Läs senare

Vart ska jag? Hur når jag dit?

Från rättning av prov och inlämningsuppgifter till kontinuerlig bedömning tillsammans med eleverna. Nu har Mårten Sahlins undervisning fallit på plats.
– Bedömning får aldrig bli viktigare än undervisningen.

24 Okt 2016

Mårten Sahlin inleder dagens andra NO-lektion med att påminna om förmiddagens pass. Vilka är de fem vanligaste ämnena för förpackningar i Sverige? Glas, plast, papper, aluminium och järn, minns klass 9 i Romaskolan på Gotland.

Målet med dagens lektioner är att eleverna ska se den geografiska spridningen på var Sverige får de vanligaste förpackningsmaterialen ifrån. De ska också arbeta med källkritik och diskutera varför grupperna har fått olika resultat. Klassen började i går, men med en helt annan uppgift. Då skulle eleverna välja en produkt.

– Men det lyfte inte riktigt. Då får jag tänka om för att möta dem där de är. Det är den viktigaste delen av bedömningen.

Mårten Sahlin har förberett lappar som ska symbolisera de olika råvarorna och en världskarta. Grupperna ska klippa ut procentuella bitar av lapparna och placera dem på kartan.

Det är en av de sista NO-lek­tio­ner­na, men trots att det mesta är klart för terminen så är det en koncentrerad klass som ger sig i kast med uppgiften.

Moa, Gustav, Felix och Ebba söker efter sidor där det finns uppgifter om var Sverige importerar olika produkter ifrån. Freja, Arvid och Casper har kommit fram till att svensk oljeimport främst sker från Ryssland, Norge och Danmark.

Mårten Sahlin hjälper Emil med en uträkning och han klipper till en tredjedel av lappen med timmer och placerar på Ryssland. Resten hamnar på Sverige.

– Vad har du för källa på det? undrar hans lärare som rör sig lågmält mellan grupperna och diskuterar, jämför och kollar att alla är med.

Dags att runda av. En snabb koll visar att det finns siffror på alla råvaror. När det är dags att placera lapparna på kartan uppstår en diskussion om geografi. Kartkunskaperna sätts på prov.

Gruppernas arbete skapar frågor. Vad kan man dra för slutsats av kartan? Är det något ämne som inte produceras i Sverige? Hur mycket återanvänds?

– Ihärdigt jobbat! Vi har några saker vi behöver ta reda på för att komma vidare. Nästa gång ska vi titta på återvinningen av plast och papper och väga in transporternas betydelse för växthuseffekten.

Dagens lektioner gick bättre än gårdagens. Klassen var på gång, men kroknade lite på slutet, konstaterar Mårten Sahlin.

– Jag borde ha avbrutit när jag såg att de var klara med en uppgift, säger han.

Det är i slutet av maj och det enda som återstår är, i princip, att fylla i betygen. Läget är ganska lugnt. Ju längre han har jobbat, desto lugnare blir det.

– Jag har inte längre kniven på strupen att få in en massa betygsunderlag.

Första delen av vårterminen ägnade Mårten Sahlin åt NO. När de proven var klara gick de in för matte. Nu är de tillbaka i slutspurten för fysik och kemi.

Han är matematik-, NO- och teknik­lärare och har arbetat som lärare i 18 år i Stockholm och på Gotland. Vägen till dagens lektion med olika stödstrukturer och där varje elev får träna på rätt saker har inte varit rak. Något han för övrigt beskriver i sin bok Arbeta formativt i NO.

– De första tio åren undervisade jag först, sedan fick eleverna en uppgift som jag bedömde. Man kan, lite hårdraget, säga att i det första skedet så var det jag som jobbade. I det andra arbetade eleverna och i det tredje jag igen. Egentligen jobbade vi aldrig sam­tidigt och aldrig med samma saker.

Tidigare var bedömning lika med betyg­sättning. Mårten Sahlin gjorde prov och inlämningsuppgifter för att skaffa sig betygsunderlag.

Trots att han slet hårt för att eleverna skulle lära sig så mycket som möjligt, lärde de sig inte allt som han undervisade om. Han tog några kliv tillbaka och testade rollen som handledare och lät eleverna själva söka kunskaper. Något som inte heller fungerade.

– Nu handlar min undervisning om att få eleverna att förstå vilka kvaliteter som är önskvärda genom att de får arbeta med dem.

Det är lättare att se kvaliteterna om man planerar för dem från början. Därför försöker han, tidigt i undervisningen, ställa eleverna inför en fråga eller ett problem och konstruerar uppgifter så att de använder förmågan som ska bedömas.

– Förut var jag lite rädd för att eleverna inte skulle vara tillräckligt förberedda inför uppgiften. Nu handlar det mer om att hitta rätt frågeställning.

När eleverna ser att de, för att kunna lösa en uppgift, behöver kunna en viss sak blir det lättare att nå fram till dem. De blir mer mottagliga för undervisning.

– Det är där bedömningen kommer in: ”Nu gjorde du det här och då visade du den här kvaliteten”. Utifrån det kan jag lägga till deluppgifter eller saker de behöver utveckla.

Genom åren har ett stöttande arbetssätt växt fram. Det handlar bland annat om att skapa strukturer som hjälper eleverna att lösa olika uppgifter. Stöttningen trappas succesivt ned.

Det finns olika metoder för stöttning. Mårtens Sahlin har några käpphästar. Ett är att arbeta språkutvecklande i NO.

– Språket i NO är svårt. Att föra ett utvecklat resonemang och att kunna beskriva ett samband kräver ett språk. Ofta är det språket som ska bedömas.

Det var en kollega som är svensklärare som satte honom på spåret.

– Han sa så klokt att ”Jag har ett ämne utan stoff, men med en massa struktur. Du har en massa stoff, men inte lika tydlig struktur”. Det var grunden för vårt samarbete.

Med det nya arbetssättet föll bitarna på plats.

– Tidigare så undervisade jag om stoffet, sedan bad jag eleverna att skriva en text som jag bedömde utifrån hur tydlig den var, trots att jag inte undervisat om tydlighet.

Det var först när han flyttade till Gotland och inte hade samma täta samarbete som han insåg att det handlade om cirkelmodellen.

Mårten Sahlin poängterar betydelsen av den återkoppling som eleverna ger läraren. Det handlar om att, som lärare, inte bara ge utan att söka återkoppling. Bra återkoppling förtydligar de formativa frågorna ”Var är jag nu?”, ”Vart ska jag?” och ”Hur tar jag mig dit?”. Informationen används för att komma vidare.

– Att bara undervisa om stoffet och sedan få eleverna att skriva en argumenterande text genom att förklara kunskapskraven fungerar inte.

God undervisning handlar förutom om planering, ämneskunskaper och tajming om att vara närvarande i stunden, anser han.

– Jag gör mycket av bedömningen där och då, snarare än att skriva kommentarer efteråt. Jag samlar inte längre in lika mycket material, utan skriver lite noteringar under tiden vi pratar.

Den viktigaste framgångsfaktorn när man pratar om formativ bedömning är att det inte är formativ betygsättning, poängterar Mårten Sahlin.

– Bedömning är så mycket mer än betygsättning. Det handlar om att våga undervisa och göra uppgifter som egentligen inte är betygsunderlag men som boostar lärandet. Efter det går det att göra mindre uppgifter som testar betyget.

Om eleverna, till exempel, ska jobba med en omfattande argumenterande text som ska belysa för- och nackdelar med något ur miljö- och resursperspektiv så kan de först göra en stor uppgift och vrida och vända på orsak och verkan. När eleverna lärt sig det förhållningssättet så kan de få en mindre uppgift med svårare problem där de, utan stöttning, ska klara av att byta perspektiv och se problemet från olika håll eller orsakssamband i olika led.

Mårten Sahlin är kritisk till det fokus på kunskapskraven som växt fram. Det har nästan blivit viktigare att eleverna ska förstå dem än att de har förståelse för ämnet. Men kunskapskraven ska inte vara vägen till ämnet, menar han.

– Det skulle aldrig falla mig in att börja ett område med att läsa upp kunskapskraven! Snacka om att ta död på intresset!

Många lärare har tryck på sig från skolledning, Skolverket och Skolinspektionen att kunna kommunicera kunskapskraven så att eleverna förstår och ska ”producera bedömning”, påpekar Mårten Sahlin.

– Vi är matade med att vi alltid måste ta upp lärandemålen i början av lektionen. Jag måste kunna dem, men om jag i stället omsätter dem i de uppgifter jag ger eleverna så kommer vi fortare dit vi ska.

Han återkommer till hur viktigt det är att möta eleverna där de är. Ibland ser han färdig kvalitet, ibland brottstycken som går att bygga vidare på.

– Jag försöker inte att pracka på eleverna byråkratsvenska, utan lära dem NO. Frågar du niorna här om de kan föra ett utvecklat resonemang, i flera steg, så kan de det för att undervisningen har handlat om det och vi har tränat på det, inte för att de läst kunskapskraven.

Det finns en övertro på att bedömning handlar om att hela tiden ge eleverna skriftlig betygsåterkoppling. Problemen försvinner inte bara för att man skriver ner dem på ett papper och ger dem till rätt person, menar Mårten Sahlin.

– Det leder fram till en massa administration där vi beskriver vad som inte fungerar. Det skulle ofta vara effektivare om man i stället lägger den tiden på undervisning för att göra något åt det som inte fungerar.

ur Lärarförbundets Magasin