Läs senare

En pryltokig lärares digitala bekännelse

av Andreas Ekblad
23 Apr 2018
23 Apr 2018

Just nu överhopas jag av reklam som handlar om hur vi ska arbeta med programmering i skolan. Det är allt från uppdateringar av läroböcker, ”det kompletta läromedlet” och olika tekniska prylar som går att programmera. Det sistnämnda är naturligtvis svårt att stå emot för en smått pryltokig person. Jag frossar länge i kataloger och sidor på nätet och beställer några saker som går att programmera. Det här kommer att bli roligt.

De små prylarna anländer till klassrummet och jag och mina sjuor skyndar oss att packa upp dem. Instruktionerna är enkla och eleverna är verkligen med på tåget. Blockprogrammeringen går som en dans och vips börjar de små prylarna att låta, blinka, vibrera och snurra.

Men vänta lite nu, är det verkligen det här som Skolverket menar att den reviderade läroplanen handlar om? Fokus ska ju ligga på att öka elevernas digitala kompetens. När jag väl funderat ett tag inser jag att det inte är så förvånande att företag hänger på programmeringstrenden. De har ju förstått att många av oss lärare är osäkra på det som handlar om digital kompetens och framför allt programmering.

Men så lätt är det faktiskt inte. Vi kan inte bara köpa in en massa prylar och tro att eleverna plötsligt uppfyller de nya kunskapskraven. Det är viktigt att kritiskt granska och fundera över varför eleverna ska arbeta med digital kompetens. Och handlar den verkligen bara
om programmering?

Styrdokumentens nya skrivningar tar upp fyra olika aspekter av digital kompetens. De handlar om digitaliseringens påverkan på samhället, att använda och förstå verktyg och medier, att ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt samt att lösa problem och omsätta idéer i handling.

Konsekvensen blir att jag måste flytta perspektivet från vad vi gör i klassrummet till varför vi gör det. Varför ska vi arbeta med programmering? Jo, bland annat för att lösa problem genom att använda tekniska lösningar. Men vi ska ju även lära oss att förstå och använda digitala verktyg.

Sagt och gjort. Jag sätter igång att planera en rad olika problem som eleverna ska lösa. Det är allt från enkla övningar som att få en liten pryl att visa ditt namn när du trycker på knappen eller att spela din favoritsång. Men det är också mer avancerade funktioner som att få prylarna att interagera med varandra eller att programmera ett spel.

När jag nu vet varför vi gör olika saker och har stenkoll på syfte, centralt innehåll och kunskapskrav blir programmering inte längre bara en lek med prylar – där vi kanske lär oss något. Nu finns ett tydligt fokus och elevernas utveckling blir synlig. Dessutom blir lektionerna roligare. Eleverna älskar mina galna utmaningar och när vi lyckas få de små prylarna att blinka, låta och snurra, då tycker vi att programmeringen är både roligt och faktiskt ganska enkel

ur Lärarförbundets Magasin