Läs senare

Svårtolkade styrdokument skapar problem

av Anna Persson
06 Mar 2018
06 Mar 2018

Jag har länge funderat över hur det blev med de nya kursplanerna. Nu är de ju inte så nya längre, vi har faktiskt jobbat efter dem sedan 2011.

Men trots det sitter vi fortfarande på fortbildningar, ämneslagsmöten och konferenser och pratar om vad det egentligen står i syften, kunskapskrav och centrala innehåll. Många frågor som ställs i olika grupper på sociala medier handlar också om hur man bedömer en viss uppgift. Hur ser man till exempel att ett arbete är på A-nivå?

Skolverket har under åren kompletterat med allmänna råd, bedömningsstöd, diskussionsunderlag och en massa annat stödmaterial som ska hjälpa oss att planera, genomföra, bedöma och till sist kanske betygsätta våra elever.

På Sveriges skolor finns en väldigt stor kompetens samlad. Låt oss använda den.

Hur kan det komma sig? Är du lärare så har du ju minst tre års högskolestudier i ryggsäcken. Skulle vi då inte kunna läsa, tolka och förstå våra egna styrdokument?

Det faktum att vi fortfarande år 2018 är osäkra på när vi ska sätta streck eller F och grubblar över vad ett välutvecklat resonemang kan innebära är ett tecken på att skolan inte är likvärdig. För vem har sagt att jag på min lilla skola kommer fram till samma saker som man gör i Solna eller Åre?

Att vi tolkar och förstår dokumenten på samma sätt är en förutsättning för att eleverna får en likvärdig utbildning. Det får inte spela någon roll var du går i skolan. Vi måste bedöma våra elever utifrån samma kriterier.

Möjligheten att komma in på en gymnasie- eller högskoleutbildning med höga antagningspoäng får inte bero på var du går i skolan eller vilken huvudman den har. Våra nior ska konkurrera om platserna på byggprogrammet eller det estetiska programmet på samma villkor. Vi vill ju ha läkare, jurister och socionomer från alla skolor.

Men uppenbarligen spelar det roll. Annars skulle inte Skolverket fortsätta att pumpa ut stöd­material. Lagstiftarna skulle inte heller behöva besluta om att resultaten på de nationella proven särskilt ska beaktas vid betygsättning.

Vad är problemet? Är det vi lärare som inte kan bedöma och sätta rätt betyg? Krånglar vi till det i onödan? Eller är det styrdokumenten som är för svårtolkade? Kan det vara så att dokumenten är uppbyggda på ett sätt som gör att ju mer vi jobbar med dem och sätter oss in i vad som står i dem, desto mer börjar vi fundera över vad de egentligen innebär. Och hade friheten, som är så viktig för mig, försvunnit om kursplanerna varit mer styrande?

Vi måste komma tillrätta med att lärare fortfarande inte känner sig trygga med den ”nya” läroplanen. Men är det på regeringsnivå, Skolverksnivå eller på skolnivå det ska lösas?

Jag tror på samarbete och att, tillsammans med kompetenta kollegor, få grotta ner sig, samplanera och sambedöma. Det är betydligt viktigare än hur vi väger in de nationella provresultaten. När vi är överens om vad ett välutvecklat resonemang innebär så kan vi också vara tydliga mot eleverna.

På Sveriges skolor finns en väldigt stor kompetens samlad. Låt oss använda den. Då kommer allt att gå lättare.

ur Lärarförbundets Magasin