Läs senare

Varför pratar vi mindre i NO än i SO?

09 Okt 2011

”Vad tror du på?” Frågan bryter en tystnad som lagt sig över klassen och gör mig samtidigt tyst. Jag är rätt bra och snabb på att möta elevernas frågor som kan handla om alltifrån mekanik och atomer till sex och sjukdomar – eller frågor som ställs bara för att se hur jag reagerar. Men i detta fall stannar jag upp i tanken och vet inte riktigt vad jag ska svara.

Niorna håller på att avrunda området evolution och vi har glidit in i en diskussion kring livets uppkomst och processerna kring livets utveckling. Jag har presenterat evolutionsteorin och Foto: Anna Simonssonförklarat att detta är naturvetenskapens sätt att beskriva livet och att det skiljer sig åt från religionerna och andra teorier. För mig som lärare och naturvetare kan detta te sig rätt självklart och jag kan förstå följderna av det hela. Men hur blir det för en tonåring?

Vi NO-lärare presenterar mängder av teorier, fakta, bevis och resultat som visar hur vår värld fungerar. Med experimenten kan vi visa, utmana och testa elevernas vardagsförståelse och vi kan i efterhand berätta att ”så här är det”! Eleverna tränas i att utföra vetenskapliga undersökningar och förstå redskapet för att kunna dra slutsatser som sedan jämförs med andra. Men det finns ändå ett ”rätt svar” att spegla sig emot.

Vi möter existentialistiska frågor inom naturvetenskapen fastän vi inte riktigt formulerar dem så: var kommer vi ifrån, vart är vi på väg, varför uppstod livet, är universum oändligt, hur är atomen uppbyggd? Utrymmet för dessa frågor kan ibland bli lite för litet då ämnesstoffet måste hinnas med och ämneskunskaperna hela tiden ska bedömas.

I SO-ämnena får eleverna ofta tycka till i olika frågor, ta ställning och formulera egna åsikter. När den typen av frågeställningar berörs i NO kommer ofta kommentaren ”detta är ju SO”. Hur kan jag då komma åt det på ett bra sätt? En del handlar om förhållningssättet till NO-ämnena, hur kunskaperna används i nästa steg. En annan del kan vara att vi NO-lärare inte fått träning i det eller att osäkerheten hos oss själva i att möta dessa frågor utgör ett hinder.

Vi kan dock med hjälp av det naturvetenskapliga arbetssättet och förståelse av naturlagarna, gärna i samarbete med SO-ämnena, möta elevernas funderingar kring vilka vi är, vart vi är på väg och var vi kommer ifrån. Och i detta skapa trygghet i möten med framtida problemställningar. Det handlar om att ge utrymme åt och tanke kring dessa frågor och ändra om lite i det ”rena” ämnet.

Vad jag svarade eleven? Ja, då behövs nog mer än en sida för att ge en bild av hur mina tankar slungades iväg – jag kunde inte ge ett tydligt svar för jag har nog inte riktigt landat än. Det jag däremot tror på är den fria tanken, respekten för resonemanget och individens rätt till ställningstagande.

ur Lärarförbundets Magasin