Ingår i temat
Bra kemi
Läs senare

Schampo och solkräm gör kemin relevant

Med hjälp av exempel från vardagen och med mycket variation kan kemiämnet bli mer relevant för eleverna. Det är gymnasieläraren Camilla Christenssons utgångspunkt när hon undervisar i kemi.

av Ingvar Lagerlöf
06 Mar 2018
06 Mar 2018
Schampo och solkräm gör kemin relevant
Analyser. Variation är nyckeln till en kemiundervisning som är relevant för eleverna, anser Camilla Christensson. Foto: Ola Torkelsson

Schampoflaskor, deodoranter och burkar med kosttillskott. Det är ett urval av det som eleverna har tagit med sig hemifrån till kemi­lektionen på Katedralskolan i Lund. Någon elev har glömt eller struntat i att ta med sig något och får nöja sig med laborationssalens diskmedel.

Lektionen är den första i en serie som pågår under hela terminen där eleverna steg för steg analyserar en produkt som de har tagit med sig hemifrån.

– Det kan vara vad som helst så länge det är inte något frätande, explosivt eller något annat farligt, förklarar kemiläraren Camilla Christensson.

Helst bör det vara en lösning eller pulver, har erfarenheten lärt henne. Hårmousse och läppstift är exempel på produkter som är svårjobbade i labbet på grund av deras konsistens.

Analysen av produkten börjar till synes enkelt, eleverna ska anteckna innehålls­förteckningen på flaskan eller burken. Men särskilt hudvårdsprodukter kan innehålla synnerligen många olika ämnen med komplicerad kemi, så det räcker om de noterar de tio första.

Sedan är det dags att börja labba för att ta reda på produktens kemiska innehåll. Resultaten av laborationerna kan överraska även Camilla Christensson.

– Jag kan inte ha koll på alla produkter och deras ingredienser och sitter därmed inte inne med facit. Som lärare kan det vara ganska utlämnande att inte känna till svaren i förväg.

Första laborationen går ut på att kontrollera om produkten leder ström och därmed innehåller någon jonförening. Svaret blir sällan tvärsäkert eftersom jonkoncentrationen kan vara alltför låg för att detekteras med denna metod. Här är ett vanligt tankefel att eleverna kallar sin produkt för en jonförening, i stället för att säga att den innehåller en jonförening.

Innehållet i elevernas produkter kan alltså vara kemiskt komplicerade, och Camilla Christensson använder sig av dessa laborationer som ett komplement till den grundläggande undervisningen.

– Jag vill visa eleverna att kemi inte bara finns i skolans värld utan också i deras egen vardag. Genom att undersöka något eget och inte bara utgå från standardlaborationerna upplever eleverna att kemin blir mer intressant och relevant.

Den slutsatsen drar Camilla Christensson inte enbart utifrån egna erfarenheter. För tre år sedan publicerade hon en artikel utifrån enkäter och intervjuer med eleverna, och den visade att konceptet ökade elevernas intresse för kemiundervisningen.

– Jag tycker också att de lär sig mer. Min tanke har varit att deras egen produkt skulle befästa sådant eleverna redan hade lärt sig, men de ser det snarare så att de lär sig om nya spännande föreningar de aldrig hört talas om tidigare. Även om det är svårt för dem att tolka kemin bakom får de träna på begreppen, säger hon.

Camilla Christensson har inspirerats av den kanadensiske forskaren Glen Aikenhead och hans idéer om ett humanistiskt perspektiv i naturvetenskapen.

– Jag försöker utgå från elevernas intressen och erfarenheter och sätta in kemin i ett sammanhang som eleverna upplever är relevant. Jag använder mig mycket av elevaktiva metoder.

Vardagskemi. Eleverna mäter pH-värdet i de produkter som de har tagit med sig hemifrån.

Hon utgår ofta från vardagsexempel och tidningsartiklar i sin undervisning. Borttagning av fläckar från textilier kan vara underlaget för en lektion om intermolekylära bindningar. Varför kan överdosering av vitamin A och D vara farligt men inte av vitamin B eller C och varför är det så svårt att skölja bort rester av bekämpningsmedel från frukt och grönsaker? Här gäller det att skilja på fettlösliga och vattenlösliga ämnen.

– Men det handlar inte bara om att engagera och motivera eleverna. Jag har hela tiden ämnesplanen i bakhuvudet i all min undervisning, säger hon.

Och även om anknytningen till eleverna har stor betydelse är det inte den enskilt viktigaste faktorn för att eleverna ska uppleva kemiundervisningen som relevant och engagerande.

– Nej, det viktigaste är variation i undervisningen. Vardagskemi blir inte så spännande om det alltid är samma sak.

Ett lite mer udda inslag var när hon högläste ett avsnitt av Astrid Lindgrens Kalle Blomkvist-böcker och även lät eleverna titta på samma sekvens ur filmerna. Kalle Blomkvist experimenterar där med en dödlig chokladkaka som spetsats med arsenik, och eleverna fick diskutera hans analysmetod och kemin bakom.

– Eleverna kunde ha tyckt att det var helt meningslöst och löjligt. Läraren högläser ur en barnbok på kemilektionen för en grupp 18-åringar. Men de tyckte att det var intressant eftersom det var något helt nytt för dem.

Camilla Christensson och hennes elever ägnade sig också åt att granska kanel ur alla möjliga aspekter på kanelbullens dag.

– Jag lyckades få med en stor del av kemins olika områden under den lektionen. De lärde sig nog inte så mycket kemi, men det blev en aha-upplevelse för dem att förstå att det finns så mycket som går att koppla till kemi.

Camilla Christensson arbetar alltså en del med tidningsartiklar och även dokumentärfilmer. Eleverna tränas i att granska källorna och i att argumentera för och emot dem.

– Jag vill bredda synen på kemi så att eleverna kan få en förståelse för kemins betydelse för individ och samhälle. Det första steget är att förstå kemi och hur den kan användas i olika sammanhang. Nästa steg blir att ta ställning, argumentera och att se konsekvenserna av ett ställningstagande.

Det här synsättet kom med i alla naturvetenskapliga ämnens ämnesplaner när gymnasieskolan fick en ny läroplan 2011.

– Men vi har inte fått med oss något om detta från lärarutbildningen. Vi har studerat våra ämnen, men inte hur vi kan använda naturvetenskapen i samhällsdebatten, säger Camilla Christensson.

Hon har också fört in ett språkutvecklande arbetssätt i undervisningen med mycket diskussioner och med skriftliga uppgifter som kräver resonemang i svaren och inte bara korta uttryck.

– Resonemang ger en större förståelse än om de bara skriver ner fragment, menar hon.

Med en större tonvikt på kemin i samhället och språkutveckling blir det mindre tid över till den ”rena” kemin. Högskolorna har därför fått anpassa sina nybörjarkurser till att studenterna har med sig andra kunskaper än tidigare från gymnasieskolan. Camilla Christensson är väl medveten om att alla lärare inte uppskattar denna förskjutning av kemins ämnesinnehåll.

– Men hellre förståelse genom att sätta det i ett sammanhang än att plugga in en massa fakta utan att förstå något. Det är viktigt för demokratin att kunna ta ställning och argumentera i naturvetenskapliga frågor. Gymnasieskolan ska förbereda för ett liv i samhället, de som vill lära sig mycket om kemi kan göra det på högskolan.

Camilla Christensson har disputerat i biokemi och arbetade med forskning inom läkemedelsindustrin innan hon utbildade sig till lärare. Hon tror själv att hennes bakgrund spelar en stor roll för hennes undervisning.

– Inte så mycket faktamässigt förutom kanske i biokemin i årskurs tre. Men jag har en trygghet i att jag vågar ge eleverna uppgifter jag själv inte kan svaret på. Jag är nyfiken och vill hela tiden lära mig mer och utveckla undervisningen på samma sätt som jag gjorde inom forskningen.

Nu undervisar Camilla Christensson på deltid på Katedralskolan som lärare i kemi och på en medicinsk orienteringskurs. Hon undervisar också på lärarutbildningen på Malmö universitet, håller i en kurs i kemi för förskollärare och skriver texter åt Skolverket.

Det är mycket kemi i Camilla Christenssons liv, men hon verkar inte tröttna på ämnet. Vad är det egentligen som gör kemin så spännande?

– Jag vet att det låter fånigt men det är för att kemi är så mycket mer än syror, baser och formler. Kemi finns överallt.

ur Lärarförbundets Magasin