Eleverna lär sig bäst i riktiga miljöer, hävdar Anders Szczepanski.

03 Sep 2009

Platsbaserat lärande, eller utomhuspedagogik, sker i äkta situationer i verkliga natur- och kulturmiljöer. Det gäller att använda platsen som en sorts pedagog, vare sig det rör sig om biologi i skogen eller historia i storstaden, säger Anders Szczepanski, enhetschef på Nationellt centrum för utomhuspedagogik, NCU.

På en idrottslektion går det inte att göra vissa övningar inomhus. Lösningen blir därför att gå ut. Det sättet att tänka borde fungera även i övriga skolämnen. Läraren måste ibland våga lämna den textbaserade undervisningen, menar han.

Men det är inte tal om att överge läroplansuppdraget. Tvärtom. Utomhuspedagogik ska kopplas till läroplanen och ge en kontakt med samhället och en social interaktion, som annars ofta uteblir i skolan, förklarar Anders Szczepanski.

– Man förflyttar sig till den plats man läser om och lämnar skolans ofta mer referatinriktade miljö. Den gamla pedagogiska militärtraditionen är ju att vara ute i skarpt läge, säger han med en blinkning åt utbildningsministern.

Utomhuspedagogikens företrädare predikar inte ett kollektivt lämnande av klassrummet. Lärare som jobbar med utomhuspedagogik bör förbereda i klassrummet, och efteråt vända tillbaka för att läsa eller laborera. Det mesta av skolans värld går att lära in utomhus. Att undervisa elever i ett koncentrationsläger berör dem mer än om de ser en film om det. Däremot funkar det sämre att gestalta slaget vid Lützen. Då passar bokläsning eller dramapedagogik bättre, anser Anders Szczepanski.

Precis som all pedagogik har utomhuspedagogik sina begränsningar. Läraren måste ha kunskap om vilka möjligheter närmiljön har som lärmiljö. När den ska användas beror bland annat på årstid och plats. Det viktiga är att använda landskapet och inte göra samma sak som i klassrummet, förklarar han.

Anders Szczepanski har studerat fenomenet platsbaserat lärande kopplat till hälsa och stress. Två F–6 skolor, varav en använde sig av utomhuspedagogik, jämfördes. Resultaten visar att en variationsrik miljö leder till mindre stress bland eleverna. Att byta miljö gör även att deras koncentrationsförmåga ökar. Dessutom förbättras stämningsläget i gruppen, vilket får eleverna att samarbeta bättre.

Forskning från Nya Zeeland och Australien visar att de centrala begreppen i undervisningen blir mer långsiktigt hållbara om utomhus- och inomhusmiljö kombineras, berättar han.

– Det man lär sig med alla sinnen och hela kroppen sitter bättre i skallen helt enkelt. Men vad som egentligen händer i lärsituationer ska tolkas försiktigt, eftersom det är svårt att mäta.

Anders Szczepanski efterlyser en debatt om lärmiljöer. Vilka lärmiljöer finns? Vilka används? Hur kan de bli bättre? Men debatten ska inte bara handla om utomhuspedagogik, eftersom den bara utgör en möjlig lärmiljö. Dessutom finns för lite kunskap bland politiker om vad utomhuspedagogik är, menar han.

– De tror fortfarande att det handlar om att bli solbränd och grilla korv.

Den okunskapen syns även i lärarutbildningsutredningen, som fokuserar för mycket på klassrum och för lite på tematiskt tänkande, enligt Anders Szczepanski.

Att utredaren förespråkar rejäla ämneskunskaper är bra. Men på frågan om hur det ska göras ger utredningen inget svar. I en ny läroplan bör platsens lärandefunktion skrivas in, anser han.

– Man kan fråga sig varför lärare och elever ska sitta nio år i grundskolan i något som heter just skola och klassrum.

Utomhuspedagogik fungerar i alla skolåldrar. På högstadiet kan läraren skriva en kubikmeter på tavlan. Klassen kan sedan gå ut för att bygga en kubikmeter som eleverna kan gå in i. Pythagoras sats kan exempelvis illustreras med rep. På gymnasiet kan eleverna studera och beräkna vattnets flöde i en bäck, för att sedan kunna förstå begreppet integralkalkyl. I förskolan kan stenar och kottar användas för att räkna, förklarar Anders Szczepanski.

Intresset för utomhuspedagogik har ökat de senaste åren. Framför allt är det stort tryck på NCU:s kurser i utomhusmatematik och naturvetenskap. Det går trögare med kurserna i engelska, även om de också har ökat. Utomhuspedagogik fungerar i alla ämnen, även om historia, biologi, kemi och matematik lämpar sig bättre än andra. Språk är svårast, säger han.

– När vi får ut franskläraren i landskapet, då vet vi att vi kommit långt.

NCU

Nationellt centrum för utomhuspedagogik, NCU, har funnits vid Linköpings universitet sedan 1993. NCU definerar utomhuspedagogik som ett tvärvetenskapligt område som bland annat innebär att platsens betydelse för lärandet lyfts fram. Utomhusmiljön ska ses som ett komplement till lärandet i klassrummet.

Läs mer om NCU och ladda ned studien:
liu.se/ikk/ncu

ur Lärarförbundets Magasin